helvetesmånaden är över och jag kan vara en trygg människa igen
för det är jag mer tacksam än jag klarar av att visa
jag klarar inte av att prestera inom rätt områden men jag klarar av att leva upp till svenskars fördomar om mitt lands folk, både genom grav ironi och grav verklighet, här förstår man inte riktigt skillnaden alltid och det är snö i mina skor när vi kliver in och du säger att det är någonting med mina ögon och jag visar en enkrona med en fin text bakpå och du tittar i min bokhylla och mumlar nånting om finland som jag inte uppfattar men vill inte heller göra för jag hör att det är fel jag har lust att kalla dig norrman eller tjeck för att visa hur det känns och vi somnar men ändå inte osams till ett klockslag som inte finns i verklig värld jag tror det heter 54:73
det är också vid det klockslaget min uppsats kommer att bli klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar