ture puh.

Alla måste läsa Pleppoboken för där finns en som heter Ture Puh och är pappa till Nalle i 7C. Jag skrattade så jag nästan föll i golvet.

söndagssvammel.

i fredags satt jag hela dagen på biblioteket med sofie och lusläste en bok om identitet. kan vara det lärorikaste jag läst sen jag invaderade småland. och sedan bestämde jag att jag ska undersöka mannen i hallonbåtflyktingens identitet. jag ska svamla jättemycket om vad som är viktiga byggstenar för en identitet och kolla hur mikko virtanen har byggt dom stenarna. sedan ska jag undersöka vad som händer med en identitet när man flyttar till ett annat land. och där borde jag vara uppe i 25 sidor någonstans.

men det kommer att bli femton gånger svårare än vad det låter nu. imorgon är det måndag och skrivandet fortsätter. eller fastnar. eller någonting. igår var jag förresten på en halloweenfest och sedan staplade jag till emely där vi spelade oxie och drack vatten. med is. emely tog 50 kronor per isbit. och jag tänkte att jag inte hade kunnat få det mycket bättre.

emelys kalas.

Det spelades Wii.


Emely var födelsedagssöt.

Och hade gjort Systemetdebut och handlat jäger. Spillde lite.

Jag fick en finsk pinne på min mugg.

Sofie fotograferade.

Jag var ofantligt glad och rödkindad.

Tutorna hängde med.

Ellen och jag.

Jag, Emely och våra tutors möte.

Sedan in till stan. Här väntar jag på buss och skrämmer omkringvarande med tuta.

märklig dag.

Går hem efter en heldag på biblioteket med ord som identitet, ambivalens, hybriditet, nationalitet, Finland, Sverige, vit mask, nationell identitet och språk utan större framgång. Byter snabbt kläder. Ser ett missat samtal. Från Ellen. Ellen undrar var jag är. Nå jag är hemma på min wc. Var är hon? På väg till kursen. Kursen som börjar 18.00 och jag i mitt huvud fått för mig att börjar 19.00. Applicerar lite mascara på mina trötta, finsk-ugriska, ögon, tar dallarn i handen och springer till bussen. Kommer fram till resecentrum och konstaterar att jag vinner cirka 10 minuter på att gå dit istället för att vänta på en vidare buss. Springer. Andas ut innan jag ringer och säger att dörren är låst. Blir insläppt. Får en beskrivning på min personlighet som är den mest överensstämmande någonsin. Diskuterar lite om det är tillåtet att skämta om allt och jag är den första att svara ja, liksom jag är den första att svara ja på frågan om det är tillåtet att dricka vin. Mäns humor är sexuell. Vi kvinnor kan inte förstå varför. Och jag funderar på skillnader i Sverigehumor och Finlandhumor. Hungriga som vargar gör vi ett McDonalsbesök efteråt. Det är väl tillåtet om klockan inte gav tid till mat innan. Min hamburgare glöms bort och jag får en glass som förlåt. Snart står jobbaren vid vårt bord igen, "Nu är det en minut kvar, vill du ha en äppelpaj medan du väntar?". En minut. Sextio sekunder. Gulliga fina Sverige. Klart jag vill ha en äppelpaj.

Ungefär sådär kompakt är mitt liv


just nu.

ei saa peittää.

Det händer ibland att svenska män påstår att jag ser finsk ut och jag begriper aldrig var dom ser något sånt drag. Men hade någon sagt det idag hade jag hållit med.

bibliotekstankar.

är på biblioteket och känner mig osmart och trött
funderar mest på alla människor runt om
vad alla har varit med om i sina liv och vad som tog dom hit
hur många som har en katt och vilka som växte upp med veckopeng

jag har haft flera katter och fick veckopeng ibland men det funkade sällan en längre tid
sofie sitter framför mig och är min klasskompis, hon har en katt i skåne men fick ingen veckopeng.

hon tittade konstigt på mig när jag ställde frågorna.
hon frågade vad det hade med saken att göra
sedan att hon fick månadspeng och att hon inte gillar katten.
vår matpaus smakade gott idag.

vem kommer i vår ruta här?

Håller på och läser en bok med olika språkfrågor. En fråga handlade om huruvida det är rätt att böja ord på ett sånt här vis: ordena, rummena, skåpena. Personen som undrade visste att det förekom i nåt område i Sverige, var det nu var, samt i Finlandssverige.

Finlandssverige? Alltså. Hejdå.

sverigebastu.

Efter att jag hade simmat idag gick jag i bastun. Fick en chock när jag steg in. Det var som ett helt vanligt "vardagsrum" med bastuvärme och fem stolar där kärringar satt och skvallrade och skrattade. Fattade ingenting. Det var ju liksom långväga ifrån en bastu.

Men till all lycka hittade jag sedan en vanlig med kamin och träbänk, men med alldeles för varmt golv och ingen vattenbunk att kasta på kaminen. Fast det blev inte för kallt men ändå. Man skall åtminstone alltid kunna svalka sig själv om inte annat. Sverige Sverige älskade land.

varför jag inte bloggar så mycket just nu

och alla ropar ida gå bort från fontänen men vattnet är ljummet

En av terminens bästa kvällar igår. Firade Emely, shottade jäger, skrattade hejdlöst och blåste i kalastutor. Sedan tog vi bussen in till stan och gick på krog där, vilket man i egenskap av campusbo nästan aldrig gör. Jag hade inga förväntningar och kanske var det därför det blev så bra. Tutan var också en bidragande orsak.

Fler bilder kommer men jag och Emely såg för ett ögonblick ut såhär:

äventyren i bilder och några ord.

hej, här följer ett antal bilder från min resa, till, i och från finland.


träffade elli, natu samt pojkvän i stockholm i väntan på båten. detta är natu och hennes anders.


fick en försenad födelsedagspresent av natu. en läsdagbok, en muminmagnet

och en stinkyask.


i den hade hon stoppat tobak, den busen.


när jag landat på österbottnisk mark träffade jag bland andra johanna.


spelade ett fyndigt memory. fick ett roligt par. (okej, jag fuskade på så sätt att jag med säkerhet letade reda på dessa två och sedan tog upp dem. fast det är väl inte att fuska?)


den stora dagen kom. jag flyttade in på hotell för en natt. och såg världens bästa show, fast inte på hotellet då. var ju trots allt i vasa.


åt premiärmat och drack premiärdryck med mina största idoler. vad som var skönt var att den där idolhysterin försvann lite så att man kunde ha normala (nåja) diskussioner om allt möjligt.


ted och kaj och herr packalén.


ted och kaj och fröken berg.

fick Boken.

när jag återhämtat mig hade jag glass- och våffelkalas.


träffade natu en gång till när hon kommit hem. hon berättade att i fyllan blir hon arg på svenskar och skäller ut dem för sina dalahästar och stoltserar med mumintrollen istället. jag skrattade så nudlarna nästan for i halsen.


åter i stockholm och i väntan på buss åt jag frukost med min kloka vän josefine.


och läste en rolig bok som heter "så bra svenska du talar!". den kan jag på alla sätt rekommendera.

10 absurda sekunder.

när jag satt och läste en bok på cityterminalen i morse var det en man på bänken en bit bort som satt och surfade. något måste ha gått fel, eller åtminstone inte som han ville, för plötsligt skrek han högt och okontrollerat till. han hann säga "helv..." men inte andra halvan av ordet innan han bekymrat tittade runt sig för att kolla om någon hade hört. jag hade hört. så vi tittade på varandra en stund och så började vi skratta.

tre dagar senare.

Går fortfarande runt och flinar för mig själv när jag tänker på Klaus-Verner och Dorrit och mannen hos psydoktorn och Murri och Backlund och Ricki och allihop. Inte många här på skeppet till Sverige som kan tro att jag har allt på klart, men de skulle själva sätta sig vid studioscenen innan de dömer.

ja, jag är lycklig nu.

Det har tagit så länge att smälta allt (jag har fortfarande inte gjort det helt) att jag inte ens har kunnat tänka på min blogg. Men nu ska jag försöka berätta att jag ju faktiskt var på Pleppo Live i lördags. Och att det var fantastiskt.

Mina förväntningar var skyhöga gånger hundra. Och ändå var det stundvis ännu bättre än det. Såklart, det var ju Ted och Kaj. Jag skrattade konstant i två timmar och mina kinder var ömma när det var över. Förstås fanns det ett eller två nummer som var mindre bra, det finns det var man än i världen vänder, och visst saknade jag lite Lagergård & Karlsson, Hambo, Gunvor & gänget och Joppe Doll, men ingenting som var dåligt. Åtminstone inte för en sån som jag, vars religiösa åskådning är just Pleppo.

Jag älskade Klaus-Verner (mest i akt två), Psykdoktorn (mest i akt ett), Familjen von Tratt, Hattsketchen och mannen vars hund befarades död. Jag gillade lustiga huset, allt med mommo och nästan alla sånger. Jag vill inte berätta så mycket om handlingarna för jag vill att alla ska få en riktig god och orörd Pleppokaramell att smaska på när det är er tur att sitta i publiken. För alla ska dit! (Behöver man ens uppmana längre, med närmare 5000 biljetter sålda...?) Och alla, också de som kanske inte har hört så mycket Pleppo, tror jag kan se det och ändå skratta. Det tycker jag är bra gjort.

Efter föreställningen skålade vi för alla inblandade människor, även för mig. Med champagne som bubblade. Det var nog en av de mest oväntade situationerna i mitt liv. Min fina kusin tackade i egenskap av teaterchef mig för att jag berättat om Pleppo och givit idén. Att det är på grund av mig det blev teater. Och så sa alla skål och jag hade svårt att förstå åt vilket håll jag skulle titta.

Sedan gick vi iväg på mat och fest. Kaj steg upp och höll tal. Döm om min förvåning när han inledde med att berätta om första gången han och Ted träffade mig, i min "hem"stad 2007 när jag sprang över vägen så bilarna var tvungna att stanna. Jag trodde inte de alls kom ihåg en sådan sak. Sedan sa han att jag sen dess har varit deras trognaste fan och att de aldrig själva hade kommit på idén att kontakta teatern, att de står mig i tacksamhetsskuld för detta, varpå favoritpojkarna överräckte en Pleppobok till tonerna av folks applåder och de två-tre finaste minuterna i mitt liv hade passerat.

Kvällen förlöpte i rask takt och jag hade nog hela tiden svårt att förstå att det faktiskt hände nu. Men kycklingen var god, likaså lonkeron. Jag hade roligt, människorna var trevliga och jag fick höra så många fina, kloka, snälla och roliga ord på en enda kväll att jag inte har lyckats ta in alla ännu.

Tack Ann-Luise för att jag fick vara med, tack för allting. Tack Ted och Kaj (och Susanne och Markus givetvis!) för en 12 av 10-poängs show, tack alla som har gjort detta möjligt. Det här glömmer jag inte idag, inte imorgon, inte på fredag, inte om fem år. Jag glömmer aldrig det här. Tack. Pandor!

Ps. Kaj frågade om jag behöver dallarn i uppförsbacke. Det var kanske det gulligaste någon nånsin har frågat. Uppförsbackar liksom.

HEJDÅ

pleppo pleppo pleppo pleppo

jag har väntat sedan januari och vågade aldrig riktigt hoppas att jag skulle få uppleva denna dag.
fred på jorden.

HALLÅ

ÄR DET ALLS LÖNT ATT SMINKA SIG INNAN FÖRESTÄLLNINGEN IKVÄLL? JAG KOMMER JU ATT SKRATTA BORT ALLT ÄNDÅ OCH CAPS LOCK HAR FASTNAT FÖR JAG ÄR SÅ ELD OCH LÅGOR JAG FÖRSTÅR INTE ATT DAGEN ÄR HÄR.

"säg åt e att ja ha köft ett flygplan"

Det här var dagen när jag och Madde skulle åka till stan för att hon skulle besöka ortoped och jag skulle hämta ny dallare, sedan skulle vi vara kulturella och se teater.

Klockan elva sa hon att de ringt från sjukhuset och sagt att ingen ortoped var på plats. Klockan tolv hade jag fortfarande inte fått tag i mannen med dallarn. Vi chansade och åkte i alla fall, för dallarns och teaterns del. Men först idkade vi lite kvalitetstid vid köksbordet, rostabröö och oboy och så fick jag en försenad födelsedagspresent - en ljuslykta med Lilla My!

Hittade relativt fort fram till mannen med dallarn och det visade sig att han visst hade mejlat mig så som vi kom överens, men jag hade inte fått någonting. Skumt. I alla fall så ordnade det sig och jag har den nu. Min nya dallare. Eller som min kompis Emely är övertygad om att den heter - Neo.

Jag och Neo kommer inte överens till fullo. Han är inte alls så klumpig som jag hade tänkt mig storleksmässigt, MEN hans framhjul snurrar. Det gör att det vinglar när vi går, fylle-Neo och jag. Dessutom har han bromsar bakåt vilket gör att jag inte längre på ett smidigt sätt kan backa mig ur trånga situationer.

Han är heller inte så enkel att vika ihop. När jag ville att mannen på centralen skulle illustrera hur man gör tog det flera minuter innan han lyckades. När Madde sedan hjälpte mig vid bilen och fick ihop den på några sekunder sa hon stolt: "Hah! Ja va skickligari än handee ja!"

Sedan körde vi till stan för att leta parkeringsplats och missta gator. Madde träffade sin kusin och jag mötte upp finaste Johanna för en fika och pratstund. Välbehövlig sådan.

Efteråt fångade jag Madde igen och vi åt pizza innan vi gick till teatern, där salen till 30 procent var fylld med folk från vår hemby. Har vi höstlov? Hur har vi det? Vad gör vi nu för tiden? Varför hör vi aldrig av oss? Det var alldeles för länge sen vi sågs!

Hemsång var bra. Mycket bra. Men jag vet inte varför jag har missat Lanthandlerskans son? Under vilken sten sov jag? Inte för något annat men jag tror det hade varit hälsosamt i frågan om alla släktrelationer. Sedan tyckte jag att slutet var sådär (fast jag tror att man kanske ska tycka det just nu) men att det var bra att alla brukade sina egna dialekter och så vet jag inte om jag har läst för mycket litteraturvetenskap men ett tag kom jag på mig själv med att vara helt borta för jag satt bara och funderade om alla byråer hade någon betydelse.

Nåja, säg åt e att ja ha köft ett flygplan i alla fall.

Imorgon imorgon imorgon imorgon alltså hur ska jag kunna sova inatt?

rapport från skullan.

hemma i finland. trött som en lemur. redo för pleppo som en häst.


men först: fredag med hemsång och mat med madde min vän.

lättnadens stund.

Inatt klockan fyra låg jag och skakade i ångest, övertygad om att jag inte skulle till skolan för att redovisa min artikel idag. För att jag inte visste vad jag skulle säga, för att jag skulle missförstå, för att jag skulle vara en dålig människa för att jag lät bli. För att jag inte skulle kunna gå på Pleppo med gott samvete. Men jag hade ändå bestämt mig för att pröva på att ge upp.

Det gick inte så bra, för tre timmar senare var det morgon, jag var vaken och vid datorn där jag sket i alla frågor och bara skrev vad allting handlade om. Om England, Skottland, David Hume, sympati, jag vet inte allt. Gick till biblioteket, printade ut det och gick på seminarium.

Jag hette (heter) Berg och var först ut, tog mig därför friheten att inte gå efter nån mall. Bara läste pappret och förklarade lite. Jag tänkte hela tiden att går det dåligt och jag kommer av mig så så byter jag till pensaldialektin. Det borde jag, egentligen, ha lika stor rätt till som mina klasskompisar har att framföra på skånska och småländska. Nu är det ju inte det att jag inte kan bruka min dialekt som är problemet, men det är ju alltid roligt att förvirra. Dock var tanken effektiv för jag hakade knappt upp mig.

Dessutom var det första läraren sa när han kom in att alla hade klarat tenten. Inga kompletteringar att vänta. Livet är bra busigt ibland!

pleppo status day.

Idag är det Pleppo status day på Facebook. Jag kommer med andra ord för en gångs skull inte att irritera mig på folk som uppdaterar sin status en gång i timmen.