Kom in till mitt nya hem, kollade mina mejl. Hade fått ett. Tentaresultat delkurs 4. Ni minns den som jag stressade och skrek och härjade om när jag var hemma under julen.
Nå, Ida Berg betyg G, stod det. G som i Godkänd, Glädje, och Glasyrbulla.
Den var klart skriven och tog upp väsentligheter. Mycket märkligt noterat med tanke på att jag inte hade skrivit ett ord om Fröken Julie förrän i cafét på Viking Line med tre timmar till deadline, den sista delen blev nästan en halv sida för kort, och att hela jag i allmänhet var väldigt obalanserad.
Nåja, jag klagar icke! Nu kan jag fokusera på b-uppsatsen helhjärtat!
Nu ska jag äta köttbullar. Hej!
torsdag 3 februari 2011
danska dallare
Jag, Bazooka, Carro, Jonathan och några till var i Danmark.
Oklart vad vi där gjorde.
Jag och Bazooka gick runt på en gata. Vi var osams, eller irriterade, för vi ville till olika ställen.
Plötsligt såg jag en dallare, vilka som bekant inte tillverkas längre, utanför en dörr. Exakt sån som min, fast blå. Jag blev överlycklig. Vi gick en bit till, och då såg vi en likadan igen, men lila denna gång. Jag blev överöverlycklig. Testade gå den lite. Den funkade fint.
Bazooka: Men di finns ju it nameir...?
Jag: Ja sido di ha väl glömd bort ti hör me danskan, jävla vasabåoar! No gar vi in å frågar vann di ha fått den här!
Jag vaknar. Taket är vitt och det surrar ur ventilerna. Jag har drömt. Jag är i min nya lägenhet. Det är torsdag.
Oklart vad vi där gjorde.
Jag och Bazooka gick runt på en gata. Vi var osams, eller irriterade, för vi ville till olika ställen.
Plötsligt såg jag en dallare, vilka som bekant inte tillverkas längre, utanför en dörr. Exakt sån som min, fast blå. Jag blev överlycklig. Vi gick en bit till, och då såg vi en likadan igen, men lila denna gång. Jag blev överöverlycklig. Testade gå den lite. Den funkade fint.
Bazooka: Men di finns ju it nameir...?
Jag: Ja sido di ha väl glömd bort ti hör me danskan, jävla vasabåoar! No gar vi in å frågar vann di ha fått den här!
Jag vaknar. Taket är vitt och det surrar ur ventilerna. Jag har drömt. Jag är i min nya lägenhet. Det är torsdag.
tisdag 1 februari 2011
att nej
jag bloggar inte för att jag har besök av pappa.
och innan det hade jag en väldans trevlig riskväll och kulturnatt och allt möjligt.
idag har vi varit till ikea och där får man nog nervfel med mindre.
imorgon får jag nycklarna till nya lägenheten och då ska jag vara ut härifrån.
mitt i allt detta ska jag komma på vad jag ska skriva för uppsats.
adjö adjö det lugnar sig snart.
och innan det hade jag en väldans trevlig riskväll och kulturnatt och allt möjligt.
idag har vi varit till ikea och där får man nog nervfel med mindre.
imorgon får jag nycklarna till nya lägenheten och då ska jag vara ut härifrån.
mitt i allt detta ska jag komma på vad jag ska skriva för uppsats.
adjö adjö det lugnar sig snart.
torsdag 27 januari 2011
en dag med sofie.
Idag har jag gått på stan med Sofie.
Vi har fyndat på Monki, nästan alla kläder var loppispris.
Vi har åkt hiss ner till Clas Ohlson. Man skulle trycka in en kod och då ringde det till affären. Tanten bara "Hej vill ni åka hiss till Clas Ohlson?" Vi bara: "Ja tack." Men ingenting hände. Dörren gick inte upp. Jag ringde igen, fick samma fråga. Jag bara: "Hisshelevti kåmbär it naa!" Eller: "Hissen kommer inte..." Hon bara: "Jag försöker igen!" Och då (BARA) kom den.
Vi har också gått in till lampaffären och jag frågade priset på den otroligt vackra lampan i min favoritfärg i fönstret, som jag spanat in i evigheter. Gissa priset eller. 3000 kronor. 300 euro. För lite plast och en glödlampa. Dit for den lampdrömmen. Sofie sa att man skulle kunna göra en likadan i slöjden. Det var sant. Nästan.
Avslutade med en fika i paradiset under jorden - Millas.
Bussen hem var ett sånt där nytt fanskap med hundra trappor vid ingångarna. De är branta och jag får inte upp dallarn själv. Jag hatar det. Förra veckan när jag var i stan med Ellen såg chauffören inte mig och stängde dörren när jag var på väg ner för trappan. Jag tappade balansen för jag fick dörren på mig. Han öppnade den 2 sekunder igen och under dessa hann jag ta mig ut. Men när jag ännu höll i bussen körde den iväg. Ellen hann hjälpa men jag hann också tänka något i stil med att det ju inte var såhär jag skulle dö.
Så ni förstår kanske varför vi idag satt och funderade på hur vi skulle göra när vi skulle gå av, i vilken ordning vi skulle gå och vem som skulle bära vad. Vi lät säkert som jätterädda amatörbussare. För en gullig kille i sätet snett framför oss sa: "Jag kan hjälpa er! Vad ska jag ta?" Jag pekade på dallarn och sa "Den här, om du vill." Det ville han. Tänk så snällt. Snälla människor skapar glada människor. Bra karusell.
IMORGON ÄR DET RISKVÄLL HÄR HOS MIG! NATTI NATTI!
Vi har fyndat på Monki, nästan alla kläder var loppispris.
Vi har åkt hiss ner till Clas Ohlson. Man skulle trycka in en kod och då ringde det till affären. Tanten bara "Hej vill ni åka hiss till Clas Ohlson?" Vi bara: "Ja tack." Men ingenting hände. Dörren gick inte upp. Jag ringde igen, fick samma fråga. Jag bara: "Hisshelevti kåmbär it naa!" Eller: "Hissen kommer inte..." Hon bara: "Jag försöker igen!" Och då (BARA) kom den.
Vi har också gått in till lampaffären och jag frågade priset på den otroligt vackra lampan i min favoritfärg i fönstret, som jag spanat in i evigheter. Gissa priset eller. 3000 kronor. 300 euro. För lite plast och en glödlampa. Dit for den lampdrömmen. Sofie sa att man skulle kunna göra en likadan i slöjden. Det var sant. Nästan.
Avslutade med en fika i paradiset under jorden - Millas.
Bussen hem var ett sånt där nytt fanskap med hundra trappor vid ingångarna. De är branta och jag får inte upp dallarn själv. Jag hatar det. Förra veckan när jag var i stan med Ellen såg chauffören inte mig och stängde dörren när jag var på väg ner för trappan. Jag tappade balansen för jag fick dörren på mig. Han öppnade den 2 sekunder igen och under dessa hann jag ta mig ut. Men när jag ännu höll i bussen körde den iväg. Ellen hann hjälpa men jag hann också tänka något i stil med att det ju inte var såhär jag skulle dö.
Så ni förstår kanske varför vi idag satt och funderade på hur vi skulle göra när vi skulle gå av, i vilken ordning vi skulle gå och vem som skulle bära vad. Vi lät säkert som jätterädda amatörbussare. För en gullig kille i sätet snett framför oss sa: "Jag kan hjälpa er! Vad ska jag ta?" Jag pekade på dallarn och sa "Den här, om du vill." Det ville han. Tänk så snällt. Snälla människor skapar glada människor. Bra karusell.
IMORGON ÄR DET RISKVÄLL HÄR HOS MIG! NATTI NATTI!
borde jag?
Borde jag byta bloggportal till Ratata?
Ena dagen vill jag, andra inte.
Jag har skrivit så länge här och jag är så rädd att folk inte ska fatta att jag byter. Inte för att jag tror att så tomma människor läser, men.
Är Ratata bra eller skulle jag bara få i nerverna?
Ena dagen vill jag, andra inte.
Jag har skrivit så länge här och jag är så rädd att folk inte ska fatta att jag byter. Inte för att jag tror att så tomma människor läser, men.
Är Ratata bra eller skulle jag bara få i nerverna?
tisdag 25 januari 2011
idalavida boktipsar
Knut Hamuns Svält är den bästa boken bland kurslitteraturen jag läst hittills. Alldeles lätt vinner den. Läste ut den på två kvällar. Mitt hjärta smalt genast för den lätt skumma stackaren till svältande men så goda huvudperson. Vill ni veta vad han heter? Nå läs då!
Tredje norrmannen jag gillar på kort tid nu. Först Erlend Loe, sen Jon Fosse och nu lille Knut. Som visserligen är död, men han var norrman. Det är något med det där landet. Jag lovar. Räcker det som argument för ett skrivarstipendium till oljans land?
Nånä, men läs boken. Sa jag.
Tredje norrmannen jag gillar på kort tid nu. Först Erlend Loe, sen Jon Fosse och nu lille Knut. Som visserligen är död, men han var norrman. Det är något med det där landet. Jag lovar. Räcker det som argument för ett skrivarstipendium till oljans land?
Nånä, men läs boken. Sa jag.
måndag 24 januari 2011
höstlöv
jag vet inte riktigt
varför
men
allting är flera år och månader för sent
fast jag har aldrig haft koll på
tiden
tomhet
kan vara bra det kan ge plats
som behövs för omtanke och omtänkande jag vill inte göra
fel
ibland
fastnar man i tanken och det kan blockera en hel värld
med höstlöv på skorna suspekta frågeställningar brännande asfalt oväntade glädjerus värdefulla insikter märkvärdiga visioner och så liv
varför
men
allting är flera år och månader för sent
fast jag har aldrig haft koll på
tiden
tomhet
kan vara bra det kan ge plats
som behövs för omtanke och omtänkande jag vill inte göra
fel
ibland
fastnar man i tanken och det kan blockera en hel värld
med höstlöv på skorna suspekta frågeställningar brännande asfalt oväntade glädjerus värdefulla insikter märkvärdiga visioner och så liv
söndag 23 januari 2011
min mysse!
När jag satt vid terminalen i Åbo i söndags och väntade på att få gå på båten tog jag av mig mössan, satte den på stolen bredvid mig och tänkte att jag inte ska glömma den när jag går.
Men det gjorde jag ju, förstås. Jag är inte precis känd för mitt ordningssinne. När jag satt i cafét på båten och panikskrev tenten slog det mig. Började fundera på vad fan jag ska köpa för mössa nu, säljs det över huvud taget andra än de enligt mig så fula bad hair day-mössorna?
När jag kom i land i Stockholm och hade en timme att slå ihjäl på terminalen där gick jag halvt på skoj till Viking Lines infopunkt och frågade efter ett Åbonummer. Kvinnan ringde det, jag behövde inte göra annat än beskriva min huvudbonad. Som fanns kvar. Någon vänlig själ hade lämnat in den. I fredags låg den i min brevlåda.
Tack för det.
Men det gjorde jag ju, förstås. Jag är inte precis känd för mitt ordningssinne. När jag satt i cafét på båten och panikskrev tenten slog det mig. Började fundera på vad fan jag ska köpa för mössa nu, säljs det över huvud taget andra än de enligt mig så fula bad hair day-mössorna?
När jag kom i land i Stockholm och hade en timme att slå ihjäl på terminalen där gick jag halvt på skoj till Viking Lines infopunkt och frågade efter ett Åbonummer. Kvinnan ringde det, jag behövde inte göra annat än beskriva min huvudbonad. Som fanns kvar. Någon vänlig själ hade lämnat in den. I fredags låg den i min brevlåda.
Tack för det.
lördag 22 januari 2011
kokosmjölk
min hjärna har feber
min mage har spasmer
jag har hundra böcker att läsa.
känns bra att författarna lever nu åtminstone.
på tal om författare är det august strindbergs födelsedag idag. typ 500-årsdag eller så.
borde man hylla honom? slänga ut röda rummet?
p.s. enligt poeter.se är jag 21 år. fast jag inte ens är 20 och ett halvt ännu. deprimerande.
min mage har spasmer
jag har hundra böcker att läsa.
känns bra att författarna lever nu åtminstone.
på tal om författare är det august strindbergs födelsedag idag. typ 500-årsdag eller så.
borde man hylla honom? slänga ut röda rummet?
p.s. enligt poeter.se är jag 21 år. fast jag inte ens är 20 och ett halvt ännu. deprimerande.
ellen propellen karusellen karamellen frikadellen
När jag skulle åka tillbaka till Sverige i söndags var pappa och jag redan sena till bussen då jag gjorde upptäckten att mina lägenhetsnycklar, vilka jag i början på julen lagt på ett bord i tamburen för att inte glömma dem, var borta.
Jag letade frenetiskt kring bordet, i alla lådor, i soffan, under borden. Inga nycklar. Min far ringde min syster som har två barn på sex och fem år och bad henne fråga dem om de har haft mina nycklar. Svaret hon fick var nekande. Jag bifogade en från barns perspektiv viktig detalj: min lila heffaklump fäst i nyckelknippan.
Då sa Ellen, 5, genast: "Såklart jag vet. I Idas skrivbord i andra lådan uppifrån".
Pappa gick upp och kollade, och där låg nycklarna. I andra lådan uppifrån.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - Ellen är mycket märklig för sin ålder. Ellen speciellen.
Jag letade frenetiskt kring bordet, i alla lådor, i soffan, under borden. Inga nycklar. Min far ringde min syster som har två barn på sex och fem år och bad henne fråga dem om de har haft mina nycklar. Svaret hon fick var nekande. Jag bifogade en från barns perspektiv viktig detalj: min lila heffaklump fäst i nyckelknippan.
Då sa Ellen, 5, genast: "Såklart jag vet. I Idas skrivbord i andra lådan uppifrån".
Pappa gick upp och kollade, och där låg nycklarna. I andra lådan uppifrån.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - Ellen är mycket märklig för sin ålder. Ellen speciellen.
fredag 21 januari 2011
done is done. + the ark!
Nu har jag skickat in min sommarjobbansökan.
Nog har jag gjort en del i mitt liv ändå.
Lagerarbetare, telefonförsäljare, budbärare, radiopraktikant, språkresare. You name it!
Och så är jag ju så social! Så trevlig! Så levnadsglad! Så otroligt effektiv arbetskraft!
Hehe.
Vill det sig väl befinner jag mig i Danmark, Island eller Färöarna om 5 månader! Jännittävää!
Och förresten. Jag och Ellen ska på The Ark i Stockholm i mars! The Ark! Jännittävää!
Nog har jag gjort en del i mitt liv ändå.
Lagerarbetare, telefonförsäljare, budbärare, radiopraktikant, språkresare. You name it!
Och så är jag ju så social! Så trevlig! Så levnadsglad! Så otroligt effektiv arbetskraft!
Hehe.
Vill det sig väl befinner jag mig i Danmark, Island eller Färöarna om 5 månader! Jännittävää!
Och förresten. Jag och Ellen ska på The Ark i Stockholm i mars! The Ark! Jännittävää!
torsdag 20 januari 2011
20 januari
jag fyndade fem böcker för 65 kronor idag.
hela antikvariatets nedre våning var -50%.
jag tror det var för att de ska stänga dock, så det är ju inte så bra egentligen.
bokhandlaren gillade min lilla my-kasse.
undrade var jag hade köpt den.
silja line sa jag. silja line, silja line.
har ni åkt silja line? på vatten.
blått vatten som är brunt och kanske svart
och så är det is
och min hjärna är trött
jag har börjat läsa en diktsamling av marcus birro.
den är mycket vacker.
som texter kan vara ibland och glasspinnar och baskermänniskor
och lågstadiepartyn med chips.
ikväll har jag skrivit tre sidor arbetsansökan till nordjobb.
jag är antingen över- eller underambitiös ikväll var jag över.
men det är bra men det är dåligt att det saknas ett mellan.
imorgon bör jag bestämma vilket land jag helst önskar mig jobb i.
island eller damnark har jag frågat mig hela kvällen
men inte egentligen fått något svar för det är så jämt.
skulle ju vara trevligt med danmark
nära och bra
dricka lite öl, vara galen. LÅDSAS KUNNE SNÄKKE DÄÄÄNSK.
men när man en gång har chansen - varför inte island?
käka fisk, rida häst, intressant kultur.
nu ska jag läsa svält.
gubben i den är som jag när jag får infall.
skillnaden är att han gör sakerna.
jag tänker bara dom.
hela antikvariatets nedre våning var -50%.
jag tror det var för att de ska stänga dock, så det är ju inte så bra egentligen.
bokhandlaren gillade min lilla my-kasse.
undrade var jag hade köpt den.
silja line sa jag. silja line, silja line.
har ni åkt silja line? på vatten.
blått vatten som är brunt och kanske svart
och så är det is
och min hjärna är trött
jag har börjat läsa en diktsamling av marcus birro.
den är mycket vacker.
som texter kan vara ibland och glasspinnar och baskermänniskor
och lågstadiepartyn med chips.
ikväll har jag skrivit tre sidor arbetsansökan till nordjobb.
jag är antingen över- eller underambitiös ikväll var jag över.
men det är bra men det är dåligt att det saknas ett mellan.
imorgon bör jag bestämma vilket land jag helst önskar mig jobb i.
island eller damnark har jag frågat mig hela kvällen
men inte egentligen fått något svar för det är så jämt.
skulle ju vara trevligt med danmark
nära och bra
dricka lite öl, vara galen. LÅDSAS KUNNE SNÄKKE DÄÄÄNSK.
men när man en gång har chansen - varför inte island?
käka fisk, rida häst, intressant kultur.
nu ska jag läsa svält.
gubben i den är som jag när jag får infall.
skillnaden är att han gör sakerna.
jag tänker bara dom.
"benny e på datorn hela nätternaaaa"
För sex dagar sedan satt jag åter förväntansfull, som alltid i den salen, framför Stora Scenen och väntade på att Ängland skulle börja. Ängland som min kusin har skrivit. I Österbotten får man inte vara stolt men jag är det ändå, över henne. Med all rätt faktiskt, ha!
I början förstod jag egentligen ingenting vem som var vem. Jag ville genast förstå vem alla var för jag gillade på nåt märkligt sätt alla lika mycket och på samma gång. Och då blev det lite råddigt. Som betyder stökigt för er från Sverige. Även om det säkert var meningen att det skulle vara så, så som det blir när olika typer av människor ska fixa bröllop. Men det klarnade upp och jag älskade dem allihop. På sätt eller annat. Det var Österbotten i ett nötskal. Eller på en teaterscen.
Regissören verkar vara en nytänkandets man. Det var både bra och mindre bra. Ibland var det svårt att orka fatta när konversationerna pågick på sidorna om publiken, men det var också väldigt fint gjort på slutet. Att man skulle gå ut i aulan och beskåda brudparet var mest bara kaos men det är klart det är bra med nya saker. Man ska göra nya saker. Jag älskade när best mannen pratade med publiken. "Va vittu kommer han hit för?!" frågade Natu. "Ja veit it" sa jag lugnt och drömskt för jag såg att något bra var på gång.
Min syster tyckte att det var för lite skratt. Det tyckte inte jag. Man ska ju inte bara skratta heller. Vi gråter minst lika mycket som vi skrattar i Österbotten, hehe. Jag tyckte det var en fin balans.
För jag skrattade nog ändå mycket. Åt Pappan och åt Marjukka och åt Maggie och åt diverse absurda situationer där min kusins och min humor mötte varandra.
Jag råder er alla att uppsöka Wasa Teater, köpa en biljett till Ängland och få bekräftat att "Benny e på datorn hela nätternaaaa!"
I början förstod jag egentligen ingenting vem som var vem. Jag ville genast förstå vem alla var för jag gillade på nåt märkligt sätt alla lika mycket och på samma gång. Och då blev det lite råddigt. Som betyder stökigt för er från Sverige. Även om det säkert var meningen att det skulle vara så, så som det blir när olika typer av människor ska fixa bröllop. Men det klarnade upp och jag älskade dem allihop. På sätt eller annat. Det var Österbotten i ett nötskal. Eller på en teaterscen.
Regissören verkar vara en nytänkandets man. Det var både bra och mindre bra. Ibland var det svårt att orka fatta när konversationerna pågick på sidorna om publiken, men det var också väldigt fint gjort på slutet. Att man skulle gå ut i aulan och beskåda brudparet var mest bara kaos men det är klart det är bra med nya saker. Man ska göra nya saker. Jag älskade när best mannen pratade med publiken. "Va vittu kommer han hit för?!" frågade Natu. "Ja veit it" sa jag lugnt och drömskt för jag såg att något bra var på gång.
Min syster tyckte att det var för lite skratt. Det tyckte inte jag. Man ska ju inte bara skratta heller. Vi gråter minst lika mycket som vi skrattar i Österbotten, hehe. Jag tyckte det var en fin balans.
För jag skrattade nog ändå mycket. Åt Pappan och åt Marjukka och åt Maggie och åt diverse absurda situationer där min kusins och min humor mötte varandra.
Jag råder er alla att uppsöka Wasa Teater, köpa en biljett till Ängland och få bekräftat att "Benny e på datorn hela nätternaaaa!"
onsdag 19 januari 2011
tove j.
Sofie och jag har spenderat dagen på biblioteket.
