Ellen och jag satt högt uppe. Ovanför alltihop. Nästan från en fågels perspektiv såg vi den, Utrensning. Har aldrig tidigare varit i en så pampig teatersal. Nästan lite kungligt. Eller så är det bara jag som är van med Vasa...
Märklig känsla när man är långt över tusen kilometer hemifrån och så står skådespelare man har sett i 500 pjäser i hemtrakten framför en och underhåller. Också här.
Men jo, vad gäller själva pjäsen. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga. För när jag är på teater tar jag in så otroligt mycket på så kort tid, att jag efteråt inte är riktigt kontaktbar på en tid. Men den berörde. Och den gjorde det ordentligt. Den var ärlig och äkta. Scenografin var enkel men effektfull. Humoristen i mig har inte så mycket att säga till om ikväll. Och det ska den inte heller ha. Det var avskalat och gripande, från början till slut.
Och finlandssvenskan var öronorgasm. Mmmmm. Som medicin för själen i det här jollret. Som i och för sig också är vackert, med måtta.
Aj att om ja ändå sku måsta börja taaalla såhäär å rikit anstränga mej. Va tykkää ni om de?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar