ingen weekend i paris.

Jag: Vi fyller ju år typ samtidigt. Vad önskar du dig i 30-årspresent? Jag har aldrig köpt en sån i hela mitt liv.
Samen: Att jag får skjuta en älg på min födelsedag.
Jag: ..... Jaha. Jag är inte säker på att jag kan ge dig det, tyvärr.

bra svårt roligt konstigt.

tror jag håller på och lär mig att skriva även om sånt som är bra. jag vet inte om det är bra eller dåligt. jag får aldrig släppa på det hemliga, vad jag än gör. hur som helst så lämnade jag inatt in min sista uppgift på universitetsnivå någonsin, eller i alla fall på några år. när jag flyttade hit för fyra år sedan förstod jag nog inte ens vad det innebar att flytta hit. fyra år senare har jag blivit bekväm av mig och målar upp skräckbilder av att flytta inom landet, jag som flyttar vart som helst.

nu är jag hur som helst på väg och det känns bra. han säger att jag ska tacka ja för det här har jag ju drömt om. ja men jag har drömt om dig också säger jag och då säger han att ja vad bra för nu har jag båda. det svåraste för mig är att fatta att det finns någon som ringer, inte för att vara arg på mig, inte för att berätta något hemskt eller tråkigt, inte för att behöva min hjälp, utan för att prata med mig om ingenting men ändå allt. att det finns någon som reser likt nils holgersson genom hela sverige utan tjat om pengar tid eller ork för att komma till mig. hur ska jag hantera det? jag ska tydligen bara vara jag. okej okej okej.

nu när jag har sommarlov i en månad ska jag läsa böcker jag aldrig läst förr trots att dom har legat i hyllan i åratal. sen ska jag, litteraturvetaren, avgöra om dom är bra eller ej. bra = flyttlåda uppsala, dålig = soporna eller röda korset. samma sak gäller min garderob. det enda jag aldrig släpper är mina muminsaker. det är det enda säger jag nu. hör ni hur jag säger det. va.

så ordnade sig det här också.

Jag säger bara en sak: Livet. Vet ni vad som har hänt? Jag har fått sommarjobb. På radion. På Det Här Landets Radio. Alltså Sveriges.

Förra sommaren sökte jag totalt kring 30-40 sommarjobb. Jag var orolig som ett svin och fick slutligen inte ett enda. Det ordnade sig ändå. Den här sommaren (våren) har jag bara hunnit söka 3 stycken. Jag har inte riktigt vetat hur mitt liv ska bli eftersom jag är klar med skolan osv, det har varit svårt att veta om jag ska satsa på sommaren eller hösten, tiden eller livet.

Jag har bara släppt det mesta, fokuserat på att andas och tänkt att allting ordnar sig. Och så för två veckor sedan fick jag ett samtal från radion. Och det jobbet hade jag inte ens sökt. Dom hade fått tips om mig, att jag skulle lämpa mig för det jobbet. Så jag åkte på intervju och det gick bra. Jag gick vidare till inspelning som jag hade förra veckan där jag bland annat pratade om finlandismer.

Och idag ringde dom igen och meddelade att jag fått jobbet. Efter midsommar börjar jag och håller på fram till veckan innan jag flyttar till Uppsala. Helt perfekt. Så nu kan ni lyssna på mig i P4 i sommar. Är det något jag ska lära mina eventuella avkommor så är det att aldrig stressa upp sig för något (eller någon) här i livet. 

nästan.

Samen: Jag måste köpa en cykel.
Jag: Ja gör det. En peed.
Samen: Peed?
Jag: Ja. Cykel på österbottniska.
Samen: Haha. Du måste lära mig fler sånadär ord.
Jag: Vet du vad man gör om man peedar i diitchi?
Samen: Vad sa du, peedar med Avicii?!

lev som en gris dö som en hund.

När jag kom till Stockholm i lördags började jag med att komma till en tunnelbanestation som hade varken hiss eller vanliga trappor. Endast tre stycken hemska rulltrappor. Min stora skräck. Jag såg att den ena av dom stod stilla medan två rullade. Stod och funderade på vad i helvete jag skulle göra. Gå tillbaka? Jag måste ju upp för där, utanför tunnelbanespärrarna, står min bästa vän och väntar. 

Tog upp telefonen för att ringa henne när plötsligt två unga karlar kom och frågade om jag behövde hjälp. Ja det behövde jag ju. Men hur? Jag var skräckslagen av det som rullade framför mig. Det slutade med att jag tog den ena karlen i handen och sakta vandrade upp för den stillastående rulltrappan (vid varje steg tänkte jag "nu börjar den rulla och jag dör"), medan den andra bar Dallarn. Tänk vad snälla människor det finns. 

Nåväl, varför jag berättade detta var för att jag tror att det var nödvändigt med en fördröjning just då. Varje sekund av obehag uppför trappan var sist och slutligen helt okej, för jag kom upp precis i samma sekund som jag såg Markus Krunegård gå in på Pressbyrån. 

Utan hämningar och som om jag aldrig sett en rulltrappa sprang jag efter. Om möjligt var han ännu gosigare i verkliga livet. Den mannen, den mannen. Den drömmen. Trodde jag såg i syne först och förstod ingenting, men när hjärnan fattade att det var han, då var jag inne på Pressbyrån fortare än jag själv förstod. 

livet på räls.

Sitter på tåget mot Stockholm. Låtsas att jag beskådar naturen och filosoferar över livet, som jag alltid tänker att jag ska göra på tåg men aldrig gör på grund av bland annat internet. 

"Sä matkustat koko ajan" sa min finska vän. På sistone har det blivit några gånger. Denna gång ska jag hälsa på min bästa vän Ellen, som äntligen har kommit hem från Estland. Vi har inte setts på nästan ett år. Förstå hur mycket jag har längtat.

Jag ska även träffa min vän och kompanjon Elli. Vi ska planera och producera text och material till bloggen. Vad gäller den har det förresten hänt en rolig och spännande grej. Återkommer om det. Men kan säga att det tydligen blir ytterligare en resa till huvudstaden ganska snart på grund av detta. Matkustan koko ajan var det ja.

beskeden.

Visste inte riktigt i vilket land jag skulle rösta i EU-valet. Tänkte först Finlands, ville först Finland, impulsade först Finland. Men så råkade jag, i misstag utan att riktigt förstå, fylla i någon lapp och nu har jag fått detta på posten:

Jag ska rösta i Sverige, tydligen, mvh låtsassvenskan. Förstår ingenting. Som om det spelar någon större roll, vet exakt lika lite i bägge länder.

Igår ringde förresten min telefon. Är så sällan det sker så jag blev glad. När jag såg riktnumret blev jag ännu gladare. Sen svarade jag. Det var Uppsala. Och Uppsala sa att jag är antagen till skrivarlinjen. Känns bra. Har ej bestämt mig till hundra ännu men väl till nittioåtta. Jag tror allt att det är dags. 

lite om livet.

Har haft besök från norr i en vecka. Han skrattade åt mina knivar när han skulle laga mat. "Du lagar inte så mycket mat va". Vi åkte till en jaktaffär. Där förstod jag ingenting men det fanns en jättefin hund där. När vi kom hem sa jag "hunden var ju snäll och trevlig" ungefär som att den bjöd oss på kaffe.

Har lärt mig tre samiska ord men minns i skrivande stund inte ett enda av dom. Ännu fler finska ord. Dom minns jag bättre. En kompis sa "du har drömt om finnar och samer, nu har du båda".

En kväll grillade vi hos Jennifer och Victor med Emely och Lauriina. Det var en av vårens finaste kvällar. Jag älskar när det blir så. God mat, bra stämning, roliga människor, ingen jävla panik.

Efter maten frågade Victor om vi alla skulle ta i hand och "be en efterbön" och jag skrattade i minst 3 minuter. Efterbön. Sen gick vi in och spelade spel. Grillpojkarna klickade så bra så värden till sist gick in i skafferiet och kom ut med 4 olika flaskor sprit.

Alla ställde om sina klockor enligt den som visade minst så vi skulle kunna stanna så länge som möjligt. Slutade med att jag och samen salongsberusade kutade till bussen på 2 minuter. Jag med oknutna skor och utan jacka, han med all min packning och mina kläder. Han hann hoppa över staketet och be bussen invänta mig.

kiitos avusta.

Trodde jag skulle behöva ringa hyresbolaget för att få lampan i hallen fixad. Jag hade fel, det räckte med en redig same. 

råd från far.

Jag: Ja e mest bara nervös fö va ja ska laga fö mat, itt kan ja jo naa.
Pappa: Haha, do ska ha han ti laga!

karlstad.

