Jag och några klasskompisar intog idag ett grupprum på biblioteket. Ett grupprum med sikt in mot huset biblioteket sitter ihop med. Där såg vi alla människor som trappade upp och ner. Vi såg två av våra lärare. Flera gånger. Många gånger. Och varje gång var det lika fascinerande, och roligt att ropa ut namnet så att alla fick dela synen.
Vid typ femte gången sa Ewa lite halvt uppgivet: "Nemen såhär kan vi ju inte hålla på!", som om hon vore en förälder. Dels för att hon trodde att det var ett skämt. Att vi ropade bara för att få se reaktioner. Roligt lät det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar