små och upp.

Saker jag saknar med Växjö:

Att ha en helt egen lägenhet och eget KÖK även om det nu var litet.
Att bo precis på lagom avstånd från en upplyst motionsstig.
Att bo på gångavstånd från simhallen (som var bra).
Att ha ett hockeylag att heja på och gå på deras matcher.
Att ha 10 minuters bussresa till centrum.
Att kunna äta en helgmiddag eller ta en ishockeyöl på Stars & Stripes.
Att kunna skratta åt konstiga saker som hände mångdubbelt oftare än här.

Få se vad jag kommer att sakna med Uppsala. Jag vet i alla fall en sak. Jag har nämligen nyligen upptäckt att vi har Finska kanalen på TV här. Varje gång jag hälsade på i Stockholm medan jag bodde i Småland ville jag så gärna ha den att jag flera gånger var nära att skaffa något slags kanalpaket som jag egentligen inte förstod mig på.

Men nu har vi den alltså. Jag har tillbringat ungefär varenda vilodag jag haft på grund av benet i soffan framför Finska kanalen. För någon dag sedan råkade jag se en intervju med en finlandssvensk skådespelerska, jag minns inte vad hon hette men kanske Sue och kanske Lindström eller Lemström eller Lidström. Herregud det var som om jag ibland hörde henne berätta om mitt liv. Fast det var ju hennes förstås. Men jag kände igen mig så mycket i hela henne. Det är så skönt att se sånt emellanåt. Jag känner mig som en bra ballong.