hej måndag

Dagen började med läkarbesök. Läkaren brydde sig inte speciellt mycket och sa åt mig att förbereda mig mentalt på att samhället inte alltid kommer att bekosta mig fysioterapi för att man kan inte vara säker på att jag verkligen behöver det.
"He e klart ja behöver e" sa jag då. Läkaren såg på mig som om jag vore uppkäftig och dum i huvudet och fortsatte med att det kan ingen garantera. Jag fick i alla fall betalningsförbindelse fram till februari.

I bussen till skolan ringde ett okänt nummer mig. Förut var jag så blyg och tyckte det var onödigt att jag nästan aldrig svarade på sånt men nu är det inte längre så. Det har faktiskt ändrat sedan jag böt skola. Det är bra tror jag. Mannen i andra änden sökte en Ida Berg som var på Know How-mässan förra veckan. Ja det var jag. Samtalet kom från Föregångarna i Vasa. Jag hade vunnit en film i deras lotteri. "Hurra", var min spontana reaktion. Jag skulle hämta vinsten efter skolan.

På drama spelade jag min alldeles egna upphittade karaktär Albert. Han gick på bio. Men pratade mest med människorna bredvid sig.
På psykologi talade vi om framtida studier och Carola var positivt inställd till studiebesök i Stockholm och Uppsala när hon hörde att fyra av oss fem var på väg dit. Eller åtminstone ville dit.

Efter skolan skulle Jossan till optikern och kolla in bågar och jag till Föregångarna. Så vi gick tillsammans. Först till Föregångarna. Min film var en Lordi-film. Vad säger man då? Tack, javisst, men vad mer?
Sedan kollade vi bågar i alla glasögonaffärer i stan. Jag blev kär i ett par lila bågar men rosa skalmar. Ray Ban och ganska stora glas, ganska runda. Men 180 euro och mina nuvarande är det ändå inget fel på. Jaja.

Jag slumpade nyss fram en blogg skriven av en tjej som studerade litteraturvetenskap i Göteborg. Det gick väl inte enligt studera.nu? Men jag slängde iväg en liten kommentar och hoppas att hon är snäll och svarar.

peppar och papper

Även om VIP-rummet och allt det inte såg ut ens i närheten av hur det såg ut i min fantasi blev kvällen ändå lyckad och rolig.
Carro och jag kom dit. Där var ganska mycket folk. Vi fattade inte riktigt varför, vi trodde att jippot var endast för typ sådana som ordnade Svenska Talande Klubben. Tills en man ställde sig vid mikrofonen och välkomnade oss till Papper & Peppars (års?)fest. "Jahaa ere he vi e på...?"

Vi fick glögg och mat, samt gratis drinkar. Papper vad gula, peppar röda. Papper var godare. Så långt lagret räckte bjöds det. Lite som i en dröm. Feki spelade några låtar. Vi försökte förgäves beställa fattig riddare-drinkar i baren men ingen visste vad det var. Inte vi heller. Sen började klubben på riktigt. Ja. Och en fotograf tog flera bilder på oss, som kommer i Papper sa han. Åh nej.

Nångång mitt i natten ramlade vi iväg till Ollis. Sofie var där. Och Jonathan och Wilhelm. Och det mesta var sig likt.

Nu ska jag springa till bussen och åka hem till Pensala. Jestas. Fult ord.

know how

Hej.
Jag hann aldrig skriva igår. Jag kom hem klockan 21:30 och stupade därefter i säng. Jag stod hela dagen i Botniahallen på Know How-mässan och delade ut kondomer samt förklarade tävlingsregler åt folk. Jag vet att ni också vill veta dom.
Jag satte ett hemligt antal "bättreknullande svenska folk"-kondomer i en skål och sen skulle folk gissa hur många som fanns däri. Enkelt. så enkelt. Som tack fick man en kondom eller två eller vissa småkillar ville till och med ha tre.
Det här höll jag på med tills klockan 12 idag förmiddag när kondomerna tog slut. Just då kommer en jättesnygg kille (ja på riktigt jätte). Han frågar:
"Hei missä on kondomeja?"
"Loppu valitettavastihihi"
"Ooksä käyttäny kaikki?"
"On..."
"Hyvä että oot vielä elämässä."
Jag gav honom ett leende. Jag fick ett tillbaka. Sen gick han.

Då började jag ett oändliga projektet; att leta reda på en vinnare. Det fanns en. En enda. Av typ 500 deltagare. Vinnaren fanns längst ner i påsen och var den sista lapp jag drog upp.
Sorterade sedan svaren utgående från vilka som hade gett kritik och ej. Kritiken skulle skickas till hufvudstaden.
Halv fyra slutade allt och jag kom hem. Klockan 20 hörde jag mig själv i radion och det var lite konstigt.

Det här har varit en väldigt bra vecka. Nu vill jag studera radio också.
Imorgon är dagen ledig, kvällen är jag Very Important People-gäst på Svenskatalande klubben på Fontana. Ida Berg + kompis. Kompis Carro. Jag har hört rykten om champagne.

Ps.

Jag klippte rubriker till en programpunkt i Maximalt idag. Mitt i klippandet kom jag över en intervju/ett reportage om en författare. Jag kommer inte på vad hon heter nu men hon är rätt känd. Svensk. Tänkte köpa hennes bok i Sverige i höstas men boken ville tillbaks till sin plats i hyllan.
I alla fall, hon sa att när man ska skriva en bok eller så, så ska det vara ungefär som när man är kissnödig; man bara måste göra det och det kan inte vänta.
Det är lite så det har blivit för mig på sistone. Jag antar att det är ett steg i rätt riktning. Tack för all uppmuntran allihop.

Och så är jag så sugen på Sverigestudier att jag bara hoppar runt. Snälla Sveriges skolor släpp snäll studerandesugen, suparsugen, skojig skrattgås som studerande sen.

Jag kan till och med allitteration. Vi ses imorgon.

falskt alarm

Min lyssnarens egen lista sänds på torsdag och inte idag.
Det visste jag såklart, jag ville bara se hur många jag kunde lura...

Eller bottnade allt i felsägningar och missförstånd? Kanske så. Nåja. Torsdag klockan 20:00.
Vi bandade in den idag. Jag låter ganska fånig tycker jag. Fast det kanske har sin charm.

Imorgon: bilskola 9-10 och sedan Know How mässa i Botniahallen med alla andra x3ma människor. Vi funderade idag på alla godisskålar och allt sånt som hör mässor till, vilka bakteriehav i dessa svintider. Jag har också fått en tröja och en svenskatalande bättrefolk-tygkasse som jag ska skutta runt med.

Nu ska jag spela gitarr tills jag slutar.

praktikanten

Min praktik har börjat och jag kom mig både dit och hem utan att missa en enda buss.
Idag har jag klippt och laddat upp bilder. Mitt i detta ringer en producent från Helsingfors. Gissa vad hon undrar.
Hon undrar om jag kan ställa upp på en intervju om dallarn och dess försvinnande. Så jag mumlade och ööhade i telefon i ungefär 2 eller 3 minuter. Hej måndagsjag.
Sedan valde jag ut låtar till lyssnarens egen lista som jag ska ha imorgon klockan 20:00-20:30.
(Jag sitter också med i Maximalt imorgon mellan klockan 10:00-12:00.)

Mörkerkörning väntade när jag kom hem. Lärarens första fråga var "E do nykter?" mitt svar var jakande och följdfrågan löd "E to?". "Allti. På kvälldan".
Vi körde till (och från) Björköby. Det var hur långt som helst. Jag visste inte var vi var.
"He e bra att itt do veit vann vi e fö he bruk va na tattarar jäär som ja sälger unga flickor åt, så får ja liti meir pengar tå mesama". Sa min lärare då.
En stund senare frågade jag "Vann e tattaran no tå?"
- He e en beta kvar nåo... he e langt ti ga järifrån sedan.
- Kanski dem har häst å vagn så dem kan kör heim me.
- Ja ska ring å hör vann di e... (ingen svarar)...kanski di e i föusi me hästin.

Till sist svarade "dom" och min kära lärare avslutade samtalet med "lägg på bastun!"
och sa sedan lugnt åt mig att de lovade sätta på bastun så att jag får basta innan jag blir såld.
När vi äntligen kom fram gick han in i "deras" hus, kom ut och sa att de bjöd femton euro så han gick inte med på affären och så körde vi hem.

Alla borde få ha min lärare. Klockan åtta imorgon bitti kör vi igen.

Tonfiskstock

För någon vecka sedan slog jag på stort och köpte en stock tonfisk. Alltså typ fem burkar i en förpackning på rad. Som snus fast tonfisk. Vad jag inte tänkte på då var att burkarna i stocken inte har såna där handtag på locket. Nu är jag alltså tvungen att använda en liten djävulsk metallkonservöppnare. Klarar jag det? Nä. Jag fick inte hål på burkjäveln idag när jag var mer sugen på tonfisk än någonsin tidigare. Jag funderar på att slänga ut allting åt den där tanten som bugar och tar sig för hjärtat varje gång hon möter mig. Hon som drar en väska efter sig och säger något på sitt modersmål som inte är svenska.

Tips: Köp inte tonfiskstockar om ni inte är starka i nyporna.

Imorgon börjar min praktik på radio x3m. Det ska bli roligt. Fast jag kan inte det här med busstrafiken inom den här stadens gränser riktigt ännu. Jag vet inte ens på vilken sida av vägen jag ska stå. Inte heller när jag ska stå där, och inte när jag ska trycka på stopp.
Jag önskar jag hade lite bättre grepp om avstånd, tid, riktning, rymd, ja gestaltning i allmänhet. Men det finns inget man kan göra åt det. Så om jag kommer fram imorgon kommer jag fram antingen en halv timme för tidigt eller för sent. Hemvägen ska vi inte ens tala om.

ja.

Jag har hittat någonting som gjorde mig väldigt ivrig och inspirerad och glad. Det känns nästan som att mitt liv är räddat. Nu vill jag bara skriva. Ikväll är jag för trött. Men imorgon. Och alla andra dagar.

Ikväll har jag spelat Alias. Det vill jag göra oftare.
Inatt drömde jag att jag aldrig mera i mitt liv kommer att få fysioterapi.
Idag har jag fickparkerat.
Idag har min syster flyttat hem. Hem till Oravais. Det kommer att kännas konstigt för hon har inte bott hemma eller åtminstone inte såhär nära mig sedan jag var åtta år. Idag är jag nitton. Tror jag.
Imorgon ska jag till Carro.
Nu ska jag sova.

att bli godkänd.

Bilskolebettan hämtade mig någon minut före nio. Vi körde till besiktningskontoret för jag skulle skriva upp teorin. Kärringen där glömde bort att hon skulle ta fram mina papper när hon såg dallarn och stirrade istället ögonen ur sig. Tills vi sa åt henne. Det var någon gång då som jag tänkte att kanske jag klarar det här i alla fall.
Och det gjorde jag. Fem fel på bilderna och ett fel på texterna. Jag är nöjd och andas på ett nytt sätt.

När jag kom hem efter skolan kändes det som att jag aldrig mera behöver stressa. Så jag tog tag i tvätten som har väntat på mig allt för länge. Efter att ha satt i första maskinen tog jag fram min kalender och skulle ringa bilskolan och boka fler körtider.
"Optikern kl. 15:00!" står det på dagens blad. Jag drar förvånat in andan och tittar på klockan. 15:00 är precis vad den är. Jag googlar instrumentarium vasa och ringer numret.
Imorgon har jag ny tid. Den ska jag inte glömma.

The flu.

Idag frös jag nästan ihjäl på filmlektionen.
Det här var vad Ida sa då:
"Don't get the flu. I'll kill you if you do."

Plötsligt var det det roligaste rim jag hört på länge.

anna mun kaikki kestää

Dagen kunde inte börja bättre (förstå ironin, tack) när jag i morse fick reda på att min klass ska ha morgonsamling om typ två veckor. Vi ska spela låtar. Som vi lärt oss på bandspel. Hur ska jag klara det? Jag klarar inte publiker bestående av enbart människor jag känner. Det är bevisat. Särskilt inte om jag måste koncentrera mig och spela gitarr. Dessutom har vi också Joel på gitarr och till och med elgitarr i de låtar vi ska spela då så det känns lite värdelöst att jag sitter där och inte hörs och att han har alla solon. I och för sig är det ju bra att det inte hörs om jag spelar fel men egentligen kunde jag ju bara räcka ut tungan och sticka istället för att sitta där som ett fån.
Jag är också stressad på läkare och körkort. Jag sover dåligt men har köpt B-vitamin. Det är bra för mitt stackars hår om inte annat. Jag har tappat bort mitt tumplektrum.

Dagens positiva saker:
- Jag har köpt en vas för två euro.
- Och en chokladkalender med muminpappan som skidar omkull.

Köpa och köpa. Kan man köpa kärlek?
Finns det något annat än skratt och gråt? funderade Jossan idag.
Fniss, sa jag.

skriv penna skriv

Vi började skriva på drama idag. Och oj vad jag trivdes.
Skriv ropade läraren och på två minuter skulle vi skriva vad som kom upp i huvudet. Vi fick inte pausa. Efter detta skulle vi vända på pappret. Skriva första namnet som vi kom att tänka på. Nästa halvminut gick åt till att skriva adjektiv som förknippades med namnet. Till slut fick vi några minuter till att skriva en liten historia om personen.

Min heter Albert, har en röd mössa, är för smart för alla skolor, dricker kaffe och känner de flesta. Men ingen vet var han bor. Bara jag.

Bilskola gick ganska bra. Jag fick ha på radion. De pratade om bilskola även där. Jag har fem obligatoriska gånger kvar att köra. Hejhå.

hej farsdag

Pappa fick strumpor på sin dag. Efteråt gick vi till min bror och åt mat. God mat. Till kaffet fick vi aprikoser doppade i choklad och det var så gott så jag nästan svimmade.
Sedan for jag till Madde. Det var bra.
Pappa fick också älgkött i present så när jag kom hem igen åt vi det. Det fastnade mellan tänderna men vad gör det.

Bussen tillbaka till stan var så full att den enda lediga plats var platsen framme bredvid chaufförens. På hans order satte jag mig och tänkte tänk om vi krockar. Jag hann också tänka på det här med möjligheter och på en man jag kände en gång i tiden. Ja han är nog en man idag. Jag hade nästan glömt honom helt. Hösten kommer med mycket.
Nu ska jag skriva in namn i julshowsbokningslistan och sedan försöka sova. En tung, eller i alla fall lite tyngre, vecka väntar. Jag kommer snart. Till den.

hoppla

"Du kan tjäna pengar på dina skrivartalanger."
Står det i stjärnorna för en jungfru som jag idag.

Det har snöat jättemycket och det i onödan.
Jag är hungrig och måste klippa ut bilder till måndagens filmprojekt.
Har inga bra tidningar. Behöver en leksakskatalog från Citymarket.
Men nu ska jag googla "svåra ord" och se vad som händer.

jävlars

Den här veckan har jag fått kämpa för att orka ens med mig själv och allt har gått i kors inombords. Allt utom en sak; jag har kommit på vad jag kanske vill studera nästa år.
Jag såg för en gångs skull lite framemot att få komma hem lite och fira fars dag lite.
Berättade för pappa om vad jag ville studera. Trots att jag visste att jag inte borde, men som vanligt kunde jag inte hålla mig. Det är så sällan jag hittar något som passar mig.
Det här är vad han säger:
"Itt vaar e jo ti naa he"
Det här är vad jag säger:
"nehe..."
Han säger:
"He hööös jo på namni he att itt e var ti naa"

Jag blir så ledsen att jag inte säger någonting. Det gör inte han heller. Till sist frågar jag "va vill do ja ska bli tå? läkar?"
"läkar, ja he veit ja va ee"
"nåår e do nöjd?"
"kanski itt nain gang"

Förbannade skit jag tänker jobba i en jävla kassa resten av mitt liv.

BILDBITCHEN

Bildbitchen blir bara hemskare.
Idag gjorde vi klart våra "tavlor", i mitt fall Che Guevara-porträttet, som hon har klagat på från början. "Varför vill du ha honom?" frågade hon spydigt och jag orkade inte säga annat än han är en kultfigur. Hon tystnade.
Vi skulle måla skapelserna. Jag gjorde ett första försök. Och blev väldigt nöjd och glad. Det såg ut som en blandning mellan Che Guevara, en präst, en psykopat och något porträtt av van Gogh. Kärringen var förstås inte nöjd. Hon sa åt mig att fundera på om jag vill göra om den.
- Men jag sa ju nyss att jag inte ville det. sa jag
- Men fundera på det sa jag! Här! sa hon halvargt och gav mig min Che.
- Tack.

Sedan skulle jag måla fler, i olika färger, och ville ha en i rosa. Hon blandade rött och vitt åt mig. Jag ville hela tiden ha lite mörkare. Då blev vi oense om färgen.
- Det här är inte rosa, sa hon
- Joho.
- Nej, det är lila.
- Rosa. Går det att få ännu lite mörkare?
- Då är det nog lila, du skulle ha sagt från början att du skulle ha det!
- Men alla ser färger på olika sätt, färger är bara nyanser av ljus.
- Det här är lila, det vet nog jag om någon.

Hon klagade också på att hon "hela tiden måste hålla ett öga på oss".
Förlåt, förlåt, för att vi inte är födda bildkonstproffs.

Vad gör man.
Bilderna är i alla fall på tork någon stans i skolan nu.
Imorgon ska jag presenteras för en radioredaktion. Alla mina fina tröjor är smutsiga för någon har ockuperat tvättstugan hela kvällen.

dagens upptäckt

Bildgooglar man "radio pleppo" kommer det upp bilder på mig. Det känns. Jag vet inte. Bra.

Förresten så försvann dallarn nästan idag igen. Jag slutade för dagen, gick ut, men såg inte dallarn någonstans. Kollade bakom buskarna. Nej. "Men för helvete vem ere som jävlas?" hann jag tänka innan Simon kom ut. Han skulle gå en runda kring huset och kolla. Han gick nån meter och då såg jag dallarn. Den stod under ett träd en bit bort. Den lila färgen smalt ganska bra in i höstlöven. Men varför sätter man den dit?
Keep your hands of my boyfriend eller hur man säger.

nya ord

Ida är bra. Jag talar inte om mig själv i tredje person utan om Ida på min klass. På två veckor har hon nu yttrat två nya ord. Sånt där som alla borde göra men det kan man inte för det blir inte rätt. Säger vem? Svenska akademien? Synd för dom.
I och för sig, nya är kanske fel ordval, säkert har dom tidigare använts och så vidare, men garanterat mera sällan, och för mig var dom nya.

De nya orden är gråtansvärt och kristallkall.
Jag fnissar lite, säger åt henne att hon är bra
och mottar dom
med tacksamhet.

i will survive

Det här har varit en ganska vanlig måndag, sådär lagom dåsig som måndagar ofta(st) är.
Vi har haft foto, fått manus till julshowen* och haft psykologi. Nu kommer en liten historia, det har nästan börjat höra till.

Psykologilektionen började. Carola frågade hur vi mår. Ida svarade bra samt rabblade upp en väldigt lång ramsa med olika saker hon gjort i helgen, och fortsatte prata, prata, prata, och det snabbt. Snart skrattade jag och de tre andra flickorna utan dess like. Det gick inte att hindra. Tänk vad mycket det finns att säga! Ida uppmanade oss sluta skratta åt något specifikt hon sagt.
"Vi skrattar itt åt he, vi skrattar åt din energi", förklarade jag medan jag försökte hinna andas. De andra hade också svårt med det. Och våra ryggar blev sjuka. Vi slutade aldrig skratta. "Vad har hänt med er?" frågade Carola. Det hjälpte inte. Ingenting hjälpte. Vi skrattade för att vi inte kunde skuta skratta. Lyckades vi tystna två sekunder skrattade vi åt att det blev tyst. Sedan sa Ida något igen. Och skrattkalaset fortsatte.
En stund senare titttar hon på oss, fortfarande helt allvarlig och säger lugnt "Skratt ihjäl er. I will survive!" varpå hon börjar sjunga Gloria Gaynors hit från 1978.
Jag kan inte påstå att det heller var någon effektiv medicin.

Nåja. 15 minuter senare lyckades vi faktiskt samla oss och lektionen kunde fortgå. Jag har inte varit med om något liknande på några år. Jag har sjuka magmuskler.

* Jag säljer biljetter till FKF's julshow, Den sjungande julgranen 2009! Föreställningar: 11 december kl. 20, 12 december kl. 19 och 13 december kl. 18. Det brukar bli fina upplevelser och succéer, och hoppsan, det lär det bli i år också! Det kostar enbart åtta stycken euro alternativt fyrtioåtta finska mark och ni ångrar inte att ni kom. För det gjorde ni!
Jag tar alltså emot bokningar. Säg åt mig när ni bestämt er för vilken dag ni vill komma. Om ni inte kommer varje dag, det får man också!

vänliga veckan

Idag slopade jag bildkonst. Kände mig stark men lite skamsen. När jag kom till skolan sa Ida hotfullt att det kan sluta med att jag blir utslängd från bildkonst om jag är borta för mycket. Det sporrade mig att vara borta en gång till...
Framsidan i min (systers) hemsida är nästan klar. Måste bara färglägga gardinerna. Hon kommer att få spasmer när hon ser det. Så fult är det. Gamla krukor. Sneda blommor. Galna färger. Men det blir väl i sin tur en kontrast till affären.

Efter skolan hade jag bilskola. Skriver jag körlektion kan ni tro att jag sjunger i kör. Vilket jag i och för sig också gör, men det på onsdagar.
Jag hade en ny lärare eftersom den jag vanligtvis har var på väg till södern. Vi körde iväg och vi kom till ett övergångsställe där en gubbe stod och tvekade på att gå över. Jag stannade som jag har lärt mig och som man skall.
"Fara bara, kör!"
"... okej"
När ungefär samma ceremoni upprepades två, tre gånger sa jag att ska jag verkligen inte stanna? Svaret var nej, kör.
"Men om någon står och tvekar och inte vågar gå över, då ska man ju nog stanna...?"
"ääääh, det är bara att köra"
Jag ställde skämtsamt frågan "Vad är du för en lärare?"
"Vänliga veckan var förra veckan"

Han beodrade mig hela tiden köra väldigt långsamt och sa att jag var jätteduktig men att mitt problem var att jag inte får fram det jag är jätteduktig på. Han föreslog därför berättande körning.
"Å no svänger ja ti höger å tå veit ja att itt ja behöver väj fö nain åså ska ja sväng så brant så itt ja får nain mommosväng oj saaken no jåor ja ein i alla fall!"
Jag visste inte om jag skulle skratta eller vad.
När vi sedan var klara önskades jag trevlig helg samt fick en order om att försöka att inte dricka för mycket öl.
Skål.