Jag, Emely med familj (åtminstone delar av den) och Bruce Springsteen i Göteborg i juli!
Fabulöst, skulle jag kalla det.
onsdag 30 november 2011
det här är till dig min kanonkompis.
inatt fick jag och emely ett nytt anfall. ett sådant som bara hon och jag kan få. jag skrattade så jag grät och hon låg på golvet. båda hade andningssvårigheter. och vi satt vid varsin dator i varsin lägenhet. skulle någon ha sett oss hade vi skickats till psyket direkt.
för det är ingen som förstår. att små, små saker kan bli så väldigt, väldigt roliga på så enkla men ändå så tillskruvade vis. när jag kunde andas igen, 45 minuter senare, tänkte jag "fan, min uppsats. jag skriver uppsats och så sitter jag här och ägnar 45 minuter och absurdhet och skratt". men vad ska man göra när man inte kan sluta?
idag satt vi på subway och åt. skrattade åt samma saker igen. sen gick dörrarna till mataffären bredvid sönder, och hela tiden kom det nya, ovetande, människor förbi som nästan gick in i dem. och vi satt där och skrattade åt stackrarna. hade det bra med våra smörgåsar. ingen nöd på oss liksom. och till sist klämdes en kille i dörren. vad gjorde vi? jo. skrattade. i smyg. jag hoppades lite att jag själv skulle klämmas som straff när jag gick in en kvart senare. men nej.
alltså det finns inte många människor på denna jord som förstår min humor sådär jättebra. det finns två stycken i min kompiskrets i finland. hej på er jag vet att ni läser. och så finns det en kusin och en humorduo i österbotten. men det tar stopp där.
när jag flyttade till sverige tänkte jag lite att kommer jag någonsin att bli förstådd. men se där. i skåne fanns hon. jag kan inte räkna så långt som de gånger emelys och min selektiva hörsel och syn har filtrerat exakt samma saker och vi behöver bara titta på varandra för att skratta. vi behöver aldrig förklara. och det är så skönt. det var faktiskt redan förra hösten, 2010 när jag precis hade flyttat hit, som hon och jag gick på subway under en lunchpaus och jag noterade att vi båda lade märke till mannen som pantade flaskor en bit bort. en helt vanlig grej. men inte för oss. det var då jag tänkte att den här människan ska jag ta vara på.
det gjorde jag, det är jag glad över och nu ska jag sova! kanon!
för det är ingen som förstår. att små, små saker kan bli så väldigt, väldigt roliga på så enkla men ändå så tillskruvade vis. när jag kunde andas igen, 45 minuter senare, tänkte jag "fan, min uppsats. jag skriver uppsats och så sitter jag här och ägnar 45 minuter och absurdhet och skratt". men vad ska man göra när man inte kan sluta?
idag satt vi på subway och åt. skrattade åt samma saker igen. sen gick dörrarna till mataffären bredvid sönder, och hela tiden kom det nya, ovetande, människor förbi som nästan gick in i dem. och vi satt där och skrattade åt stackrarna. hade det bra med våra smörgåsar. ingen nöd på oss liksom. och till sist klämdes en kille i dörren. vad gjorde vi? jo. skrattade. i smyg. jag hoppades lite att jag själv skulle klämmas som straff när jag gick in en kvart senare. men nej.
alltså det finns inte många människor på denna jord som förstår min humor sådär jättebra. det finns två stycken i min kompiskrets i finland. hej på er jag vet att ni läser. och så finns det en kusin och en humorduo i österbotten. men det tar stopp där.
när jag flyttade till sverige tänkte jag lite att kommer jag någonsin att bli förstådd. men se där. i skåne fanns hon. jag kan inte räkna så långt som de gånger emelys och min selektiva hörsel och syn har filtrerat exakt samma saker och vi behöver bara titta på varandra för att skratta. vi behöver aldrig förklara. och det är så skönt. det var faktiskt redan förra hösten, 2010 när jag precis hade flyttat hit, som hon och jag gick på subway under en lunchpaus och jag noterade att vi båda lade märke till mannen som pantade flaskor en bit bort. en helt vanlig grej. men inte för oss. det var då jag tänkte att den här människan ska jag ta vara på.
det gjorde jag, det är jag glad över och nu ska jag sova! kanon!
måndag 28 november 2011
något gick fel.
Tystnaden som uppstår i min hjärna när min flitiga motionär till granne backar till dörren med en bil.
söndag 27 november 2011
lugnet mitt i stormen.
idag har jag adventsfikat med mina vänner. glögg, julmust och KYCKLING.


efteråt gick vi upp på vinden och spelade cranium och biljard.

ja, dallarn var också med. adventsfin som ingen annan.
nu blåser det upp till storm och det känns inuti, utanpå och runtomkring att det är söndag.
efteråt gick vi upp på vinden och spelade cranium och biljard.
ja, dallarn var också med. adventsfin som ingen annan.
nu blåser det upp till storm och det känns inuti, utanpå och runtomkring att det är söndag.
bilder från en dåtid.
En fredag var jag på halloweenfest och Erika hade den bästa utklädseln någonsin.
En fredag åkte vi till Samarkand.
Emely sa "posera nu" och jag hann inte med.
En lördag förfestade jag med Sebbe och Ellen.
Sebbe lärde mig hur man inte ska fota egobilder.
En lördag var det bokmässa.
Och samma lördag förfest med brända popcorn.
Men sånt biter inte på oss.

Yeah.
fredag 25 november 2011
som studenten älskar att drömma.
Drömmar har alltid varit min stora fascination och framförallt inspiration i mitt liv. Mina drömmar har hjälpt mig i mitt skrivande och ibland har jag drömt fram effektiva lösningar på problem mitt i sömnen. Det finaste jag vet är när jag har sovit över hos min kusin och jag kommer ner till frukosten och hon frågar vad jag har drömt. Och så får jag berätta och så får vi skratta.
Så är det med mig och drömmarna. Och nu, för en stund sedan, berättade Emely om en dröm hon drömde inatt. Genast började vi bolla idéer utgående från den och nu har vi ett för skrattmusklerna ansträngande projekt på gång.
Klockan är 01.13, men vi är ju ändå vakna så hey ho let's go!
Så är det med mig och drömmarna. Och nu, för en stund sedan, berättade Emely om en dröm hon drömde inatt. Genast började vi bolla idéer utgående från den och nu har vi ett för skrattmusklerna ansträngande projekt på gång.
Klockan är 01.13, men vi är ju ändå vakna så hey ho let's go!
torsdag 24 november 2011
melankoli och eufori.
är på biblioteket och försöker skriva forskningsöversikt
(jag hittade mina nycklar i tvättkorgen, längst ner under allt)
kändes som jag hade koll ett tag men nu är allt en svårringlad labyrint
med väggar att gå in i och taggar att trampa på
fejkade genvägar och synvillor
jag har svårt att tro att jag någonsin hittar ut
imorgon är det i alla fall fredag, helg, och jag ska lyfta ur labyrinten med min egenhändigt byggda kärleksluftballong. först ska jag åka in till stan för att hämta en bok och köpa lite rusmedel. sedan ska jag gå på fest och spela intellektuell, prata om onödigt känsliga saker och posera fult på bilder. på lördag ska jag komma ihåg allt jag har blivit sagd. det där den där ljusa natten i det mörka livet. att mina skor var blöta och att jag hade för höga krav. jag ska tänka på andra människors självuppfattning och sova. på söndag ska jag fira första advent och dricka glögg på min arbetsplats. sedan tar luften i ballongen slut och jag är åter fängslad.
ibland slår det mig varför allting en gång var så oemotståndligt.
(jag hittade mina nycklar i tvättkorgen, längst ner under allt)
kändes som jag hade koll ett tag men nu är allt en svårringlad labyrint
med väggar att gå in i och taggar att trampa på
fejkade genvägar och synvillor
jag har svårt att tro att jag någonsin hittar ut
imorgon är det i alla fall fredag, helg, och jag ska lyfta ur labyrinten med min egenhändigt byggda kärleksluftballong. först ska jag åka in till stan för att hämta en bok och köpa lite rusmedel. sedan ska jag gå på fest och spela intellektuell, prata om onödigt känsliga saker och posera fult på bilder. på lördag ska jag komma ihåg allt jag har blivit sagd. det där den där ljusa natten i det mörka livet. att mina skor var blöta och att jag hade för höga krav. jag ska tänka på andra människors självuppfattning och sova. på söndag ska jag fira första advent och dricka glögg på min arbetsplats. sedan tar luften i ballongen slut och jag är åter fängslad.
ibland slår det mig varför allting en gång var så oemotståndligt.
onsdag 23 november 2011
tisdag 22 november 2011
mitt årliga kaos.
Julen. Är. På. Väg.
Jag måste boka biljetter hem och det känns.
Julen är inte min grej.
Jag vill bara åka upp till Lappland och elda lite ved i en kåta med en same. Titta på elden och kanske klappa en ren. Lära mig lite samiska. Bara vara där.
Jag måste boka biljetter hem och det känns.
Julen är inte min grej.
Jag vill bara åka upp till Lappland och elda lite ved i en kåta med en same. Titta på elden och kanske klappa en ren. Lära mig lite samiska. Bara vara där.
ordning har alltid varit min starka sida i tvärtomvärlden.
Mina nycklar är borta. Har grävt genom hela lägenheten. Hade dom igår när jag tvättade. Och nu kan jag inte gå ut. Haha. Ska bli ett sant nöje att se var jag har lyckats gömma dom.
måndag 21 november 2011
humor.
Skypeade som sagt med mitt äldsta syskonbarn Edward i lördags. Han är sju år och under samtalet åt han en slickepinne. Det värmde mitt mosterhjärta när jag märkte att han har humor.
Jag: Oj Edward har do godis?
Han: Jaa.
Jag: Ere gott?
Han (finurligt): Ja! Vill do smaka?
Jag: Oj Edward har do godis?
Han: Jaa.
Jag: Ere gott?
Han (finurligt): Ja! Vill do smaka?
när man försöker spela cool.
För nån dag sen när jag var i stan mötte vi Dallarns fiende. Han mötte oss också, men han vågade bara snegla lite på Dallarn. Dallarn som försökte få ögonkontakt och Dallarn som fick nobben på Facebook. Fienden vet inte vilken bra vän han gick miste om. Tur att vi var snygga också.
söndag 20 november 2011
äntligen.
Jag har hittat en hockeykompis. Här. 8 december ska jag äntligen på min första match. Växjö mot Luleå. Jag ska heja på Luleå.
språåtchi.
inatt åkte jag taxi från stan och hem. satt bredvid en smålänning och jag vet inte hur eller varför men jag började prata dialekt och gjorde det hela vägen. det finaste var att han förstod vartenda ord jag sa. och bytte själv över till någon slags skandinaviska med mestadels norska.
- men slut fån de no, ja märker jo att do fystaar. he e jo svensk.
- NAI de er de ikke!
- va ere tå?
- nårsk eller dansk eller nån konstig blandning.
en eloge för att han inte nämnde finska en enda gång. för att han inte stängde öronen och trodde att det var det. för det är då man faktiskt fattar. kanske ännu bättre om man leker att man är från norge.
- men slut fån de no, ja märker jo att do fystaar. he e jo svensk.
- NAI de er de ikke!
- va ere tå?
- nårsk eller dansk eller nån konstig blandning.
en eloge för att han inte nämnde finska en enda gång. för att han inte stängde öronen och trodde att det var det. för det är då man faktiskt fattar. kanske ännu bättre om man leker att man är från norge.
lördag 19 november 2011
så är vi här åter.
Folk har frågat vad jag önskar mig i julklapp. Jag vet inte. Jag är ganska anspråkslös vad gäller mottagande av gåvor. Men igår bytte jag sängkläder. Har i en veckas tid sovit på mitt vanliga, rosa, lakan. Och jag har sovit värdelöst. Varje natt. Igår bytte jag till mitt resårlakan som varit i tvätten och herre min skapare så skönt jag sov inatt.
Så, ja. Ett resårlakan för en 120 centimeter bred säng vore guldvärt. Jag har redan ett vitt så gärna ett i en annan färg som rosa, grön eller blå men det spelar såklart ingen roll.
En annan nyttosak är en (behöver faktiskt bara en både av praktiska och person antal i hushålleliga skäl i nuläget, men ja, valfritt antal då) djuptallrik. Har redan flattallrikar i Arabias mörkblåa serie, så gärna från den.
Sedan. Jag är fortfarande jag. Mumin. ALLT med Mumin. Blir glad av allt. Porslin, textil, text, bild, plåt, prydnad. Några som fattas i min samling muggar är dock dessa, bara som tips.



Bilder från muminmuggar.se.
Och så den här boken:

"Enkel biljett? Från Sverige till Finland med kärlek, längtan och vemod". Har införskaffat och läst deras syskonantologi "Så bra svenska du talar!" och blivit förälskad.
Och ett eller två tumplektrum till mitt gitarrspelande. Kostar typ en euro styck. Hehe.
Så. Några tips till den som känner att den tänkt överräcka något. Fast jag blir ju glad åt allt, ni vet ju det.
Så, ja. Ett resårlakan för en 120 centimeter bred säng vore guldvärt. Jag har redan ett vitt så gärna ett i en annan färg som rosa, grön eller blå men det spelar såklart ingen roll.
En annan nyttosak är en (behöver faktiskt bara en både av praktiska och person antal i hushålleliga skäl i nuläget, men ja, valfritt antal då) djuptallrik. Har redan flattallrikar i Arabias mörkblåa serie, så gärna från den.
Sedan. Jag är fortfarande jag. Mumin. ALLT med Mumin. Blir glad av allt. Porslin, textil, text, bild, plåt, prydnad. Några som fattas i min samling muggar är dock dessa, bara som tips.



Bilder från muminmuggar.se.
Och så den här boken:

"Enkel biljett? Från Sverige till Finland med kärlek, längtan och vemod". Har införskaffat och läst deras syskonantologi "Så bra svenska du talar!" och blivit förälskad.
Och ett eller två tumplektrum till mitt gitarrspelande. Kostar typ en euro styck. Hehe.
Så. Några tips till den som känner att den tänkt överräcka något. Fast jag blir ju glad åt allt, ni vet ju det.
igen.
Fråga på Oxie:
"Mark Levengoods dialekt klingar onekligen finsk, men i vilket land föddes han?"
Jag stängde av. Det är nog så svårt det här med finlandssvenska att tänk nu bara att voi näääää.
"Mark Levengoods dialekt klingar onekligen finsk, men i vilket land föddes han?"
Jag stängde av. Det är nog så svårt det här med finlandssvenska att tänk nu bara att voi näääää.
fredag 18 november 2011
tillfällen då man vill rita ett stort hjärta bredvid livet.
Vaknade tidigt och gick till biblioteket med Sofie och Emely. Läste lite till forskningsöversikten. Gick dåligt men det var ändå fredag. Åkte till simhallen. Simmade 2,5 kilometer. Kom hem och tillredde en av mina favoriträtter, kyckling och ris. Tände fredagsljusen. Och nu är det paus i Idol.
Dessutom - imorgon är det bokmässa och fest med mina Skåneskatter. Fast för mig ter det sig rätt naturligt att kalla skåningar för scones. Speciellt eftersom jag är deras fi(n)skpinne.
Dessutom - imorgon är det bokmässa och fest med mina Skåneskatter. Fast för mig ter det sig rätt naturligt att kalla skåningar för scones. Speciellt eftersom jag är deras fi(n)skpinne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


