inköp och frågor

Ibland när man fyller år får man presenter. Om det är för att trösta jubilaren för att denna blir ett år äldre eller för att visa uppskattning vet jag inte riktigt. Min present av min far var i vilket fall som helst i år pengar. Det gillar jag. Jag gillar också att tillfredsställa mig själv genom att köpa saker. Jag gick alltså ut på stan och kom hem med:

1.
.
kylskåpspoesi.

2.

Kajs, alltså Pleppo-Kajs, alltså en av mina två största förebilder och idolers, debutroman.

Hurra för det!

Nu har jag tre frågor.
1. Varför växer inte mina bambuskott?
2. Varför vaknar jag nu varenda eviga morgon mitt i en dröm? Det är inte hälsosamt.
3. Varför får jag inget svar på mitt ytterst viktiga mejl?

Och slutligen en massa hipp och hurra för min systerdotter som fyller 4 år idag och för varje år som går blir mer och mer lik mig. Grattis till henne.

kunnon mies

Jag går hem från gitarrlektionen med min gitarr på ryggen. Jag passerar en äldre herreman som har samlat på sig några höstlöv samt två äldre damer med rollatorer. Mannen tittar på mig och säger "Soita nyt meille pieni kappale! ukko noa ukko noa oli kunnon mies!"
Jag avböjde artigt.
Väl hemma bröt jag sönder mina fingrar för att den här.

för enkelt

jag tar mig för en gångs skull tiden att åka hem till pensala. tar mig för en gångs skull tiden att förklara för min far hur bra jag trivs i skolan. "he e väl fö enkelt" är vad han säger då.
precis vad jag behöver efter en dag av ångest och känslan av att inte kunna någonting. jag tappade all lust igen. klart det är för enkelt. klart att jag går i en enkel skola. var annars.
såklart är jag här just när någon som faktiskt vill träffas vill träffas. såklart är jag här när allt är som värst. såklart får jag ingenting gjort. såklart såklart såklart.

lagen om alltings jävlighet.

förresten så flög jag över ett övergångsställe i stan i onsdags. dallarn vek ihop sig själv efter att jag lyft upp honom och sen kom han aldrig ner igen. jag tappade alltså balansen och flög framåt, efter att ha gått på två hjul en stund i förvångingens tecken. sen låg jag där mitt på övergångsstället. dallarn ihopviken bredvid. jag började skratta. sen kom jag på var jag faktiskt låg och att det kanske inte är det mest idealiska ställe att ligga och skratta på. efter en stund fick jag uppvikt min vän och vi fortsatte färden hem.

alltså va

jag genomgår någon slags kris. (jag stavade till och med någonslags i ett ord där först)
huvudet är fyllt av massa sinnessjuka tankar. blir nästan rädd för mig själv.
så mycket annat händer inte. därför att ingenting funkar.

i dag när vi lagade mat i köket (oj) spelade den ädla radion plötsligt hon kommer med solsken av östen med resten. den låten sjöng vi i solen på fångad av en sång i somras. jag saknade det och sa åt joel att höja volymen. det gjorde han.
på tal om sådant så tror jag att självaste robin hood är min granne. faktiskt. hah. det är något med den här gatan.

kärlek

Jag är kär för första gången som 19-åring.
Här har ni den (o)lycklige:
http://www.youtube.com/watch?v=E5f3tUBMO30
han är fantastisk
pussipuss

sur

Hej Nykarleby stad!
Jag har alltid gillat er. Särskillt nu när ni äntligen tagit det fagra beslutet att lägga ner Pensala skola. Jag förstår att det känns bra. Befriande. Åh äntligen. Hoppas hela byn dör ut! JA!

Hur tänker de, undrar jag. För det första handlar det bara om ett par år och ett par elever för lite. Dessutom är det där med ett visst elevantal dumt. Det är bevisat att barn lär sig bättre i små grupper och vem som helst förstår väl att såväl mobbning som svårigheter i vissa ämnen är två saker som inte förekommer lika ofta i en liten skola. Uppmuntran och trygghet är två saker som förekommer oftare. Vem som helst men inte Nykarleby stad förstår.

Skolan läggs ned för att pengar ska sparas. För det första ska man väl sträva till att ha det så bra som möjligt och inte så billigt som möjligt. Skolan har funnits länge och det har alltid fungerat, varför förstöra något som är bra? För det andra blir det inte så billigt som de tror med taxiskjutsar fram och tillbaka i byn. För det tredje, vad tänker de göra med pengarna som sparas? Bygga en skateboardhall kanske? Eller slalombackar? Golfbana, har någon tänkt på det? Jag har inget emot att det satsas på idrott, det är bra, men till en viss gräns. När först idrottsgården blir stjärnhallen och sedan byggs en ishall som om ingenting hade hänt går det överstyr. Tänk på lite annat också. Om utbildning och skolor är så viktigt som det sägs så satsa då på det.

Och om Nykarleby nu ska vara sådär bra och lyckligt som vi vill är det nog inte ett steg i rätt riktning med nedläggningar. Att ha en egen skola nära hemmet där alla känner alla medför en trygghet viktig för alla barn. Att skickas iväg i en taxi varje morgon och eftermiddag och tillbringa dagen i en stor skola tillsammans med barn man inte känner känns inte lika tryggt. Dessutom är skolan egentligen det enda som finns kvar i Pensala så låt den vara kvar. Det skapar en trygghet också att veta att man kommer någonstans ifrån, har någonting som är ens "eget". Stäng istället Normens skola och för stadsborna i taxi ut till landet då.
Men Nykarleby ska tydligen förr eller senare bli endast Nykarleby centrum. Att staden till ytan är en av Finlands största städer skall glömmas bort och ytan fyllas med skog och ödemark. Lyckligt, verkligen. Det är något som garanterat kommer att ge staden sämre standard i längden. Tror ni folk vill bli kvar? Personligen kommer jag i framtiden att skicka barnen till Oravais i ren protest ifall det korkade beslutet att stänga skolan har tagits och verkställts. Jag lär inte vara den enda.

Som en liten parentes kan jag säga att under min studietid inne i centrumet fanns viss gatubelysning på varje dag, varje gång jag passerade, mitt på ljusa dagen. Men barnen i kommunen, framtiden, har ni inte råd att satsa på? Skärp er.

helghäst

........../\
____/ ¨_)
(____ /
// \\

Med denna häst önskar jag alla en trevlig helg.

Förresten

igår på finska skrev vi verb. Jag och en till sitter längst fram och resten på raden bakom. "Verb som slutar på -ITA/ITÄ", skrev läraren på tavlan.
Då kommer det plötsligt ur Joel bakifrån "naatingää ti ita!"
Först tänkte jag nej jag ska inte skratta. Men det gick inte och resten av lektionens återstående 10 minuter skrattade jag.
Radio Pleppo är det bästa som finns.

17 again

Plötsligt är det torsdag och veckan är snart slut. Veckan när jag skulle läsa bilskoleteori, städa och annat viktigt.
Istället har jag besiktat och registrerat min bil. Det var såklart krångligt. Min gitarrlärare har lärt mig spela Get Back med The Beatles och sen sa han "bra, nu e du mee i beatles". Han sa också att det är kul att jag gillar dom så han får spela lite sånt emellan. Jag har fört fram förslaget om klasströjor. Det gick hem. Dock motsatte jag mig förslaget om bibelcitat på armen. Motivet är alltså ännu inte klart.

Vad har hon gjort idag då, undrar ni nu.
Idag har jag upptäckt att min stenfinska disponent bor i mitt hus och faktiskt är ganska trevlig. Han sa åt mig att jag inte kan ha bilen att stå där den står. Så Bazooka flyttade den och vi tog en trip till Brändö. Sen gick jag till Manuela. Vi drack juice och gick sedan till skolan på filmkväll. Vi såg 17 again. Den var inte särskilt bra men den funkade. Jag gick hem i mörkret och kände att det var höst. När jag gick på baksidan av mitt hus ropade någon "hej ida!" uppifrån någonstans och jag såg att Mischa hängde ut genom fönstret. "Ja tyckt ja hört att du kom". Det hörs tydligen. Vi är grannar nu om ni inte fattat.

Imorgon ska jag städa och sedan spela gitarr tills mina fingrar blöder. Det har aldrig varit så roligt som nu. Och det har alltid varit roligt. Nu är det jättemegakul, som Joel sa om psykologin. Tack min skola.

mmmm

för några veckor eller kanske snart en månad sedan träffade jag en kille på krogen som doftade helt underbart och jag tänkte sådär ska min karl dofta.
idag i bussen tillbaka till stan satt en kille i sätet bakom mig. han doftade likadant! jag ville att bussen skulle köra minst 3 timmar och jag andades långsamt och med näsan.

tyvärr frågade jag aldrig krogkillen vad hans parfym hette. det hör egentligen inte till saken men han sa att jag var söt och att han tyckte om mig. kanske borde jag återuppta kontakten? sedan när jag vet vad parfymen heter kan jag ju säga tack och hej, köpa parfymen och ge den till den som är min rätta när jag har hittat honom, menar jag.

välkommen till camp ida

I tisdags på kvällen kom Mischa till mig. Hennes skola började på onsdag och hon var fortfarande lägenhetslös. På onsdag utökades antalet övernattande med två, när Sandra och Rauli också började skolan och får sina lägenheter i september. Så var vi där, fyra stycken på 29 kvadratmeter. Det gick bra men var varmt. Jag fick för mig att färga håret när jag för en gångs skull hade medhjälpare. Sist och slutligen blev det bra. Tigerida blev nöjd. När vi handlade hårfärg förvånades Sandra över faktument att Citymarket hade korgar som man kunde dra efter sig och Rauli fylde förnöjt i "ja veit, ti finns i nyykaabi å, ti e så lame". Jag bjöd affären på ett skrattanfall. Innan vi somnade i hundragradig värme spelade vi rappa kalja och drog skämt om att chatta med Gud på msn. Jag vet inte om man får göra så. På torsdag var bara jag och Mischa kvar och hon bjöd mig på bio för att hon hade fått bo hos mig. Vi somnade nästan aldrig för vi bara pratade. Så går det till på Camp Ida.

Igår fick jag fler kramar på typ två timmar än vad jag har fått i mitt liv, nästan. I alla fall vad jag har fått det här året. Det var precis vad jag behövde just då och jag tänkte att det här är bra. Och att det snart är höst. Och tjugosju andra tankar. Fyra hejdå. Två kramar till. Förstås nu. När det snart är höst.

Idag har jag kört bilen så som jag ska ha den, läskigt.

korsnäskatt

Igår fick jag en fråga. En fråga om hur det går. För första gången på väldigt länge kunde jag svara bra och faktiskt mena det. Inte bara för att det är så man svarar.

Idag har jag skrattat så jag inte visste vart jag skulle ta vägen på drama. Vi satt i en ring och alla skulle i tur och ordning säga ett ord. Detta skulle bilda en berättelse. Vår lärare började med "det var en gång en..." för att få ett början. Eftersom jag satt bredvid henne var det sedan min tur och jag fyllde i med ordet katt. Fem klasskompisar och fem ord efteråt hade vi skapat en katt som bodde i Korsnäs. Slutligen hann denna med en visit i Korsnäs bageri och den var också olyckligt kär i grannflickan.
Det var faktiskt det roligaste jag gjort på länge.

Däremot har jag lite ångest inför kommande helg. Hjälp.

syltig skoldag

Tänkte bara säga att jag har börjat en väldigt, väldigt bra skola.
Gemenskapen är fin, man får kompisar och alla är gulliga och pratar och säger hej, till skillnad från tidigare läroanstalter jag utexaminerats från. Ämnena är roliga och kreativa. Maten är god! Man skrattar och man är den man är. Man trivs.

Idag har vi varit på konstutställning. Sedan hade vi multimedia och jag var som ett litet barn på julafton (åtminstone lite ditåt) framför min macbook. Finskan är enkel och valfri men jag hänger på för att jag inte heller vill glömma. Till slut subkultur tillsammans med en gymnasieklass.

Förresten så fick vi plättar till efterrätt idag. När det var min tur att ta tog sylten slut. Jag stod i dörren till köket och väntade på att få muntur och meddela köksan att sylten är slut. Då kommer en kille från gymnasiet och frågar om jag är allergiker.
- nä, men syltin e slut
- e sylti slut?! do behöver it va na blyg! BIBBII, SYLTI E SLUT!

Vi fick sylt. God sylt.

glada vi till skolan gå

Jag vaknar mitt i en dröm. En dröm om studier i Sverige och arga kompisar.
Därmed inleds min sista dag på mitt nästan halvårs långa sommarlov. Under vilket jag har flyttat två gånger, gått sönder, blivit hel, gått sönder blivit hel, blivit hel, gått sönder, festat, skrivit, kulturerat, skrattat, gråtit, varit i Paris, väntat, längtat och glömt.

Det är slut nu och imorgon inleder jag mina ettåriga studier vid FKF här i Vasa. Jag vet egentligen ingenting och känner ingen. Är heller inte speciellt redo för någon "hej jag heter... och jag tycker om att..."-presentation.
Däremot är jag förväntansfull och i min väska ligger en kalender jag köpte för 3 euro idag.

