felfria fanskap.

Härmed har jag en lösning på "problemet" med att så många (förjävla fullvuxna) karlar från chatter, dejtingsidor, forum och dylikt slutar prata med mig när jag berättar att det nu bara råkar vara så att jag ibland är i behov av ett lila gånghjälpmedel.

Detta ska bli min nya profilbild på alla sidor.

jag är så GLAD.

Saker jag ska göra nu: skriva manus, träna, öva, koppla sladdar, öva, öva, upprepa, filma, klippa film.

GISSA RESTEN HEJDÅ.

pluspoäng.

Idag träffade jag min utbytesstudent som jag ska vara fadder åt för denna termin. Varje gång skriver jag Finland på önskemål av land, för att jag vill öva finska och så vidare. Denna gång fick jag mitt landsönskemål uppfyllt, men ingen finska eftersom det visade sig att hon är från samma österbottniska stad som jag. Att vi gått samma högstadium, gymnasium, att vi har sett varandra ganska många hundra gånger förr. Så jag får prata dialekt istället. Minst lika kul.

Så satt vi där på caféet, med våra kaffe (har lärt mig att dricka iskaffe, vet ni). Pratade dialekt. Plötsligt inleder mannen bredvid oss en diskussion.

Han: Ni är inte från Sverige va?
Vi: Nä, från Finland.
Han: Från den svenskspråkiga delen då?
Vi: Mm.
Han: Ja det är intressant. Från Vasa?
Vi: Ganska nära.
Han: Jag vill åka dit! Jag kan väl prata svenska där?
Vi: Ja. Du ska.
Han: Ni låter inte sådär väldigt finlandssvenska, det är ju mer som att ni är från Umeå!
Vi: Ja, kanske lite.
Han: Jag vill åka den där färjan från Umeå! 

Vi: Mm, gör det.
Han: Ja, vi kunde ju ha tagit den västra delen till Sverige, det är ju så mycket samarbeten! 

Och sen fick vi lyssna på en halv föreläsning om Gustav Vasa, hansatiden och hur han verkligen ska ta och pröva färjan någon gång. Jag tänkte att om alla hade samma intresse och kunskap skulle mitt blodtryck vara lägre. Däremot skulle jag inte tjäna pengar på arga texter. 

dääänsk.

Hade just tekniktest för kursen i danska. Vi skulle kolla så allas mikrofoner och kameror fungerade. Läraren pratade danska, såklart, och jag fick koncentrera mig som en häst för att hänga med.

Lärare: Ida, kan do seija den bluuuue tekst nere till höyyyjer?"
Jag: Eh.
Min hjärna: Herregud, jag kan ju bara prata danska med promille.
Jag: På gada och veij...... möter jeg deg??
Lärare: På gaDA och veIIIJ!
Jag: Ja. På gaDA och veiiiijj.
Lärare: Jäh!

Blir en sannerligen intressant termin.

vinterns bästa.

Det må vara kallt, halt, snöigt och djävulskt långt till våren. Köldallergi, spruckna läppar och förfrusna fingrar. Bilar som inte startar och rutor som ska skrapas. Snöskottning och frakturer. Inte maj förrän det är maj, om fem månader.

Men jag ska berätta en sak som är så himla bra med både januari och februari. En sak som gör allting uthärdligt.

Clementinerna. Aldrig är dom så goda som såhär års. Stora, söta, runda, mjuka, goda. Varje gång jag handlar står jag i 10 minuter vid citrusarna och väljer ut dom allra bästa. Dom stressade småbarnsföräldrarna som hastigt kommer förbi och nonchalant plockar åt sig 8 stycken slumpmässiga måste tro att jag är störd i huvudet. Vilket jag ju är.

Kan vi tillsammans stämma in i min egenhändigt komponerade clementinbön? Bra.

Tack livet för denna delikata frukt kallad clementin
äter jag en (god) sån blir jag snäll och fin.
Bananer och vindruvor i all ära
men det är väl för fan inte i dom vi är kära.
Köp en clementin nästa gång du är i butiken
så blir du inte besviken.

Amen.

avslutade med ett vg då va.

"Idas närvaro på scenen blev ett perfekt stöd för de andra rollerna och den konstnärliga sanningen glimtade i hennes ögon."

Den konstnärliga sanningen. Den, vet ni. Ni vet, den. 

rätt och "fel".