I Karlstad var det fint. Jag är så glad att jag har fått en kvinnlig kompis tack vare internet och att vi har kommit varandra så nära på så kort tid. Tänk om Tove Jansson hade vetat att hennes trollskapelser skulle sammanföra en värmlänning och en österbottning bara sådär. 

Jag gillar inte att åka tåg i detta land för att dom allra flesta är trånga och höga. Försenade och dyra också, men det är faktiskt bagateller i jämförelse. Jag gillar känslan av att åka tåg i övrigt, men jag hatar att aldrig veta om jag hinner ta mig i och ur innan tåget börjar åka iväg. Om jag kan ta mig fram till min plats utan att behöva lämna Dallarn obemannad i annan vagn. Men tåget jag åkte med från Göteborg till Karlstad var så sjukt bra och rymligt och enkelt att ta sig i och ur. Fler sådana tåg i Sverige thank you.

På lördag fyllde Anni och hade Muminkalas. Muminkalas, verkligen. ALLT var Mumin och det var så roligt. 

På kvällen gick vi ut. Stället påminde om Ollis och det var så länge sen jag hade varit ute så jag kom inte riktigt ihåg hur det var. Förfesten hos Anni var rolig för det var massa värmlänningar med charmiga dialekter där, och jag fick lite hemkänslor. Dels för att dialekten var så genuin och självklar för alla. Men också för att alla kände alla, på något sätt. "Bor du ihop med honom? Men är det inte hans bror som var ihop med hon som var på den festen? Visa en bild? Ja honom har jag sett!" Har glömt bort såntdär efter 4 år i studentstadsdel. 

Ölen på bilden fick jag var en pojke som inte alls förstod varför jag kunde svenska. Jag blev stressad och försökte rita Norden + Ryssland på en fiktiv karta på bordet. Den ointresserade frassen orkade inte. Inte jag heller.

Inte förrän nu har jag förstått att "brassa" betyder steka i Sverige. Österbottningen i mig ville in dit och hitta på förstklassiga hyss för brinnkära livet. 

 

På söndag var det varmt och fint och vi gick ut till en park och satte oss i solen hela dagen och skrattade åt lördagen. Igår kom jag hem. Bra helg.

tässä ja nyt.

Saker jag är nu:

glad
förväntansfull
hungrig
trött
kär
nöjd
halt
pissnödig

Allt i olika grader. Det är så mycket som kommer att bli så bra, och så mycket som är så ovisst. Och här är jag mitt i det. Försöker ta vara på sista tiden i denna stad. Eller åtminstone denna lägenhet. Jag har haft det så himla bra när jag tänker tillbaka. Tänk vad mycket man gör.

På sistone har jag mest bara skrivit ansökningar till skolor och jobb och halvdana uppgifter till distanskurserna för att fortfarande kunna betala min hyra. Igår när jag gick till affärn så gick jag och tänkte på min finska vän och så mitt i allt kom hon cyklande emot mig. Hon är så bra och rolig. För andra slumpmässigt utvalda händelser ur min gårdag, tryck 5 eller dröj kvar.

Nu ska jag hoppa på tåget till Karlstad för att fira min vän Anni som fyller år i helgen. Vi hörs, för nu ska jag banne mig börja skriva mer konsekvent igen.

livet.

Jävlar vad länge sen allting har känts så bra som det gör nu. Var bara det. Hejdå. 

svensk eller finne.

Jag och min vän Elli har startat en blogg ihop! Om identitet, språk, Finland, Sverige, Koskenkorva och Mellanmjölk. Bland annat.

Här kan ni läsa. 

firarsvängen.

I fredags åkte Jennifer och jag till Älmhult. Vi fyndade muminmuggar, gick på Ikea och åt kinamat. Firade att jag äntligen klarat tenten samt att våren är här. Det var en bra dag.

Igår gjorde jag ingenting. Det känns absolut inte värt att ta någon stress över dom extrakurser jag läser nu längre. Jag ska såklart läsa klart dom, men jag känner mig så himla fri och lättad. Till och med när jag andas känns det. 

ÄNTLIGEN.

JAG KLARADE TENTEN!!!! Jag önskar att jag hade vetat tidigare att jag hade rätt att byta examinator. Men, vad som inte dödar härdar och allting känns SÅ FÖRBANNAT BRA nu. Nu kan jag ta ut examen och åka vart jag vill och göra vad jag vill.  Ändå är det Uppland och Lappland som fortfarande lockar mest.

Kom livet, tänk att vi inte längre sitter fast i 7,5 högskolepoäng om afrikaner. NU SKA JAG ELDA UPP VARJE BOK OCH PAPPER FRÅN DENNA KURS SOM HAR HÄNGT ÖVER MIG SEDAN 2011.

bagarn.

Bakade kladdkaka. Tänk det. Ett tydligt tecken på att jag saknar utmaning, jag ställer mig frivilligt i köket. Kanske det finns hopp även för mig.

För att vara första försöket blev den helt god. Godare än den ser ut. Så att säga. Vad ska jag baka näst? Nån som har nåt enkelt och gott tips? Att tänka på: jag har väldigt liten ugn och endast dom simplaste av simpla former och dylikt.

ventilationen.

Nu har jag skrivit tenten. Gick och la mig vid 23 igår. Somnade relativt tidigt. Vaknade vid 5 av en kråka. Tänkte gå upp och läsa men prioriterade sömn. Kanske bra. Steg upp halv 8. Åt frukost. Voi satan vad jag åt frukost. Tänkte att jag är bäst i världen på postkolonial litteratur (ha-ha). Gick iväg till salen.

Det är så sinnessjukt irriterande att jag har fastnat på denna kurs. En kurs i litteratur. Inte en kurs i matte, fysik, kemi eller biologi. Jag har gjort så mycket svårare saker i mitt liv, utan att ens reflektera över det. Jag kan ju jag. I skolan har jag gjort så mycket svårare. C-uppsatsen, metodkursen och retoriken var svårare än denna kurs. Studentskrivningarna i gymnasiet var svårare än denna kurs. Och ändå. Lik förbannat.

Så fick jag min tent. Mina papper. Försökte greppa det som vad det var; bokstäver som bildar ord som bildar frågor. Och så skrev jag. Voi satan vad jag skrev. Allt jag för stunden kom på skrev jag. Även sånt som jag var osäker på om det hörde just till den frågan. Allt jag någonsin kom på att jag hade läst skrev jag. 10 sidor text och min arm krampade. Och till sist började även min hjärna krampa. Och tiden gick ut.

Och jag gick ut. Hade skrivit på alla frågor och allt jag kunde. Just då. Såklart började jag hitta fel när jag tänkte efter. Voi satan vad jag började hitta fel. Men positivt nu var att jag förstod alla frågor, jag visste åtminstone ganska bra vad jag skulle svara, och jag svarade.

Om det räcker vet jag inte. Men jag får ont i magen och hjärnan när jag tänker på att det kanske inte gör det.

till en same från en österbottning.

Jag: Gonatt snygglapp.
Han: Jag är ju lite blyg, kanske skygglapp.
Jag: Haha, inte så blyg.
Han: Nää. Ehkä en.
Jag: Sov nu pjasalapp.

vann e do no tå.

Jag är inte tillräckligt nere eller förvirrad för att skriva poesi.
Jag är inte tillräckligt social för att ha min anekdoter att dra.

För att jag mest bara är hemma.
Hemma som väl egentligen aldrig har varit min rätta plats.

Det är skönt att komma hem.
Men för att komma hem måste man ju ha varit någonstans.

Hänger framför mina distanskurser HEMMA varje dag.
Höjdpunkten är när vi har danska och jag får logga in och räkna till 100 inför mina klasskompisar som jag ser i rutor.

Ja, det är skönt att ha tid med sig själv, det är något jag alltid har värderat högt i mitt liv.
Men inte såhär mycket, juma to the lauta.

En del kompisar är kvar här och det är jag glad över, men många har flyttat.
Jag har snart gått igenom varje tänkbar kurs på detta lärosäte.

Inte ens du och dina fantastiska förmågor att få mig att känna mig som en riktig jävla människa är saatavissa just nu.
Jag saknar till och med dina lögner täckta i finsk självdistans.

Fast jag gör ju fortfarande saker, lever och så.
Har varit i Stockholm och nästa helg skriver jag tent.

Ville skriva lite om varför min fokus är lite frånvarande just nu, men den kommer tillbaka
Det är skönt att göra något så länge att man faktiskt, till slut, känner sig färdig.