På tal om skolstarter var jag den enda i min psykologigrupp för två år sedan som inte kom ihåg fösta dagen på första klassen i lågstadiet. Alla andra kom ihåg vad dom hade för kläder, att deras mamma följde dom till dörren samt vad de sedan gjorde i klassrummet. För mig var och är det totalt blankt. Högstadiet är också väldigt svagt. Jag kommer ihåg att vi gick in i korridoren och jag såg några Jeppobor och tänkte att temdee ha ja gajji i simkurs mee. Min fars teori om saken är att vi i vår familj har haft en avslappnad attityd till saker som skolstart och så vidare.
Och nej jag är inte nervös nu heller men lite spännande ska det bli. Jag har väntat sedan jag gick på tvåan i gymnasiet och långsamt räknade dagarna i min kalender och knappt vågade hoppas att jag skulle komma så långt som hit.

Jag kramar långsamt farväl av en fin sommar och kryper under täcket med män som hatar kvinnor. Jag talar förstås om boken.

hipp hurra

Hurra för mig, Paul McCartney, Napoleon, Jimi Henrix, Brad Pitt och några till. Vi är vänsterhänta och idag är vår dag.
Jag äter våffelkex. Undrar vad McCartney gör. Kanske inget speciellt.

Jag skulle gå till Citymarket men gick inte längre än till Piccolo för dallarn gnisslade värre än någon annan gång. Detta bör åtgärdas senast tisdag för då börjar min nya skola.

Nu har Tullen förresten givit med sig, och ger mig min bil skattefritt. Efter snart mera än ett års "nej absolut inte" och "aldrig i livet". Hurra once again. Jag tar ett till kex.

åska och så vidare

Jag gick till stan med målet att köpa
1. skor
2. skolkalender
3. ett häfte eller något sånt

och kom hem tomhänt. Men jag såg en väska som var väldigt fin som jag ska önska mig i födelsedagspresent.

Ikväll har det åskat för första gången i sommar ungefär och jag hade glömt att jag kunde bli rädd för det. Jag har gjort ett armband. Min bil har förts till mannen som ska fixa handgas. Det händer alltså snart. Som allt annat.
Imorgon måste jag ringa min finska disponent. Jag tänker tala svenska.

hemmabygge?

Inatt drömde jag att jag och pappa var på Maxmorevyn. Pappa tyckte det var dåligt och gick ut långt innan slutet. Drömrevyns uppsättning var dock lite annan än den verkliga som var rolig, intelligent och lite mera rolig.
När jag vaknade åt jag många smörgåsar för jag tänkte att när jag anländer till min lägenhet är kylskåpet tomt. Jag hade rätt. Jag gick till Brändö och Thomas trodde att min dallare var ett hemmabygge. Jag upplyste honom om att han hade fel. Gick hem och undrade varför det inte alltid är såhär varmt och varför jag inte bor någon annan stans och kommer hem till min lilla stuga dagar som den här.
Idag såg jag förresten den där stora CHE-bilen igen. Den är mäktig. Jag tänkte på Carro och började skratta.

rista korset för jag...

... har kört bil.
Jag mötte ingen annan bil och på marken fanns ingen snö eller is. Detta är troligen orsaken till att allt gick både över min och min syster i framsätets förväntan. Den enda egentliga faran var min bror som kröp fram ur en buske när jag passerade deras hus. "He va ett test". Jag klarade testet.

Dagens citat:
"jaa sido Ida tå me sett, hon e på en skilld nivå hon"
bror min.

i väntan på bättre tider

Det finns dagar när jag öppnar ett dokument 50 gånger men alla ord blir fel.
Det finns dagar när det skapar ångest.
Det finns dagar när jag förbannar fpa och skickar dit alla papper jag hittar i ren ilska.
Det finns dagar när jag förbannar mig själv så till den grad att jag blir helt handlingsförlamad.
Det finns dagar när jag saknar gamla vänner.
Det finns dagar när jag saknar allt.
Det finns dagar när allt blir fel.
Det finns dagar när jag inte duger.
Det finns dagar när jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Idag är en sådan dag. Tur att den tar slut.
Jag har i alla fall valt gitarr som mitt instrument i min blivande skola.

vi får se

Du föreslår något. Till exempel kom med ut på tisdag. Eller på bio på lördag.
Du får tre ord som bildar en störande mening till svar. "Vi får se".
Ungefär som att man vill vänta på ett bättre erbjudande för att man egentligen inte riktigt vill umgås med dig. Det här får dig förstås att känna dig väldigt värdefull.

Den här helgen får vi i alla fall inte se utan den här helgen vet vi. Mina förväntningar är ganska höga.

Ps. Jag fick pengar av min snälla pappa idag för att fpa bråkar och jag behövde köpa anslagstavla samt betala en sjukhusräkning. Meddelandet på gireringen var "HEJÅHÅ".

HEJÅHÅ!