i oktober

Oktober blir bra tror jag.
Oktober är höst men här är det höst med 21 grader och sol.

I oktober ska jag:

• Tenta litteraturteori
• Åka hem
• Pleppo Live-premiära
• Förhoppningsvis börja den där humorkursen
• Äta mycket nudlar
• Köpa skor
• Fira Emely
• Simma som en sjöhäst
• Printa ut många dikter
  
• Anteckna mina drömmar

Höst.

sista september.

vaknade. läste. funderade på vad som menas med en konstnärlig återspegling av en verklighet när ingen vet vad som är verklighet. dammsög. skurade. tog en hästpromenad med erika. såg inga hästar. gick till ica. köpte glass. kollade på idol.

ensam. behöver en anslagstavla en bussbiljett och en förklaring.
har en tv en lampa och en skål chips. ensam.

30 september och 3 år utan mommo.

sarkasm.

Igår satt jag på biblioteket med Emely och Sofie. Julia ringde Emely och frågade om hon var på biblioteket.

- Nej, jag är hemma i mitt grupprum.

Alla borde ha humor.

hur många liter mänsklighetshopp finns egentligen kvar?

jaha.
här har jag gått omkring och varit snäll.
jag har accepterat.
accepterat att konsten inte riktigt har samma plats i våra hjärtan.
accepterat att vi inte ser den på samma sätt.
accepterat att du sover på nätterna när jag inte gör det.
accepterat att våra politiska ställningar är jävligt långt ifrån varandra.
för jag ville ge det här en chans.

men acceptera en dallare är tydligen förbannat jävla svårt.
ett hjälpmedel precis som glasögon.
är du rädd nu, för att du sa att vi var likadana, du och jag?
jag hoppas det.

jag säger då det - det är bättre att några mumintroll fattas i dalen än att ingen dal är uppbyggd överhuvudtaget.

tur att jag hittade nisse simonssons livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet under sängen när jag städade. god natt.

men det var väldigt likt.

jag såg en kändis på biblioteket idag.

"åh, tove jansson!" utbrast jag nöjd.

sedan kom jag på att hon är död.

förkyld finlandssvensk.

Fortfarande förkyld som en anka.
Hostar upp lungorna.
Skall bli frisk till helgen. Skall.

Köpte en ost till specialpris idag.
Har nästan aldrig råd med ost.
Men nu har jag ost fram till december.
Man kan nästan kalla det engångsutgift.

att ljuga med hjälp av sanningen.

idag är en sån där dag när jag hade tänkt göra 115 saker men inte fått någonting gjort.
har i alla fall betalat månadens alla räkningar och det är exakt en vecka till studiestödet så det känns rätt fint.

sedan har jag varit i skolan och fått min text om litteratur- och kulturteori utbyten till en med rubriken "den konstnärliga återspeglingen av verkligheten", och den ämnar jag dyka ner i nu.

har börjat fila på helgplanerna lite smått.
det är ju ändå tisdag.

och så har jag fått en idé.
en sån som jag vill genomföra.
ska kanske berätta hur den föddes nån dag.

tänk att det kan kännas som att man förstör och ljuger ända från ryggmärgen inför en människa fast man är helt äkta och sig själv.

apsvans, säger vi istället för något groteskt.

förlåt oss våra misstag.

Idag på jobbet skulle jag visa Ellen ett klipp på Youtube medan övrig personal satt på möte. Vi hann se 20 sekunder av filmen innan vår arbetsledare rusade in: "Ni vet att det går ut i högtalarna va?"

Nånej att int visst vi.

idalastudievida.

Om det är någon som tycker att den här bloggen har blivit lite för full på roligheter på sistone kan jag för att lugna er berätta att jag studerar också, fortfarande.

Vad är en författare?, Semiologi och retorik, Den feministiska kritiken i vildmarken och Från verk till text är exempel på texter jag plöjer. Men det är ganska tråkigt och ganska svårt. Det blir tråkigt för att det är svårt. Nästa vecka den här tiden och lite framåt ska jag presentera texterna "Kulturteori" och "Litteraturteori". Jag tyckte det lät intressant och jag trodde jag skulle kunna göra något av det. Men nu skulle jag kunna gråta över hur lite jag förstår. Hur jag måste skriva in ett frågetecken efter vartannat ord. Hur jag egentligen inte vet någonting om Marxismen. Hur jag överengagerat med rosa penna hårt streckar under när en simplare mening infinner sig.

Dock är jag lite för glad i livet för att gråta över småsaker just nu. Ajöss!

tjing.

idag blev jag kallad finne av en smålänning.
jag sa att jag var finlandssvensk.
bagateller, sa han.
skåning, kallade jag honom.
jag är smålänning, sa han.
bagateller, sa jag.

citat av poeten i mig i dimmigaste dimman.

"Då lägger jag mig med Emely. Men det betyder sannerligen inte att jag är död. Det betyder bara att jag vilar. Och en Hemul som du kan inte dra mig i håret. "

förlåtfrukost.

idag sa jag förlåt. sedan blev jag bjuden på frukost. ikväll ska vi spela wii. vissa människor kan inte skriva. glädjekänslorna är otaliga när jag märker att de kan prata istället.

bra lördag.

KAKKAHÅOSTON.

Båd dag och natt. Mest natt.

Aj.

Men det är fredag i vilket fall som helst. Nu ska jag städa så jag kan mysa (och hosta) med gott samvete.

livet i en kortlek.

Vi spelar kort på jobbet när den lugna stunden hälsar på.
Det är inte så avancerade spel.
Till och med jag hänger med.
Han tittar på mina kort som om det vore det naturligaste i världen.

Jag tittar inte på hans men jag ser att han tar upp hjärter knekt.
Jag funderar inte vidare på vad man kan göra med hjärter knekt i ett spel.
Han fnissar när jag lägger ut klövern i ren djävulskap, eller vinnarvilja.

Jag dricker en cola och äter en pastasallad.
Han säger att han är intresserad av dialekter.
Jag tänker att nu, nu kan jag ju verkligen bidra.
Men jag skrämmer honom lika fort.
Och då undrar jag var intresset verkligen är.
Om man fruktar grunden.

Samtidigt vet jag att jag och hon som sitter mittemot tänker samma tankar.
Jag behöver inte ens titta på henne.
Jag tänker att Sniff kanske är borta.
Att Snusmumriken är på fisketur.
Hemulen är och pressar växter.
Eller Lilla My ute på bus.
Ja, att alla Mumintroll inte är i dalen helt enkelt.

Och när vi tittar på varandra och ser att vi tänker likadant är det nära att brista men hon, som är den bättre av oss två på att hålla situationer i styr, frågar något seriöst och vi lyckas stabilisera läget.

Jag diskar. Jag går hem. Jag är ganska trygg i livet. Jag läser ut Hallonbåtsflyktingen och den är så vacker och rolig samtidigt som den är så tragisk och bisarr. Jag bestämmer att jag skriver C-uppsats om den. För man måste bestämma. Annars kommer man ingenstans. Och jag funderar på om allt är som det skall samtidigt som jag skriker åt mig själv att Sluta. Fördöma. Och. Vara. Kritisk. Nu. Det är faktiskt inte alltid lätt att vara människa.

Klockan är 03.37 och jag är tillbaka, märker ni?

onsdag

växjöregn är växjöregn
jag är jag
under det.

idag är det ett sånt
som man inte blir blöt av.
jag har inget paraply
men jag har muminpappan
med whisky.

jag har ingen röst
när jag behöver den som mest
bara lite skrål
jag känner hopp för mänskligheten
i ett par minuter

och jag går hem och gör tacogratäng.
det tar en kvart och rent estetiskt är det
allt annat än succé men det smakar gott.

är rädd för att jag helt har tappat greppet
om skillnaden mellan förnuftigt och normalt
fast jag vet att det inte finns någonting normalt

inte ens här.

räknaren.

igår på jobbet räknade jag kassan innan jag gick hem.

jag kunde räkna om än långsamt men sen när jag skulle skriva en stor siffra kunde jag inte "stava" till den.

kan liksom inte beskriva hur det tar stopp.

såja!

Jag anmälde mig precis till kursen "Humor med personlig utveckling" och jag hoppas som en häst att den blir av!

myggjakt.

Myggjakt med Norrlands igår. Tema var musik. Erika och jag var i rockgruppen. Hoho.

Först förfest. Vi dansade norrlandsdansen och övade in grejer att imponera på juryn med. Jag fick en hästtatuering! Rock. And. Roll. Var lite svårt att inte skratta medan killen ritade. Och varje gång jag skrattade ritade han snett. Till slut var jag tvungen att titta in i väggen och tänka på det sorgligaste jag visste för stunden.


Vidare till Sivans efter lite lekar på ängen. Vi åt mat och sjöng sånger och snapsade. Jag var uppenbarligen nöjd över min häst.

Erika var mycket fint och roligt sällskap. Hon och jag var tvungna att titta i sånghäftet när vi sjöng nationalsången. Men det tyder ju bara på att allt är i sin ordning. Av våra blickar att döma var det nog ungefär här som det började spåra.

I kåtan ramlade jag runt och satt i en soffa iklädd huvudbonad.

När vi gick hem satt två killar på bänken bakom mitt hus. Erika frågade helt naturligt och självklart och rakt på sak:

- Skådar ni på na skillt elo?

Jag trodde för ett svagt ögonblick att det är nu jag skrattar ihjäl mig på riktigt. Jag överlevde och kunde konstatera att härrigud va råolit vi ha hadd!

mattermer.

Förra veckan blev jag sugen på surskorpor. Surskorpor med ost och iskall mjölk, finns inget bättre.

Gick till Ica med Emely. Frågade henne var surskorporna finns. Hon förstod ingenting. Trodde jag menade vanliga sockerskorpor.

Jag höll på att få panik. Tänk om det bara finns i Finland. Men så hittade jag. Och så visade jag. Det här är surskorpor.

Tydligen är surskorpor en finlandism. Det är oftast i matväg det kör ihop sig med våra termer. Här är oboy choklad, mockarutor är kärleksmums (har ni hört så löjligt) och kokosbollar är chokladbollar. Förra veckan satt vi på café och jag försökte förklara ordet CHOKLADKRÄM men det gick inte. Nej, det är inte samma som pudding, nej det är inte chokladsås. Det är KRÄM. Mommos chokladkräm mmmmm.

Nu måste jag skynda, ska iväg på inflyttningsfest. Ola Salo sjunger i Stockholm för sista gången utan mig i publiken men det här blir nog roligt ändå.

nostalgiresa nummer ett.

Här var Linnéa två år. Idag är hon sex. Jag var sjutton, idag är jag tjugoett.


Ett och tre? Om ens det?

Fetmadag i gymnasiet. Några år sen.


Ett söndrigt stycke elektronik. Redan då.

Avskedsfest innan USA med Jon.

En av mina favoriter. Hos mommo juldagen 2007.


Gott nytt år 2008!


Edward i Stockholm 2007.


Driver med människa på msn, 2008.

Jag och Edward 2006.


Såhär parkerade min bror sin fårbil innan han fick tillgång till helt egen gårdsplan.