för två år sedan

shoppade jag i las vegas. det stormade. jag och natalie skrattade ihjäl oss åt allt. vi åkte buss hem. det regnade. vi passerade gränsen till californien och det regnade inte. vi var hemma igen. i underbaraste long beach. vi skrattade ihjäl oss lite till och vi vandrade iväg för att äta på närmsta matställe. vi var borta lite för länge. i misstag. folk trodde vi var döda eller bortrövade. det var vi inte. vi var bara vi. och allting var bäst.

jag vet inte varför jag kom hem men jag vet att jag ska tillbaka.
snart.

den som har en panadol eller burana att ge mig får en puss.
som om ni vill ha det av mig ändå.
jag är ledsen och arg
mitt huvud spränger mina bihålor har spasmer och benvärken har godisdag.
hejdå.

världens gulligaste kompis kanske?

Som jag redan skrev är min vän Bazooka nyligen hemkommen från USA, Las Vegas. Det här hade han hem åt mig:







Tack tack tack snälla du.

han uppstod på tredje dagen från det döda.

Jag ska sluta vara snäll.
Jag ska sluta vara allting.
Men framförallt snäll.
Satan.
Jag har just vaknat hela dagen.
Och någon sa något om fel.
Hur gör man?


Igår kom Serne hit. Det var bra. Vi spelade Trivial och Bazooka kom hit. Han om hem från USA igår och jag hade inte sett honom på en månad och mer. Han var sig lik. Vi körde honom till Sundom. Och var i Hoviska.

Och min Mac funkar plötsligt igen. Den dog igår morse utan orsak. Inatt drömde jag att någon sa åt mig att den kommer att funka nu när den ha varit i lådan en stund. Trots att jag tenderar att drömma sanndrömmar trodde jag inte på det där. Men se på fan.

Nåja, nu ska jag städa. Imorgon kommer min Stockholmsvän Elli och hälsar på mig. Henne har jag inte heller sett på en tid. Hur länge sedan är februari? 5 månader. Det blir roligt.

på balkongen, 16 augusti 2010.

Ida: Han e jo svarting... men han e jo jäär no så han bleknar väl me tiidin.
Jag: ... Gör dem he?

mcflurry me daaaim.

Nu är varenda studentpeng borta. I en kassa någonstans.
Och de är inte längre mina.
Splitterny dator skriver jag med och sitter jag framför nu.
Den doftar gott och är fin.
Det är en Mac. Den heter Flurry. M(a)cFlurry, ni vet.

Tillika känns det lite dumt att lägga studentpengar på elektronik. För all elektronik går sönder.
Men kära värld så jag behövde denna. Min gamla var så sliten och trött att den knappt startade. Hade jag sparat ett skolarbete (jag? va? haha) till på den hade den dött.
Så det här var nog på tiden.
Och jag är så nöjd.


Imorgon har jag och Natu samma skifte på jobbet. Jag längtar!
Och sen är det fredag.
Och helg.
Och sommar.
Och jag har ett jobb.
Och en lägenhet.
Och en studieplats på ett spännande ställe.
Och världens knasigaste vänner.
Och ett liv.
Och det är länge sen jag känt en såhär långvarig
glädje.

försäljarN.

I gymnasiet på ettan gjorde vi ett avancerat test angående vilka yrken som passar oss. Mbti tror jag det hette. Det används typ ofta på anställningsintervjuer och så vidare. Därför ansågs det värdefullt och vi var tvungna att betala 10 euro för att göra testet och få resultaten.

När jag äntligen fick mitt resultat blev jag ganska besviken. Vad passade jag och min personlighet bäst som? Försäljare. "Herregud. Toko e jo bara störand. Va skit test." var vad jag tänkte. Jag blev lite lugnare när jag såg journalistyrket lite längre ner på listan. Men jag såg ändå ingen framtid med mig som försäljare.

Vad jobbar jag med idag? Tja... Som... Telefon... Försäljare....

Jobbet kallar. Hey ho.

i trötthetens namn.

idag fick jag min nya telefon, äntligen!
så nu behöver jag din nummer. jo, din. för du har redan min, din rackare.
bring it on!

i övrigt har jag kört vridläktare i kimosolen med syster och 300 andra människor. beskådat hjälten på den gröna ön. pjäsen var lagom bra. när den var kul var den skitkul. fast jag skrattar ju som bekant på andra ställen än de flesta. men slutet? va?
det kanske var ett intelligenstest min hjärna inte behärskade. låtom oss säga så. guds frid!

sedan körde jag tillbaka till stan jättehårt. det var jättefint. solen. träden. ängarna. och jag tänkte på hur jag ifjol tog mig tillbaka till stan efter teatern. hur jag satt där i framsätet bredvid en på den tiden relativt främmande människa som bjöd på karameller. jag hade inte en tanke på att jag ett år senare skulle susa fram i egen bil.
sen tänkte jag på när han hjälpte mig med ryggsäcken när vi kom fram. det fanns bestick i den. i år hade jag ingen ryggsäck.

imorgon ska jag jobba och spendera mina studentpengar jag sparat.
jag har ont överallt.

denna dagens.

Dagens vakna upp: 09:25.
Dagens kompisar: Sofia, Lina, Natu.
Dagens köp: Snusmumrikenpennan.
Dagens antal affärer: Sju.
Dagens mat: Grillkorv.
Dagens språk: Finska.
Dagens humör: Oförklarliga (?) irritationsanfall.
Dagens hejhej: Citymarkets sista kund.
Dagens nejnej: Bilskolans semester.
Dagens yayyay: Lettland om två veckor.

Imorgon har jag jobb från morgonen, för ovanlighetens skull. För att kunna bege mig till Kimo på kvällen. Sommarteater. Hjälten på den gröna ön. Ingen sommar utan vridläktare! Jag ska vakna 08 imorgon. Se det framför er. Njut. Eller spy. Blunda. Håll för öronen. Håll ut! Gonatt.

saker att göra.

det pirrar sådär skönt i magen när jag tänker på att jag faktiskt kom in till sverige och ska flytta dit. det pirrar positivt nu när jag börjar förstå det. men jag bävar inför allt som ska göras.

lägenheten ska sägas upp och framförallt tömmas.
en ny lägenhet ska hittas i växjö.
fpa ska bråka med mig.
andra skedet ska avklaras i bilskolan.
antagningsbeskedet ska skickas kring halva världen
och jag måste skaffa nytt bankkonto
och säga upp en hel del avtal.

tur att jag blivit bättre på att tala i telefon åtminstone.
måste bara komma ihåg att jag är ida berg och inte ida från saunalahti.

typ en månad och några veckor kvar
hihihi.

det efterlängtade glädjebeskedet!

JAG KOM IN TILL SPRÅK, KULTUR & KOMMUNIKATION, INRIKTNING LITTERATURVETENSKAP I VÄXJÖ! JAA!

Det är hundratusen kilometer hemifrån. Det är en fin stad jag lämnar för en stad jag egentligen inte vet någonting om. Men jag tänker testa. Det här har jag velat så länge. Och jag tror det kommer bli BRA!

Sverige lixxxom! Wohoo!

Puss och hej,
hälsar litteraturvetaren. HEHEHE.

istället för att sova.

jag är så trött att jag dör.
kom hem för några sekunder sedan.
med ost-cravings.
ost och saltgurka.
mest ost.
jag hade ost i min kyl.
kvinnor är mycket underligare varelser än män.
ändå håller jag med när motsatsen påstås.
för i enstaka fall stämmer den.
det hoppar alltid harar på gatan på nätterna.
eller när nätter blir morgnar.
idag såg jag en sädesärla på gräsmattan hemma i pensala.
jag tänkte på varför den inte kunde gå i skola.
den bor ju ändå där.
i träden.

hej fredag.

Jobbet var skitkul idag. Det är alltid kul när det går bra.
Av ovanstående två meningar kan ni alltså förstå hur det gick idag.
En gubbe var jättesöt. Från södra Finland någonstans. I varannan mening talade han till mig med mitt namn. Han var så trevlig och fin att jag inte kunde annat än vara likadan. Det här resulterade i två affärer, en till honom och en till hans fru. I slutet av samtalet när jag tagit reda på hans personuppgifter, frågade han hur Emil mår. Ni vet, Emil och Ida liksom. Jag sa att han mådde bra...
Han gillade nog mitt namn, den fina mannen från söder!

En annan var väldigt skeptisk, men jag fick henne till slut! Och det är jag glad för. Vi pratade säkert tio minuter. Men som den envisa människa jag egentligen är så släppte jag henne ingenstans utan att välkomna henne till Saunalahti.
Hon: Nääää herregud, ja väit itt ja no.
Jag: Men sko itt do vill spar pengar, som do sko få köp kläder elä drick kaffe för iställi...?
Hon: Nå temde fin klädren hittar man it enttå!
Jag: Nåja, do får köp na anat fö dem tå, it veit ja va do vill ha.
Hon: Näää hödu ja tror itt rikti på dehär, he får nåo lämn.
Jag: Men ja får itt ljug fö de, å sko ja få sko ja itt gör e ändå.
Hon: Haha, jaa du va en råoli ein du!
Jag: Jaha, tå kan du ta en anslutning åv me så blir e änno betär, tänk va skönt tå du somnar ikväll å tänker att äntligen får ja spar liti pengar.
Hon: Jaja, vi tar väl dehär no tå så slipper du me.

Hurra. Sammanlagt blev mina affärer 6 till antalet.

Efter att ha yrat på Citymarket och letar present till sexåring begav jag mig till andra delar av stan. När jag kom dit verkade det idealiskt, olika slags människor, cider, varmt väder, björklöv, grillad kyckling OCH killar som spelade gitarr!
Kalaset varade inte längre än typ en halv timme, dock. Stack en sväng till ett par kompisar för att sedan läsa bok och äta vindruvor på min balkong.

Imorgon väntar återigen jobb. Efter det sticker jag till min kompis Carro. Dit skall jag åka buss. Och jag längtar så. Det är så länge sedan jag åkt buss, och jag älskar att göra det. Det är så harmoniskt. På promenader, i bussar och i duschar. Det är där den bästa poesin produceras.
Efter att ha festat en smula bjuder söndagen på sexårskalas i Årvas. Därifrån planerar jag sedan att åka buss tillbaka till det som är mitt hem någon gång under kvällen.
Vi hörs när vi hörs!

ett liv.

världens skönaste sol.
en gripande bok.
ett smålustigt jobb.
irriterande kunder.
en kauppa.
jag
sa
en.
helvete.
en stor kasse fylld med mat.
en bultande huvudvärk.
och en väntan på att det svartnar för ögonen.

men det gjorde inte det.
och imorgon är en ny dag.
med samma sköna sol
samma gripande bok
samma smålustiga jobb
trevligare kunder
fler kauppor.
jag
sa
fler
hurra!
ett stort huvud fyllt med fredagskänslor.
och frihet.
tänk att det här är mitt liv.

where is the yellow man?

jag tycker att det borde finnas en gul gubbe i ljusen för fotgängare också. så att man liksom vet att det är dags att göra sig redo. precis som för de motordrivna fordonen. hallå hallå vad orättvist.

och jag skulle just precis nu vilja träffa en riktigt intressant människa. med ett konstigt förflutet. eller en hatt. med massor att berätta. och jag skulle lyssna och fråga. men skulle jag förstå? kanske. gonatt.

slumpmässiga saker.

Undrar varför varje Nykarlebybo jag ringer till tror att jag är från Vörå, och varje Vöråbo tror jag är från Nykarleby.
Kanske för att jag är mitt emellan ifrån. Eller så är det bara svårt.

Varenda människa på Facebook verkar ha fått klarhet i vad som händer för dom i höst. Jag vill också veta. Nu. Jag. Orkar. Inte. Vänta. Jag. Vill. Leka. Charader. I. Sverige.

OCH jag stressas av att min nuvarande lånetelefon inte har en kalender! Jag håller inte reda på nånting nu. Fattar inte vad det är för datum. Fattar inte vad som komma skall. Jag måste nog köpa en ny snart. Typ imorgon. Eller innan helgen.

Tänk vad handikappad man blir utan telefon nu för tiden. Nu har jag ju åtminstone en slags, men de två första dagarna jag var utan visste jag inte ens vad klockan var. Jag hade aldrig tänkt på att den var så viktig förut. Och jag äger ingen fungerade armbandsklocka. Så när jag gick till stan fick jag stoppa ner kameran i min väska. Varje gång jag undrade vad klockan var fick jag ta en bild och checka tiden när den var tagen. Jajaja. Alla sätt är bra.

Jag vet ingenting mer. Det är konstig färg på luften ute. Slut på slumpmässiga saker.

böcker! #2

Idag har jag pratat med en snygg polis. Skitsnygg. Synd att klockan blev jobb... "ANNOS SKO JA HA LAGT IN EN STÖIT", för att citera en av helgens pajaser.
Och ja, jobbat, och köpt böcker på rea.


Paulo Coelho är en författare jag i all evighet har tänkt bekanta mig med, det har bara inte blivit av. Men idag, äntligen!

Jag snubblade över denna. Vet inget om varken författaren eller boken. Men den verkade bra. Jag fastnade. Ibland chansar man rätt.

Min kusins råd om att läsa klassiker i sommar ekade i huvudet. Mitt sista val stod ganska klart.

Så mycket annat vet jag inte idag.

Jag: Har du nå familj elä hu ere?
Kund: Neeeej, dom e döda allihop!
Jag som relaterar till Pleppo och får svårt att fokusera: Oj... bla bla bla bla bla bla...
Kund: Jaaa...
Jag: Om du vill funder så kan ja återkomma, när sku e pass?
Kund: Kanske på julafton.

Åh han var så SÖT.

02:28.

och jag träffar människor
som är gravida och röker på balkongen
och som saknar ett hem
och blir upplockade av bil.
allt händer längs samma gatan.
gatan där allting började. gatan där vi bor allihop.
och där ingen längre är säker på
om röd är en färg eller en känsla
och glömmer bort att det är på kvällen man ska äta morgongröt.
med havregryn.
och jag träffar människor som önskar att de vore hälften yngre än vad de är
ty de lever i tron att om så vore fallet hade dom haft det där vi kallar en chans.
men chans är bara en färg.
och jag tänker på vad som händer när gränser suddas ut och förstånd försvinner.
jag tror att allting händer i skogen under stenar klockan halv fem.
förstå ingenting lille vän.

och när jag tar genvägen tänker jag på
att jag gick där innan jag använde den som genväg.
och cyklar och djur i magen.
och mat på vår terass i huset jag växte upp.
och vad önskar du dig i present?
gräs och en avsugning.
herregud. nej,
vad hände med oss 1997?

lediga timmar, finally.

Jobbet gick skit. Jag vill inte höra ett ord till om det nu förrän på måndag. För nu är jag ledig, ledig, ledig, ända tills klockan 15 i övermorgon.

Allting går lite trögt för hela mig just nu.
Jag är återigen inne i en fas när ifrågasätter allting jag gör. Varenda lilla handling. Jag tänker på vad mamma hade tyckt om det. Om hon hade tyckt att jag var fånig? Dum? Bra? Klok? Idiotisk? Äcklig? Helt vanlig? Hade hon varit stolt eller hade hon skämts?

Det händer inte speciellt ofta men det håller oftast i sig en tid när det väl börjar. Och jag tycker inte om när folk påpekar att jag verkar vara så stark och duktig, har tagit allting så bra.
För jag har inte gjort det. Utåt sett kanske, ja. Jag är oftast glad mot de flesta. Jag vill inte sprida nån sorts sorg.
Men inom mig har jag kamper. Varje dag tänker jag på det där standard-hålet som finns där. Och man vet nog inte hur det känns om man inte själv är i en liknande situation och har mist en förälder. Jag skyller massa saker på mig själv. Ofta.
Och sen kommer såna här perioder till. Då blir jag ganska handlingsförlamad och tråkig. Så ni vet.

