det här är till dig min kanonkompis.

inatt fick jag och emely ett nytt anfall. ett sådant som bara hon och jag kan få. jag skrattade så jag grät och hon låg på golvet. båda hade andningssvårigheter. och vi satt vid varsin dator i varsin lägenhet. skulle någon ha sett oss hade vi skickats till psyket direkt.

för det är ingen som förstår. att små, små saker kan bli så väldigt, väldigt roliga på så enkla men ändå så tillskruvade vis. när jag kunde andas igen, 45 minuter senare, tänkte jag "fan, min uppsats. jag skriver uppsats och så sitter jag här och ägnar 45 minuter och absurdhet och skratt". men vad ska man göra när man inte kan sluta?

idag satt vi på subway och åt. skrattade åt samma saker igen. sen gick dörrarna till mataffären bredvid sönder, och hela tiden kom det nya, ovetande, människor förbi som nästan gick in i dem. och vi satt där och skrattade åt stackrarna. hade det bra med våra smörgåsar. ingen nöd på oss liksom. och till sist klämdes en kille i dörren. vad gjorde vi? jo. skrattade. i smyg. jag hoppades lite att jag själv skulle klämmas som straff när jag gick in en kvart senare. men nej.

alltså det finns inte många människor på denna jord som förstår min humor sådär jättebra. det finns två stycken i min kompiskrets i finland. hej på er jag vet att ni läser. och så finns det en kusin och en humorduo i österbotten. men det tar stopp där.

när jag flyttade till sverige tänkte jag lite att kommer jag någonsin att bli förstådd. men se där. i skåne fanns hon. jag kan inte räkna så långt som de gånger emelys och min selektiva hörsel och syn har filtrerat exakt samma saker och vi behöver bara titta på varandra för att skratta. vi behöver aldrig förklara. och det är så skönt. det var faktiskt redan förra hösten, 2010 när jag precis hade flyttat hit, som hon och jag gick på subway under en lunchpaus och jag noterade att vi båda lade märke till mannen som pantade flaskor en bit bort. en helt vanlig grej. men inte för oss. det var då jag tänkte att den här människan ska jag ta vara på.

det gjorde jag, det är jag glad över och nu ska jag sova! kanon!