Vad jag gjorde i Wien var alltså att skapa en teaterföreställning tillsammans med 30 andra. Vi hade ingenting i början, förutom oss själva och våra hjärnor, och 10 dagar senare hade vi en 45 minuter lång föreställning. Det kändes fint att kunna skapa något ihop med så många olika människor. Den yngsta var sexton år och pratade inte engelska, den äldsta var sextiotvå och hade engelska som modersmål.
Däremellan var alla vi andra; asiater med total ovana att visa några som helst känslor, en afrikan med avhållsamhet från all slags närhet, jag med Dallarn och ett par som verkade ha kommit till Wien för att semestra och inte för att volontära.
Men vi lyckades och jag tycker vi lyckades bra. Jag har aldrig tidigare upplevt att människor har varit så "likadana" och startat från samma punkt. Varit människor helt enkelt. Jag hade roligt, jag fick perspektiv på saker och jag lärde mig ett och annat. Om teater men också om livet.
Här nedan följer sista delen av framträdandet. Ska försöka fixa fram resten av delarna också. Vid 11.50 börjar jag prata ungefär. Men jag tycker inte ni ska spola fram till det utan jag tycker att ni ska titta på hela. För det här har vi gjort tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar