livets mening.

Tar ett par drinkar med Natu och diskuterar livet, ödet och att det finns en mening med allt.
Fint så. Jag vann två pizzabiljetter till Kotipizza idag på jobbet! Jeah.
Jag har jämfört denna sommar med förra. Det hände mera förra, men jag är mera filosofisk nu.

Det är bra. Kanske Powerpark imorgon. Karuseller och grejer. Nu kommer en hund hit. Hejdå!

Det tog mig bara närmare 20 år att märka

att Ingmar Bergman och jag har likadana initialer.

Jee.

Ps. Jag ringde till Stället idag. Killen pratade gulligt men det var svårt att uppfatta vad han sa. Han lovade skicka sms åt mig. Undrar hur länge han kommer ihåg det...

hälsningar från mitt i massa saker.

Vann en pizza på jobbet.
Bra. För jag hade varken plats eller ork till att göra mat. Lägenheten är kaos. Massa saker över hela golvet. Och jag vet inte ens vart de ska flyttas.
Men imorgon genast jag vaknar ska jag ringa och härja till ett ställe som verkar ganska lovande.

Förresten. Jag har ett litet låtsasproblem. Sen i Sverige. Hur ska jag prata? Jag har aldrig varit bekväm i standardfinlandssvenska, och jag hade inte tänkt sjunka så lågt att jag pratar rikssvenska. Perkele. Får väl öva på standarden lite, lär inte komma särskilt långt på min pensal-årvas-mixture.

Ska sova så jag orkar ringa imorgon! TAGGAT.

aa gomorr'n

Blev väckt av ett samtal.
Från Sverige.
Som välkomnade mig till Linnéuniversitetet.
Och undrade om det är något jag undrar över.
Jag ba näääe asså inte egentligen.
Sen kom jag på att jag inte vet var jag ska bo.
Men jag skulle ännu avvakta.

Sämre sätt har jag blivit väckt på.
Hihi.

yeah yeah yeah.

Hejsan hoppsan vad bra dag.
12 affärer. Sen vann jag en påse chips, två colaburkar och en handskakning med självaste mister Chef. Vi har en tävling så man får en lott per tre affärer.

En Kimobo ville ha mig med till Las Vegas. Jag sa att jag gärna kommer. Att han skulle höra av sig... Sen redde vi ut lite släkt. Han undrade om det är jag som har blomsteraffären i Årvas. Nå nästan. Men bara nästan. Jag är lite kortare och lite yngre och lite mindre pedant och bestämd än systern, annars är vi likadana.

På slutet när jag ringde tarkistus for nästan allt åt hell.
Jag hatar tidsbundenhet.
Jag har tidsbundet på mitt liv. Kan inte säga upp det. Jag ringer skaparen varje dag men det går inte. Skit också.

Nånä. Nu ska jag tömma byrån. Tja!

paraplyaskar.

jag vet inte vad som händer med saker som hänt.
om de bara försvinner eller finns kvar
i en liten ask.
med hjärtan och paraplyer
som man bara får öppna om man förstår innebörden
och det gör man inte varför skulle man göra det.
om det finns en nyckel kan man stjäla den
men varför skulle man göra det och det finns ingen nyckel,

älskling.

(när man kommer hem och vet att allt blir bra och allt bra brinner
ner bort upp försvinner tack)

och jag träffade en julimåndag med hatt och portfölj.

man kan kriga med pistoler gevär och pansarvagnar.

och med papper.
jag krigar med papper. och underskrifter och namnförtydligande. anstalten den anstalten.
imorgon ska jag slänga in ett jävla tjockt kuvert genom deras dörr.
en gång var jag jättestressad och arg. då avslutade jag ansökningsblanketten med ett hjärta. det var fint och roligt.

förutom att papperskriga och lägenhetskriga har jag spenderat ett dygn hos min favoritkusin med familj i vörå. vi har ätit glass och sagt åt folk att stänga motorerna när vi äter. jag har läst diktsamlingar och inspirerats eller i alla fall kliar det i både hjärna och fingrar. kusin läste upp sina drömmar hon drömt och jag skrattade. från och med imorgon skriver jag upp varje dröm jag drömmer. jag har kört till s-market för att köpa mjöl till plättarna men det var stängt för att det var söndag. vi gjorde plättar på annat mjöl. det blev lika gott.

idag har jag passat systerbarn. vi såg shrek 4 på bio. den var helt okej. ganska bra. jag kommer alltid att älska shrek, vad som än händer är han min favorit. ellen tyckte 3d-brillorna var läskiga men edward var så inne i allt att han knappt märkte att jag bjöd på karkki.

passade på att slinka in via far min när jag ändå befann mig så långt norrut som årvas efter att ha skjutsat hem mina E:n.
han målade terassen och lyssnade på lady gaga. jag berättade om mitt jobb. hans reaktioner är bäst tycker jag. hans förvånades över att det finns trevliga kunder. man måste vara trevlig själv först sa jag. ja jo he e jo så sa han.
imorgon skulle han till posten och hämta sitt simkort.
bra sa jag.

jag printade ut antagningsbesked hos bror och körde sedan hem i dimman.
jag vet inte vad dimma är. vit fukt. tror jag.
det är ganska coolt att leva. upplever jag väldigt ofta nu för tiden.

jag vill hälsa på i en fabrik.

det är lördag och jag jobbar lite och träffar bazooka och vi kör runt i röda faran och jag är nog mer fascinerad av djur än jag egentligen trott djur är fina men inte fåglar och jag saknar vissa länder och städer krakow los angeles och prag och fler men jag trivs bra här och har svårt att förstå min ålder jag glömmer bort om jag är 18 eller 19 eller 20 möjligen 21 jag lär mig aldrig men vad är en ålder annat än något som håller bättre ordning jag är 16 år och dricker trip på torg och det är spännande att leva men vem har sagt att det här är livet det spelar ingen roll det händer troligen ändå jag vill hälsa på i en fabrik helst en filfabrik jag vill sova länge men inte drömma att jag får 456 euro i parkeringsböter utanför simhallen i en stad jag typ aldrig besöker jag hoppas på solsken och karuseller imorgon puss och kram och vindruvor vädergud jag bara vill massa saker varför det jag har det faktiskt ganska bra och

det bor en igelkott i busken utanför mitt hus

människor som har gjort min dag

kvinnan som köpte en anslutning av mig och sa att mitt jobb passar mig. att jag har lätt för att prata och kan övertala folk. tack och trevlig helg, sa jag.

elli som var i vasa och helt spontant undrade om jag ville följa med till jeppis.
det ville jag. vi tog min bil. sen kom vi på att vi var hungriga. klockan var halv nio och vi var i vörå, om ens där. victorias pizzor vill man alltid ha. men vi förstod att vi inte hinner dit på en halv timme.
jag ringde dit och beställde i förväg när vi kom till oravais. men så hände det förstås. jag började skratta. det började elli också. jag lyckades fråga hur länge de har öppet och om det är okej att vi hämtar om 20 minuter. men när jag skulle beställa skrattade vi bara mer. så som man inte får göra. men det gick inte att sluta. bagaren la på luren.
jag gick ut ur bilen och samlade mig. ringde igen. beställde två pizzor. vi hämtade och åt dom på torget. the place ja ja ja. jag såg en gammal samhällslärakurskompis. ni kan ju gissa vem, ni som gått i min klass...
jag viftade åt honom med pizzan i hand. sen skvallrade han åt hela sin överfulla billast som alla svängde sig om och stirrade. sen såg vi dom igen vid sandåsen där vi stannade på pisspaus.

jag hade glömt hur mycket folk man träffar på jakobs dagar. jag har inte varit där på två år nu. det var bra. sommar. och människor man ska träffa på somrar. sommarmänniskor. vi gick omkring typ två timmar eller så. sen körde jag hem elli och rebecka till torpet. och det var (antagligen) sista gången jag träffade dom denna sommar.

jobb om typ sju timmar. jag har inga ringbud.
tack ska du ha tack heeeeej.

hejdå lägenhet

jag fick mejl om att det finns en lägenhet som passar mig och mina önskemål.
och jag var så jävla snabb. två sekunder.
och ändå var jag inte snabbast.
bara nästsnabbast.
hoppas den snabbare av oss ändrar sig.
fort.
bajs också.

i och för sig vore det ett äventyr att bo på parkbänken en månad eller två.

det man inte vet lider man inte av.

jag fick en fråga om jag vad som hänt mig, om det är medfött eller vad, igen. det är roligt. jag gillar det. det värsta är att alla är så rädda när de undrar allting. ingenting kan hända. jag kan inte bli ledsen.
efter att ha svarat hörde jag, också det igen, påståendet "usch va jobbit e måst va".

men grejen är att det inte alls måste det. jag har aldrig sett det som nånting jobbigt. jag är född såhär och jag har aldrig vetat av annat. förstås förstår jag att man inte går som jag gör. och en del andra saker som jag har lärt mig på eget sätt. men det är inte jobbigt för det. jag kommer inte på en enda sak jag vill göra idag och inte kan. åka skateboard och sånt har jag ju aldrig testat och lider därför inte heller.
eller ja, jobba på båt. vill jag faktiskt väldigt gärna. och det funkar inte på grund av säkerhetsproven man måste avklara. men jag har ju ändå ett jobb nu. och i övrigt har jag aldrig tyckt att det har varit jobbigt. hoppas det inte verkar så heller.

jag gjorde åtta affärer idag och känner att jag är back on track.
(bara för att jag sa sådär får jag noll imorgon. det bor någon i mig som gör så. hej på dej.)

det utlovade inlägget om måndagen.

Elli, som egentligen bor i Stockholm och är bäst på att skriva, är för tillfället på besök i Österbotten och i måndags hälsade hon och hennes bror samt hans flickvän på mig i Vasa.
När jag mötte upp dom i stan var inga butiker ännu öppna. Vi gick till mig. Satt här en stund. Sen gick vi tillbaka till stan och shoppade lite. Jag fyndade en klänning på rea och en tunika på inte rea. Vi tänkte åka Lilli-putt-tåget, men vi råkade på ett lite dåligt klockslag som hade inneburit en timmes paus på Wasalandia och struntade i det.
Jag köpte också en Lilla My-klocka som jag spanat in länge. Elli ville också ha den men kunde inte riktigt bestämma sig. I Rewell Center passerade vi nästa guldsmedsaffär och där låg den i fönstret. Vi gick in och frågade priset. 20 procent rabatt. Elli köpte. Och fick en mycket coolare och finare ask än mig. Dessutom också två års garanti, jag fick ett. Men de är lika vackra båda två ändå, våra vänskapsklockor.


Mot kvällen tog vi min bil och körde iväg till staden vars relation till mig inte är den bästa, till deras torp. Det var jättemysigt och fint. Idealisk sommarkväll. Elli och jag köpte maränger. Dom var konstiga. När vi kom tillbaka åt vi grillat och nypotatis. Det var precis så gott som det låter. Systern min med familj kom också dit.


Innan vi körde iväg till Jeppis där min pappas band spelade tog jag och Elli bilen till dasset. Hej 2010. Det var första gången jag körde bil i Jeppis. Jag klarade det.


Vi gjorde några desperata försök att få till en bra bild på oss. Det blev inte bättre än såhär. Vi är nöjda och glada hur som helst. Men död åt min utväxt.


När vi kom tillbaka spelade vi Alias. Det är alltid lika roligt.

Viktor: Inte en kniv men en...
Rebecka: Gaffel?
Viktor: Nej...
Rebecka: Sked?
Viktor: Nej, du hugger ved med det.

Efter 01 påbörjade jag hemfärden. Efter att jag flyttat till det andra landet ska det bli mera sånt här.

bror min och kontrollsamtalet.

Igår ringde jag tarkistussoitto till bror nummer ett som köpte en anslutning för en tid sedan.

Jag: Ha do fått kåortti?
Han: Jå.
Jag: Ha e funka?
Han: Jåå, sko it e göra he tå?

Han är bäst.

en bra onsdag byggd på några timmar för lite sömn.

Jag steg upp klockan åtta i morse, utan bihålespasmer men med mera förkylning i kroppen, och begav mig till Årvas för att passa systerbarnen. Båda var på bästa humör från det att de vaknade så det var roligt. Ellen inledde med att skratta ihjäl sig åt mig som letade efter henne och trodde att hon sov i en annan säng än hon gjorde. Jag behövde inte ens förklara var hennes föräldrar befann sig för hon visste redan allt och bara hade roligt åt mig. När jag serverade henne frukost (hon drack frukostflingor ur en leksakskaffekanna i plast, genom den där pipen, ni vet, hon är så vackert galen) ropade plötsligt Edward från sängen om jag vet vart han ska åka. Det visste jag inte. Gröna Lund var svaret och på Stockholmstavlan ovanför sängen visade han genast var det fanns.

Jag berättade för dom att jag skulle flytta till Sverige och båda undrade varför. "Men du har ju redan en skola hääär?"
Ja. Det tog ont i mitt hjärta när jag tänkte på att det faktiskt finns människor jag kommer att sakna, på riktigt. Hur bra jag har haft det nu. En knapp timmes bilväg från dessa som tidigare bott tusen kilometer bort. Och resten av min familj också, förstås. Nu åker jag själv iväg igen.
Smart drag kanske smart drag kanske smart drag kanske.
Har egentligen aldrig i mitt liv haft hemlängtan. Idag blev jag lite rädd faktiskt.

Men ja, efter "lunchen" körde jag iväg barnen till mitt favoritställe Kimo. Där lämnade jag av dem på kalas hos min kusin. Försenad träffade jag Jossan bakom mitt hus och vi begav oss till Subway där vi diskuterade livet och människor innan jobbet kallade på mig och jag klättrade upp ur min svacka en liten bit. Jag slår fortfarande mig själv på käften tills jag är uppe helt.

Imorgon kommer herr hyresvärd och fröken hyresgäst version ny, även kallad Serne, hit och skriver på avtal. Måste städa lite. Någon dag ska jag förresten blogga om måndagen. Den var bra.

lägenhett.

jag: itt veit ja ho ja ska hitt na lägenheit i växjö
gusi: ja fixar he åt de ja
jag: vem känder to tär?
gusi: ja känder findus
jag: vem fan e findus? he e jo en katt.
gusi: jå, he e he.

mitt jobb är konstigast i världen.

men ja. jag vet faktiskt inte. det är svårt. en del blir de lediga på tok för sent eller så är folk på semester eller annars bara samarbetsvilliga lika med noll. känns sådär.

för två år sedan

shoppade jag i las vegas. det stormade. jag och natalie skrattade ihjäl oss åt allt. vi åkte buss hem. det regnade. vi passerade gränsen till californien och det regnade inte. vi var hemma igen. i underbaraste long beach. vi skrattade ihjäl oss lite till och vi vandrade iväg för att äta på närmsta matställe. vi var borta lite för länge. i misstag. folk trodde vi var döda eller bortrövade. det var vi inte. vi var bara vi. och allting var bäst.

jag vet inte varför jag kom hem men jag vet att jag ska tillbaka.
snart.

den som har en panadol eller burana att ge mig får en puss.
som om ni vill ha det av mig ändå.
jag är ledsen och arg
mitt huvud spränger mina bihålor har spasmer och benvärken har godisdag.
hejdå.

världens gulligaste kompis kanske?

Som jag redan skrev är min vän Bazooka nyligen hemkommen från USA, Las Vegas. Det här hade han hem åt mig:







Tack tack tack snälla du.

han uppstod på tredje dagen från det döda.

Jag ska sluta vara snäll.
Jag ska sluta vara allting.
Men framförallt snäll.
Satan.
Jag har just vaknat hela dagen.
Och någon sa något om fel.
Hur gör man?


Igår kom Serne hit. Det var bra. Vi spelade Trivial och Bazooka kom hit. Han om hem från USA igår och jag hade inte sett honom på en månad och mer. Han var sig lik. Vi körde honom till Sundom. Och var i Hoviska.

Och min Mac funkar plötsligt igen. Den dog igår morse utan orsak. Inatt drömde jag att någon sa åt mig att den kommer att funka nu när den ha varit i lådan en stund. Trots att jag tenderar att drömma sanndrömmar trodde jag inte på det där. Men se på fan.

Nåja, nu ska jag städa. Imorgon kommer min Stockholmsvän Elli och hälsar på mig. Henne har jag inte heller sett på en tid. Hur länge sedan är februari? 5 månader. Det blir roligt.

på balkongen, 16 augusti 2010.

Ida: Han e jo svarting... men han e jo jäär no så han bleknar väl me tiidin.
Jag: ... Gör dem he?

mcflurry me daaaim.

Nu är varenda studentpeng borta. I en kassa någonstans.
Och de är inte längre mina.
Splitterny dator skriver jag med och sitter jag framför nu.
Den doftar gott och är fin.
Det är en Mac. Den heter Flurry. M(a)cFlurry, ni vet.

Tillika känns det lite dumt att lägga studentpengar på elektronik. För all elektronik går sönder.
Men kära värld så jag behövde denna. Min gamla var så sliten och trött att den knappt startade. Hade jag sparat ett skolarbete (jag? va? haha) till på den hade den dött.
Så det här var nog på tiden.
Och jag är så nöjd.


Imorgon har jag och Natu samma skifte på jobbet. Jag längtar!
Och sen är det fredag.
Och helg.
Och sommar.
Och jag har ett jobb.
Och en lägenhet.
Och en studieplats på ett spännande ställe.
Och världens knasigaste vänner.
Och ett liv.
Och det är länge sen jag känt en såhär långvarig
glädje.