Plugga är så fult ord så jag har bestämt mig för att sluta använda det.
Men vi läste.
Hon kom med fin uppsatsidé åt mig.
Mumintrollen. Tove Jansson.
Ja tack. Ja tack. Ja.
Ska bara komma på en skruvad frågeställning.
Är det Mumin och skruvat så är det jag.
Och Ted och Kaj.
Fast kanske inte så skruvat.
Håller inte i en B-uppsats.
Imorgon ska jag till skolan. Det pirrar alltid i magen när det är ny kurs. Sen tappar man greppet och pirret blir grus. Men pirr pirr fniss fniss, ännu denna vecka åtminstone.
Plugga är så fult ord så jag har bestämt mig för att sluta använda det.
Men vi läste.
Hon kom med fin uppsatsidé åt mig.
Mumintrollen. Tove Jansson.
Ja tack. Ja tack. Ja.
Ska bara komma på en skruvad frågeställning.
Är det Mumin och skruvat så är det jag.
Och Ted och Kaj.
Fast kanske inte så skruvat.
Håller inte i en B-uppsats.
Imorgon ska jag till skolan. Det pirrar alltid i magen när det är ny kurs. Sen tappar man greppet och pirret blir grus. Men pirr pirr fniss fniss, ännu denna vecka åtminstone.
tisdag 18 januari 2011
våra dagliga bilder giv oss idag och förlåt oss våra skulder
Började med ny kurs idag. Massa massa massa. Blir nog tuffast hittills.
Men intressant också. Inte enbart skönlitteratur utan en del faktabaserat också. Är annars inget faktabarn men nu har jag verkligen förläst mig på det skönlitterära.
Och så B-uppsats. It veit ja naa va ja ska skriv om ja, it veit ja he naa alls. Jag är så efterbliven. Baketvaari, hehe.
Jag och några till gick hem till Sofie, försedd med kopiator, för att kopiera lite papper.
I trapphuset fanns en märklig lapp. Emely skyndade sig att skriva dit världens bästa svar.
Till er med nedsatt syn (nä, det var jag som hade bråttom och fotade suddigt):
"Vill du träffa 30 tjejer - varje vecka?"
Emelys svar: "Kanske, hur så?"
Jag och Sofie gick och köpte en bok, pluggade lite och gick sedan på café. Sofie drack kaffe.
Jag drack te ur en gigantisk kopp.
Vi hade biljetter så vi fick gratis dryck.
Men intressant också. Inte enbart skönlitteratur utan en del faktabaserat också. Är annars inget faktabarn men nu har jag verkligen förläst mig på det skönlitterära.
Och så B-uppsats. It veit ja naa va ja ska skriv om ja, it veit ja he naa alls. Jag är så efterbliven. Baketvaari, hehe.
Jag och några till gick hem till Sofie, försedd med kopiator, för att kopiera lite papper.
I trapphuset fanns en märklig lapp. Emely skyndade sig att skriva dit världens bästa svar.
Till er med nedsatt syn (nä, det var jag som hade bråttom och fotade suddigt):
"Vill du träffa 30 tjejer - varje vecka?"
Emelys svar: "Kanske, hur så?"
Jag och Sofie gick och köpte en bok, pluggade lite och gick sedan på café. Sofie drack kaffe.
Jag drack te ur en gigantisk kopp.
Vi hade biljetter så vi fick gratis dryck.
måndag 17 januari 2011
huomenta gomorron
23:56 igår hade jag 4 minuter på mig att skicka in tenten och var långt ifrån klar - sidantalsmässigt.
fanns heller ingen tid till genomläsning så jag fick skicka in den som den var. alldeles åt skogen.
onödigt att jag gjorde det egentligen. pinsamt.
nåja, omtent it is.
sedan somnade jag sött i min hytt och vaknade av de sedvanliga hysteriskt rappa knackningarna på dörren och det sedvanliga hysteriskt rappa "huomenta gomorron."
god morgon är kanske den värsta fras jag känner till. finns inga goda morgnar.
vid terminalen i stockholm var hissen sönder. den hade på nåt sätt fastnat så att dörren inte gick fast. jag såg inga andra människor och inga andra möjligheter än att själv släpa ner dallarn för säkert 30 trappsteg. var för många steg för att jag skulle våga släppa ner den att ränna själv, vilket i vissa fall är en utmärkt lösning. var hundra på att jag skulle missa bussen. men det gjorde jag inte.
åt frukost och läste aftonbladet på ett café. kände mig otroligt vuxen.
gick till bussen. somnade direkt. sov ganska exakt hela vägen hit.
nu är jag här och det känns bra. plusgrader, asfalt, gräsfläckar.
imorgon ny kurs, nya människor.
fanns heller ingen tid till genomläsning så jag fick skicka in den som den var. alldeles åt skogen.
onödigt att jag gjorde det egentligen. pinsamt.
nåja, omtent it is.
sedan somnade jag sött i min hytt och vaknade av de sedvanliga hysteriskt rappa knackningarna på dörren och det sedvanliga hysteriskt rappa "huomenta gomorron."
god morgon är kanske den värsta fras jag känner till. finns inga goda morgnar.
vid terminalen i stockholm var hissen sönder. den hade på nåt sätt fastnat så att dörren inte gick fast. jag såg inga andra människor och inga andra möjligheter än att själv släpa ner dallarn för säkert 30 trappsteg. var för många steg för att jag skulle våga släppa ner den att ränna själv, vilket i vissa fall är en utmärkt lösning. var hundra på att jag skulle missa bussen. men det gjorde jag inte.
åt frukost och läste aftonbladet på ett café. kände mig otroligt vuxen.
gick till bussen. somnade direkt. sov ganska exakt hela vägen hit.
nu är jag här och det känns bra. plusgrader, asfalt, gräsfläckar.
imorgon ny kurs, nya människor.
söndag 16 januari 2011
otäcka saker som händer på film.
Inatt satt jag och pappa uppe och pratade ganska länge om allt möjligt. Det var gemytligt. Efter
02 beslöt vi oss för att gå och lägga oss. Innan jag la mig ner i sängen packade jag snabbt ihop mina saker i resväskan.
Jag släckte sänglampan och inväntade sömnen. Jag hörde ett obekant ljud, ungefär utanför min dörr. Så typiskt att det ska handla om ljud, för ingen tror ju på en när man säger att man har hört något, men jag ljuger inte. Av olika orsaker har jag blivit väldigt vass på att lystra till ljud om nätterna, och jag har hört en hel del, men aldrig något liknande. Å andra sidan har jag också lärt mig att inbillning, kråkor och hårda vindar ligger till grund för majoriteten av alla konstiga ljud. Så jag fortsatte att leta sömn.
Men ljudet hördes igen, tydligare denna gång. Ett ljud som var en slags blandning mellan en katt som fräser, ljudet som uppstår när man drar ett draperi åt sidan, och när man sprejar med en stor sprejflaska. När det sedan hördes en tredje gång blev jag lite förundrad.
Kort efter det tredje ljudet blinkade lamporna i mitt rum, som givetvis var släckta allihop, till för ett par sekunder.
Jag är annars ganska trygg i mig själv och blir rätt sällan rädd för saker. Men det finns en sak jag har en otrolig skräck för, och det är det övernaturliga. Jag har aldrig tidigare råkat ut för något, utan bara tänkt på hur hemskt det skulle vara, så nu sprang jag snabbt över till pappas sovrum och la mig i hans säng.
Jag förklarade vad som hänt. Vi låg länge och lyssnade efter ljudet, som inte återkom. Elektrikern i pappa gick upp för att kolla lamporna. Han kom tillbaka och sa att ingenting luktade bränt, men att sånt där inte heller kan hända, naturligt. Sedan gick han ner för att gå på toaletten. Då hörde jag ljudet igen, denna gång i pappas sovrum där jag befann mig.
Jag sa åt pappa att jag hörde det igen. Vi låg ytterligare en stund och lyssnade, men hörde inget. Till slut somnade vi.
Ni tror säkert alla att jag är sinnesrubbad. Men det hände alltihop. Och jag hoppas verkligen att det var någonting tillfälligt som inte förföljer mig till Sverige. Då flyttar jag nog hem igen. Och inte för att bo ensam.
02 beslöt vi oss för att gå och lägga oss. Innan jag la mig ner i sängen packade jag snabbt ihop mina saker i resväskan.
Jag släckte sänglampan och inväntade sömnen. Jag hörde ett obekant ljud, ungefär utanför min dörr. Så typiskt att det ska handla om ljud, för ingen tror ju på en när man säger att man har hört något, men jag ljuger inte. Av olika orsaker har jag blivit väldigt vass på att lystra till ljud om nätterna, och jag har hört en hel del, men aldrig något liknande. Å andra sidan har jag också lärt mig att inbillning, kråkor och hårda vindar ligger till grund för majoriteten av alla konstiga ljud. Så jag fortsatte att leta sömn.
Men ljudet hördes igen, tydligare denna gång. Ett ljud som var en slags blandning mellan en katt som fräser, ljudet som uppstår när man drar ett draperi åt sidan, och när man sprejar med en stor sprejflaska. När det sedan hördes en tredje gång blev jag lite förundrad.
Kort efter det tredje ljudet blinkade lamporna i mitt rum, som givetvis var släckta allihop, till för ett par sekunder.
Jag är annars ganska trygg i mig själv och blir rätt sällan rädd för saker. Men det finns en sak jag har en otrolig skräck för, och det är det övernaturliga. Jag har aldrig tidigare råkat ut för något, utan bara tänkt på hur hemskt det skulle vara, så nu sprang jag snabbt över till pappas sovrum och la mig i hans säng.
Jag förklarade vad som hänt. Vi låg länge och lyssnade efter ljudet, som inte återkom. Elektrikern i pappa gick upp för att kolla lamporna. Han kom tillbaka och sa att ingenting luktade bränt, men att sånt där inte heller kan hända, naturligt. Sedan gick han ner för att gå på toaletten. Då hörde jag ljudet igen, denna gång i pappas sovrum där jag befann mig.
Jag sa åt pappa att jag hörde det igen. Vi låg ytterligare en stund och lyssnade, men hörde inget. Till slut somnade vi.
Ni tror säkert alla att jag är sinnesrubbad. Men det hände alltihop. Och jag hoppas verkligen att det var någonting tillfälligt som inte förföljer mig till Sverige. Då flyttar jag nog hem igen. Och inte för att bo ensam.
lördag 15 januari 2011
HALVVÄGS.
Nu är jag klar med första delen av tentan! Det trodde jag inte imorse, inte i förmiddags och inte mitt på dagen. Aldrig trodde jag. Men så kom jag hem på eftermiddagen, intog lite koffein och poff, nu är jag klar med Madame Bovary!
KAN NI FYSTAA?!
Nu ska jag dricka te och imorgon ska jag stiga upp tidigt i hopp om att hinna skriva lite om Fröken Julie innan det är dags att bege mig till ST1-Vöro och bussen som möjliggör min återresa till Sverige.
KAN NI FYSTAA?!
Nu ska jag dricka te och imorgon ska jag stiga upp tidigt i hopp om att hinna skriva lite om Fröken Julie innan det är dags att bege mig till ST1-Vöro och bussen som möjliggör min återresa till Sverige.
hur man narrar i årvas.
Ellen, 5 år, lurade mig precis att de har sålt sin kanin Siri.
Jag: Höödo vann har ni Siri no fö tiin?
Ellen: Hahaha.
Jag: Va? Vann e Siri?
Ellen: Henne har vi sålt.
Jag: På riktit? He visst itt jag.
Det lät helt trovärdigt, och jag tänkte att eftersom de nyss flyttat till nytt ställe kanske det inte fanns nånstans att ha henne och så vidare.
Jag: Vem ha köpt hon?
Ellen: Enbär. Enbär ha köpt Siri.
Jag: Alltså nain jäär i Årvas?
Ellen: Mm.
Här började jag kanske bli lite dum. Man heter kanske inte Enbär häromkring. Men jag trodde ändå på det. Tills hon sa "He kanski bara e så att do itt siir on... Hon e tär ut i garagi."
Ellen-Ida: 1-0.
Jag: Höödo vann har ni Siri no fö tiin?
Ellen: Hahaha.
Jag: Va? Vann e Siri?
Ellen: Henne har vi sålt.
Jag: På riktit? He visst itt jag.
Det lät helt trovärdigt, och jag tänkte att eftersom de nyss flyttat till nytt ställe kanske det inte fanns nånstans att ha henne och så vidare.
Jag: Vem ha köpt hon?
Ellen: Enbär. Enbär ha köpt Siri.
Jag: Alltså nain jäär i Årvas?
Ellen: Mm.
Här började jag kanske bli lite dum. Man heter kanske inte Enbär häromkring. Men jag trodde ändå på det. Tills hon sa "He kanski bara e så att do itt siir on... Hon e tär ut i garagi."
Ellen-Ida: 1-0.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)