Men det är så vackert väder så jag ska sluta depressionsblogga. Jag är nog rätt glad ändå! Ska träffa ett par eller tre arbetskompisar nu. Puss och hej!

not gonna find my telephone.

min telefon har inte kommit tillbaka.
men jag har nu en arbets"kamrat" mindre.
just av det skälet.
denne fick gå idag.
hejdå hejdå.
spy gärna upp mina leijonapastiller du tiggde till dig förra veckan.
nånej. men ändå. usch.

just nu lånar jag en telefon av en annan på jobbet. och jag har nytt simkort. min nummer är samma. så ring mig.

nu: fredagsmys.
imorgon: jobb. jag ska sälja som tusan. de senaste tre dagarna har gått lite åt skogen. på grund av tjuvar och annat. men imorgon!

telefonlösa jag.

Klockan är lite efter 15. Jag får reda på att vi svenska försäljare har palaver i chefens rum om fem minuter. Jag går dit. Likt alla andra tar jag ingenting med mig. Vi får lite klagomål på att vi säljer för lite nätstickor. Och reda på att jag är en av fem stycken på kontoret som lyckats komma med i en tävling som jag inte ens fattar. Men det verkar vara nåt bra!

Jag går tillbaka till min plats. Noterar att endast en av de två telefoner jag senast såg på mitt bord finns kvar. Kvarvarande är jobbtelefonen. Min privata ser jag inte till. Jag kollar lite under alla papper. Tänker att jag väl har lagt den i väskan. Fortsätter ringa samtal. Sen hör jag Nora som sitter bakom mig fråga "onko kukaan nähnyt mun kännykkä?". Nej. Jag kollar min väska. Hela bordet, grundligt. Ingen telefon. "Minunkin on poissa", säger jag.

Vi går till chefen som svär lite och frågar lite och säger att de kommer nog fram ikväll. Vi ringer till våra telefoner som blivit avstängda. Han ber alla (?!!!???) tömma sina väskor och kläder. Ingen har dom. Och de kom (förstås) inte fram ikväll heller.

Fast grejen är den att det ju är någon av våra arbetskamrater som tagit dom. Till mitt jobb hittar man inte om man inte vet var det är. Och vem tusan skulle komma på att smita in dit bara sådär, ta en telefon eller två. Och mitt under en palaver, dessutom. Hoppsan då så oskyldigt! Skumt också att just våra två blev tagna, det fanns telefoner på varje bord. Och våra två längst in i rummet. Bort från dörren.

Och aj aj aj så värdelöst av chefen att låtsas kolla lite väskor. Det är enkelt att gömma två stycken telefoner. När tjuven väl är hemma syns de nog aldrig igen. Innan arbetsdagens slut borde han alltså vridit nacken enskilt av oss alla och kroppsvisiterat oss utav helvete. Dessutom verkar alla tro att alla människor är så goda. Snälla. Fina. "Neeeee int ere hon!" "Nåneee int han!" Hur vet ni? Skenet bedrar. Väldigt ofta. Kul att jobba med tjuvar. Jättekul.

Varifrån ska jag skita ut pengar till en ny telefon nu då? Jag vill ha en lika fin. Men de säljs inte längre. Tror jag. Och min pappa äger av okänd anledning fortfarande min anslutning. Det kommer alltså bli ett evigt ståhej imorgon när jag beger mig till telefonaffären och begär ett nytt kort. Och en ful telefon.

Med min otur återfinns väl min gamla imorgon och alla pengar upp i kattröven. Åååååååh. Jag var ganska ledsen redan tidigare idag när jag gick till jobbet. Nu vet jag inte alls vad jag ska tycka.
MEN, jag är fortfarande jätteglad i hjärta och hjärna över att det inte var dallarn denna gång igen!