Min skånska vän fick roligt när jag berättade att det i min lågstadieskola fanns elever som blev retade och var tvungna att gå i talterapi för att dom skorrade på R.

söndag.

man vet ju inte ens om man lever om fem år

men man måste ju leva som om det vore för evigt.

eller som om det inte finns en morgondag.

.....

för det är mer troligt.

hm.

fredagsnöje.

En vän till mig som inte kan finska hänger ibland på finska dejtingsidor. Min vän gillar Finland och finska. Igår fick jag i uppdrag att översätta presentationer. Både jag och min kompis hade ganska roligt.

Mina favoriter:

"Jag behöver ingenting och därför söker jag heller inget. Jag har varit med här i 6 år."

Ja. Okej. Säger du det så.

"Jag vill ha något snabbt mellan mina lastbilsturer, schemat är tajt."

Ah.

2013.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Massor. 2013 har varit så himla händelserikt på många sätt. 

Hur har ditt 2013 varit?

Som sagt. Händelserikt. Jag hade en bra praktikplats första halvåret. Sen fick jag elektroderna. Sen lyssnade på mig själv och vad jag ville och stannade kvar i Sverige över sommaren. Sen åkte jag till Wien och sen till Badolato och sen började dramakursen i skolan. Dessutom hade jag finbesök. Nästan bara bra, faktiskt. Förutom i slutet när allting gick åt helvete, ganska rakt. Men vem har det bara bra? Vem?

Blev du kär i år?

Nej. Första gången på 23 (okej kanske 20) år som jag kan svara nej på den. 

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?

1 februari. 

Vad är din största framgång 2013?

Lyssnade mer på mig själv än andra. Vågade skicka in två kolumner för publicering (har fegat i 5 år). Blev anställd på praktiken. Lärde mig att laga mer mat. Började budgetera. 

Bästa köpet?

Telefonen, jeansjackan, Muminplånboken, Muminguiden-boken, biljett till en gunga/karusell/allmänt snurrande och slängande apparat på Prater Park.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och Muminprylar. Och fika. H. Låtsassvenskan.  Vet ni hur många gånger jag har gått på krogen under 2013 på tal om att spendera pengar? Tre. H. Åldringen. 

Gjorde någonting dig  riktigt glad?

Mina fina syskonbarn. Elektroderna med uppfinnare. Att få utföra meningsfullt arbete på praktiken. När jag fick Lilla My-skalet till min telefon i födelsedagspresent. Oväntade telefonsamtal. Winnerbäck-konserterna.

Gjorde någonting dig riktigt ledsen?

När jag misslyckades med tenten. Och när jag missade att Markoolio var på båten när jag åkte hem till Finland över julen. HUR KUNDE JAG. 

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?

La Bamba. Levan Polkka (Korpiklaanis version). Och massor med Markus Krunegård (framförallt Idioter) och Lars Winnerbäck (framförallt Det gick inte). 

Vem har du umgåtts med mest?

Emely, Jennifer och My. 

Har du haft ett förhållande under 2013?

Knappt. 

Vart reste du under 2013?

Finland, Danmark, Österrike, Slovakien och Italien. 

Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014?

Sommarjobb. Pliis. 

Vad gjorde du på din födelsedag?

Det var en måndag. Gick till skolan. Sen åt jag middag med Emely, Jennifer och My. På kvällen gick jag och My på bio. Tillhörande fest hade jag två dagar tidigare. Den var bra. 

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

Tänkte svara pengar. Men när jag tänker efter är jag inte så säker. Fan vad bra jag har haft det, egentligen. Och hur skulle man kunna veta hur något hade blivit när det redan har varit? 

Vem saknade du?

Min vanliga kvinnliga släkttrio i nedstigande led. Och den där människan, när den var försvunnen.  

De bästa nya människorna du träffade? 

Vildingen i ensemblen, Jonathan i Italien, Karim i Österrike, min Muminvän Anni, Matilda och min nya sjukgymnast.  

Vad vill du säga till dig själv inför 2014?

Jag vill fråga mig en sak, snarare. Have you heard of the word ÄH?

hej igen.

Ursäkta tystnaden. Jag har varit ganska upptagen och ganska orolig och ganska sjuk. Gick faktiskt självmant till sjuksyster i onsdags. Och det ska mycket till innan det sker. Ska vidare till en läkare på måndag, men förhoppningsvis är det bara följder av att min värld föll samman i slutet av förra året.

Hur som helst så har jag snart jullov igen. På måndag redovisar vi vår slutuppgift, pjäsen Frans förbannade fobier, skriven av undertecknad. Sen är jag ledig en vecka innan jag påbörjar mina kurser för (förhoppningsvis, antagligen) sista universitetsterminen på ett tag.

Identitet & tvåspråkighet, danska och populärmusik, samhälle & människa. Allting på distans för att jag ska kunna vara öppen för eventuell flytt efter examen i mars. Men som det ser ut nu blir väl inte heller den av förrän i augusti.

Och jag tänker fan inte ha bråttom någonstans. Det här kommer ju inte precis tillbaka.

vad annars.

spelar in film istället för att skriva skolarbete, allt i sin ordning.

sommarplaner.

Jag: Ti somarn ska ja fara körand ti Jokkmokk ha ja tänkt.
Min yngsta storebror: Känder do nain tär?
Jag: Nä. Men ja kan jo byri.

tänk om.

Jag börjar det nya året med en tämligen orimlig önskan. TÄNK om man kunde få bidrag för att få köpa ett Wii som hjälpmedel. Det tränar ju balans och koordination och allt sånt som jag behöver.

Jag minns för två år sen när min kompis Emely hade köpt ett och vi var hos henne och spelade. Jag kunde vara med i en sak, pingis, och det gjorde jag sittande.

Nu fick mina brorsbarn Wii i julklapp, och jag har spelat med dem under min vistelse i hemtrakterna. Jag har spelat pingis som för två år sen, skillnaden nu var att jag gjorde det stående. Jag spelade också till exempel fäktning och basket och DANS.

Vem hade trott det. Tack elektroderna.

sanning.

"Jag har tröttnat lite på Mumin, men det finns såna som tycker om Mumin, och man får inte säga åt dom att dom är fåniga för det."

Tänk om alla vore lika öppna och kloka som min 8-åriga brorsdotter.

lopeta jo.

Ska sluta ha förväntningar på livet. Det är alldeles bra som det är. Oxie kom tillbaks i måndags och jag är så lycklig så lycklig. Det kan inte ens den mest afrikakunniga människa ändra på.

Nu sitter jag på centralen i Stockholm och väntar på min kompis Anni som jag aldrig har träffat förut. Vi hittade varandra via våra Muminbilder på instagram,  och nu ska vi åka på Muminkryssning.

Sen ska jag till Österbotten. Oklart exakt när eftersom min båt ställdes in och man vet ej när den kör igen. Men förhoppningsvis före julafton. Tja.

tack.

hur förbannat förbannad jag än blir får jag aldrig glömma bort hur bra vänner jag har. det är så jävla lätt att gräva ner sig i sig själv när det blir såhär. men min kärlek till dom som finns runtom mig just nu, som bakar, bjuder in, kramar, skänker julklappar, frågar, skrattar, hjälper, är gränslös.

hel to the vete.

Har aldrig känt mig såhär besviken, misslyckad, dum i huvudet, arg, kränkt, ledsen och idiotisk på en och samma gång förut.

Dör jag nu blev jag ett offer för kolonialismen.

här eller i litteraturen.

Min (snälla) lärare: Och sett från ett dramaperspektiv är det här viktigt att komma ihåg. Eller hur Ida?
Jag (i Sydamerika): .... Va? Ja. Absolut.
Lärare: Är du här eller är du i litteraturen?

Bra att han i alla fall vet att min avgörande tent är på intågande. När jag berättade vad kursen handlar om sa han "herregud". Jag säger samma.

matpaus.

Det jag ser framemot med julen detta år är maten. Jag är så innerligt trött på mina misslyckade pastasåser och torra makaronilådor och tonfiskröror och kladdiga tacogratänger och soppor och mjuka nudlar och skarpa brödkanter och brända laxfiléer eller vad det ens heter.

Och då ska gudarna veta att jag inte är den som är kinkig när det gäller mat. Det finns få saker jag uppskattar så mycket. Jag tycker om det mesta och jag äter egentligen allt utom en sak - grönsaksbiff. Men nu orkar jag bara inte. Jag behöver en paus. En matpaus.

Vattnas i munnen när jag tänker på morotslåda, kålrotslåda, köttbullar och gravad lax. 11 dagar kvar.