Igår var det fest i Stockholm. När jag flyttade hit hade jag i början någon ambition om att utnyttja grannskapet med huvudstaden mycket, jag skulle åka dit hela tiden och kulturell skulle jag vara. Det har sist och slutligen inte blivit så ofta som jag tänkte mig, men det har räckt bra ändå.
Igår födelsedagsfest. Jubilaren passerade nätt och jämt tjugo. Och där satt jag och kände mig gammal. Livet med alla sina perspektiv. Det känns som evigheter sedan jag fyllde 21. Och då tyckte jag att jag var gammal. Det var jag inte. Nu är jag 24 och har livsångest över hur det ska gå för mig, vad jag borde ha presterat annorlunda. För några dagar sedan stod en 30-åring bredvid mig och utbrast "är du född 1990? vad ung du ääär!". Jaja kan hända. Ska försöka sluta tänka på ålder och liv, det håller på ändå och vad kan man göra åt det.
Innan jag åkte tillbaka till mina tolv kvadratmeter besökte jag en butik i Stockholm. Den för mig givetvis helt okända expediten kallade mig för vännen. VÄNNEN. Jag var nära att köpa ett hårband men jag la tillbaks det och gick ut med kräkreflexerna aktiverade.
Ute på gatan var jag nära att krocka med en alkoholpåverkad man, som hade problem med balansen. I sista stund hann vi parera åt olika håll och undvika att gå in i varandra. "Oho anteeksi!" sa mannen och stapplade vidare. Varm i hjärtat gick jag till tåget.
Jag kände aldrig tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar