nattetid säger jag

det är onsdag.
eller onsnatt.

ganska sent.
önskar mig
ett timglas med tid.

jag tror inte det är en uppfyllbar önskan.

har tittat på star wars med vänner.
och lämnat dem för att
gå hem och se mina landsmän förlora
mot tjeckien
i slovakien.

gått tillbaka till icke hockeyintresserade vänner
som skrattat rödbrusade
ovetande om att deras landsmän segrade över united states
med, jag måste väl säga det, rätt duktiga siffror.

jag skrattade med dem ändå.
och sedan följde vi varandra hem
för nu är man inte trygg här längre.

under en längre tid har någon av manligt kön stått utanför krogarna här på campus och letat tjejer att förfölja hem. har sedan försökt ta sig in i trapphus och lägenheter.
(typ huvmannen i vasa)
för två-tre veckor sedan skedde en våldtäkt utanför en av krogarna.
igår natt förföljdes en tjej hem av en blottare.

man vet inte men det är förstås möjligt att allt hänger ihop.

jag är inte en sådan som blir rädd.
men nu är jag.
eller rädd kommer jag inte vara förrän jag ser det själv.
men jag är inte trygg.
jag är orolig, aktsam, förvirrad.
det ska ju inte vara såhär.
inte här i vår annars så trygga tillvaro och ingen annanstans.

här har jag alltid känt mig trygg. det är som en liten by där alla känner alla, mer eller mindre. här träffar alltid nån man kan tala med och här är allting på ett ställe. här kan jag, åtminstone har kunnat, rangla hem fredagsnätter ensam, dyngrak och helt borta utan att känna minsta rädsla eller otrygghet. för är det något jag vet är det att jag kommer hem. går man härifrån möter man i tunneln texten "tillbaka till verkligheten".

men nu är verkligheten här också tydligen.
en overklig verklighet.
felaktig.

en klok människa här har i alla fall kommit med idén att frivilliga studenter (och vi är redan många) nu ska patrullera i turer kring campus varje kväll men i synnerhet på helgerna. det känns bra att någon tar det på allvar och verkligen gör något. med tanke på att det här inte är världens största ställe är det också genomförbart, och välbehövligt. tacksamhet.

eeeeedithhhhh sööööödergraaaaaan

Sov 3-4 timmar.
Steg upp och svamlade ihop något halvdant.
Jag är beredd på att behöva göra om/komplettera.
Det här är en jävla termin.
Faktiskt.
Mötte upp Emely och vi letade upp vår lärares fack dit vi stack våra tenter.
Fast inte i rätt fack för det fanns ju ingen väg ner dit men ändå ett godkänt fack.

Nu är jag så trött och tom att jag knappt var kapabel till att diska.
Ska ändå gå till bibban och snatta lite böcker, lämna tillbaka några.
Tjärdalen till exempel.
Tjärodaalin.
Där skriker dom kaffi med I på slutet. Som sig bör.
Jag var helt uppslukad av hur norrländskan kunde likna årvassprååtchi.
Det var så gulligt när Sofie sa att hon skulle ha behövt min hjälp när hon läste den.
Jag är kanske inte så jävla hipp på att analysera, men dialekter och språk, där har ni mig!

Ikväll ska jag titta på ishockey, Finland-Lettland.
Slutligen sova.
Imorgon inleder vi ny kurs.
Intermedialitet.
Det är väl det som är positivt med denna termin, tror jag.
I skolväg då.
I studentlivsväg är det här den bästa terminen någonsin.
Av två då, men ändå.

ni kan kalla mig

orkar inte elsa grave
edith södergran
sara lidman
birger sjöberg

med en sida skriven, fyra kvar och nio timmar till deadline går jag och lägger mig nu.

studenten, kan ni kalla mig.

molnkrönta torn och praktfulla palats.

klockan är 22.18 men egentligen är den ingenting
kanske midnatt kanske allting annat.
jag har skrivit ett pinsamt litet antal rader på min hemtent.
och gått till subway och ica och pressbyrån med ellen och emely
allt för att fördriva tid. för att inte stirra in i skärmen.
jag vet inte vad jag har att säga om modernismen. jag har ingenting att säga om modernismen.
men ganska mycket om livet. men det har jag ingen nytta av, här i luften.

jag vill vara dalmatinern i lägenheten bredvid min.
han vet säkert mycket om livet.
mer än de flesta.

"hödo, tråor do e je en meteorit edee?"

igår när de två finlandssvenska mumintrollen gick hem i vårnatten såg de plötsligt något stort, svart, med stora byggarstängsel kring.

erika: hödo, tråor do e je en meteorit edee?
jag: hahahahaha. kanski.
erika: ska ja ga å skåd?
jag: ja.

det var ingen meteorit. det var ett tält fullt med frassar.

gissa om vi blev i vårt esse. vi stod där och lät "kssksskss!" jättelänge. och frågade "kommää ni uutt uur teltte nu pojkaa?" en stackare kom till slut. vi diskuterade med honom en stund och när vi kände frassdosen för kvällen vara fylld fortsatte vi hem.

det är så bra att jag har erika. jag tror det är något speciellt med österbottnisk humor.

juhlaus.

Jag träffade björneborgaren igår utanför krogen. Det är något som är så mystiskt. Som att allting bara händer.

Jag: Nojaa, mitä kuuluu?
Han: Kukkuluuru! Mistä sä suomea osat?
Jag: No osan vaan. On kertonut se ennen. Sä olit Porista eikö niin?
Han: JOO!
Erika: Mitä sä täällä teet sitten?
Han: Juhlii!
Jag: Mitä sä opiskelet ja miksi?

Här tyckte Erika vi skulle gå. Så jag fick inget svar. Men något är märkligt. Jag ska fråga igen.

Nu ska jag skriva tent. Kukkuluuru.

muminmamman på jakt.

jag och erika fick idén att vi skulle gå ut och prata som mumintrollen.
byta ut våra kattroller mot muminmammor.

sagt och gjort.

en ropade åt oss att sluta.
vadå sluta? det är faktiskt vårt språk.

tusen stycken sa att vi bröt på finska.
jag frågade om de inte vet att det är skillnad på finlandssvenska och finska.
de sa att det inte är någon skillnad.

och jag ville spricka.
hur satan ska man kunna bryta på ett språk man inte kan??!!!!!
ÅH. TRÖGA.

bäst jag sover. jag ska förvalta alltihop imorgon.
min fina vän johan har sänt mig en sida för finlandssvenskar som av olika orsaker tillfälligt vistas i sverige, och deras erfarenheter av svenskarnas kunskaper om oss. allt jag har fått höra under mina 8 månader ska underrättas svenska litteratursällskapet i finland. haha.

no e ja fäädi.

Nåja, nu tar vi en välförtjänt paus, jag och Boken.

5 sidor är inlämnade och nu ska jag inte tänka på den på hela kvällen.
Inte förrän jag fått respons. Då kan jag fortsätta.

Nu ska jag bara fira Erika och dansa inombords och kanske dricka en Piggelin eller två.

humor.

idag ska jag mejla min lärare och fråga om det alls är tillåtet att ha humor i uppsatsen.

eller är det för hårt?
har hört att jag kan upplevas som framfusig ibland. men det är helt i misstag.

jag måste få veta.
då måste jag få fråga?

jag vill bara berätta

att jag är inne på sida nummer 5 på analysen nu!
och snart inleder vi de 3 mest kreativa timmarna på dygnet!
har jag riktigt tur hinner jag kanske se nummer 6.

inatt skickar jag in den. jag bara trycker på Skicka.

från ett bibliotek.

Tjej 1: Vadå? Kan man inte skriva hållt?!
Tjej 2: Hållt?
Tjej 1: Ja, som "hon hade hållt på..."
Tjej 2: Hållit, skulle jag nog skriva då.
Tjej 1: ÅÅH FAN vad dumt det låter!

Vart är världen på väg?

rubrik.

Jag har kommit på ett rubrikförslag till min uppsats, som ju behandlar identiteten i Populärmusik från Vittula och ambivalensen av att stå mellan två länder.

Jag tänkte på "Jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne?" som i sången, ni vet.

När ska jag bli seriös? Det är ändlöst. Men ganska roligt.

skå på he!

är på biblioteket. var annars.
emely kom förbi med muffins.
snäll människa.

då förklarade jag lyckan som kommer att uppstå när jag ser min tredje sida text visa sig i skrivprogrammet.

emely: men har du radavstånden som det ska vara nu då, så det inte blir som förra gången?
jag: njaaaa. jag vet inte! var fixar man det?

emely fixar. och på två sekunder är min analys nästan tre hela sidor lång.

lycka.

jag älskar radavstånd.

IB; Ida Berg & Ilskna Blicken (och Ingmar Bergman)

Jag är på biblioteket.
Råkade sätta mig vid bordet bredvid en engelskt Skypeande kille.
Han Skypeade högt och, ja jag vet ju inte vad det gick ut på men, ganska meningslöst.

Efter att han hade sagt OKAY tjugo gånger efter varandra i olika tonfall och med olika röster råkade det hända. Jag råkade ge honom Ilskna Blicken. Helt i misstag. Eller ja, det störde men om jag hade varit helt oemottaglig för störningar hade jag ju stannat hemma.

Då sa han: Oh, I think I'm annoying people around here...
Sen tog han av sig hörlurarna och sa till mig: I'm sorry, I'm just gonna be here for seven more minutes.

Jag sa att det var lugnt. Men han drog. Efter seven minutes. Tänk om jag förstörde hans samtal.

Jag har skrivit på analysen i alla fall. Lite. Närmar mig två sidor. Tre kvar.

Ramlade idag. Snubblade över mattan. Låg kvar på golvet en bra stund och tog mig tid att fundera över vad fan jag håller på med egentligen. Jag har aldrig varit bra på att gå i skola. Jag har aldrig haft läshuvud. Jag har lärt mig saker genom att leva och använda förnuftet och mina sex (ja faktiskt) sinnen. Och så går jag på universitet och läser litteraturvetenskap. Med fem böcker till varje föreläsning. Ja hej hej. Och nu uppsatsen och två tenter som hänger i luften som köttslamsor ingen vill äta upp. Var jag lite modernistisk där kanske? Heheh.

Nåja, det här är min sista termin. Sen kommer andra saker. Kreativt skrivande och praktik och studier på något annat ställe. För jag går ju ett program. Vilket i och för sig tvingar mig till att äta upp alla slamsorna om jag ska få nån examen.

ÅJ VA GÅODI FLÄSK.

just ja II.

När jag steg in i köket mötte kylskåpspoesin mig med orden "tänker alltid på tystnad".

Just ja, jag hade ju efterfest.

Fint.

just ja.

Som jag kom ihåg det hade jag fredags förra veckan innan jag drog på födelsedagsfest städat lägenheten för att med gott samvete kunna åka till Finland 08.30 nästa morgon.

Det första jag möttes av när jag låste upp dörren till min lägenhet i Växjö för en halvtimme sen var en 70 centiliters Koskenkorva på nattduksbordet. Jag började skratta. Just ja, jag hade ju efterfest.

Men varför nattduksbordet?

Ps. det är som typ hundra grader (nåja, långt över 20 i alla fall) här, människor går i shorts och sommarkläder och grillar på sommargröna gräsmattor och björkarna är helt jättegröna och jag har fått fyra maskrosor utanför mitt fönster. TJOHO!

glasskratt.

igår firade vi födelsedagar.
jag körde bil.
började i vörå hos linn.
åt tortillas.
arma gott.

sen körde vi till stan.
ollis.
jag satt där och glodde och pratade med folk.
fast det var trevligare än jag fick det att framstå i ovanstående mening.
träffade några jag saknat.

carro skickade sms och sa att hon är sugen på något salt.
jag mötte upp henne och jonathan medan födelsedagsbarnen dansade vidare med oliver.
vi gick till mcdonalds.

och så hände det igen. för tusende gången var carros och min selektiva hörsel likadan, och båda registrerade vi en mening som egentligen inte var rolig men som vi, som vanligt, tyckte att den var. ingen annan av människorna kring bordet reagerade på den. jag hörde den, började fnissa lite, och när jag märkte att carro gjorde likadant brast det.

jag skrattade tills glassen var både i näsan och halsen, och jonathan bad mig räcka upp vänster hand om jag höll på att avlida. jag räckte upp den och skrattade vidare. jag kunde inte sluta. och ingen, förutom carro, förstod varför.

jag blir så lycklig av att det finns bra människor med bra humor här i världen.

carro och jontta kommer, troligen, och hälsar på mig i småland inom en alldeles snar framtid som rör sig om 2-3 veckor. jag undrar hur många gånger liknande situationer som uppstår. vi har inte umgåtts i sverigemiljö tidigare. jag gissar på 107.

klockan 04.06 stängde jag av bilmotorn på pappas gård.
det är ganska roligt att vara chaufför.
det enda jag fruktar är älgarna på hemvägen.

akta dig för älgarna rally-ida.

finsk maaaaat

Igår när jag kom från Vörå stannade jag vid ABC för att handla. Jag köpte Årvasskinkon, lenkkimakkara, Kultalonkero och Pätkis.

Se och lär, Sverige.

emiriäpeftsr.

jag är kanske den lyckligaste kvinnan på jorden.
eller inte bara kanske.
jag är.

om exakt ett halvt år kommer jag att få uppleva något alldeles otroligt magnifikt.
nästan för bra för att vara sant.

kan inte beskriva lyckan.

nu ska jag ta väl hand om mig och världen så att vi hålls friska tills dess!

ps. jag ska blogga oftare, mera, hårdare, mera humoristiskt, allt allt allt.
men just nu befinner jag mig i älskade österbotten och äter lite påskägg. veckan har kört förbi i rallyfart och snart sitter jag på båten igen. då!

fred & lycka.

ett avbrott man faktiskt förtjänar.

mitt bland alla papper vänder man på huvudet och ser sitt nästäldsta syskonbarn cykla förbi.
hon har just lärt sig cykla, ser det ut som.
men hon cyklar och jag kan se att hon är glad i solskenet.

och sånt blir jag glad i hjärtat av.
små liv som lever.
cyklar.
peedar.
i solsken.
med hjälmar och
att det händer just här.
här där man faktiskt kan låta sina barn lära sig cykla på små vägar utan större uppsikt, vilket i sig ger en frihet, och tryggheten finns nästan överallt.

en lite annan känsla än den man får av 10 sidor faktabaserad text.

slut på avbrott.