jag tar mig för en gångs skull tiden att åka hem till pensala. tar mig för en gångs skull tiden att förklara för min far hur bra jag trivs i skolan. "he e väl fö enkelt" är vad han säger då.
precis vad jag behöver efter en dag av ångest och känslan av att inte kunna någonting. jag tappade all lust igen. klart det är för enkelt. klart att jag går i en enkel skola. var annars.
såklart är jag här just när någon som faktiskt vill träffas vill träffas. såklart är jag här när allt är som värst. såklart får jag ingenting gjort. såklart såklart såklart.
lagen om alltings jävlighet.
förresten så flög jag över ett övergångsställe i stan i onsdags. dallarn vek ihop sig själv efter att jag lyft upp honom och sen kom han aldrig ner igen. jag tappade alltså balansen och flög framåt, efter att ha gått på två hjul en stund i förvångingens tecken. sen låg jag där mitt på övergångsstället. dallarn ihopviken bredvid. jag började skratta. sen kom jag på var jag faktiskt låg och att det kanske inte är det mest idealiska ställe att ligga och skratta på. efter en stund fick jag uppvikt min vän och vi fortsatte färden hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar