ibland gör man saker för första och sista gången.
det gjorde jag idag.
och ibland spelar man katteater.
och går hem med kattmålning i ansiktet.
så kommer en liten flicka bakpå en cykel och vinkar glatt.
och man blir glad för att ha gjort någon annan glad.
filip frågade om det är roligt att spela pjäsen.
jag sa ja.
han undrade om jag ljög.
jag ljög inte.
han sa att vi får ha en rolig pjäs, han hade om mobbning.
jag frågade om inte det var bra.
det var nog bra.
och ni fick ha ann-luise sa jag.
har ni också henne frågade han och jag hörde viss oj arma va bra-betoning i rösten.
nä, vi har ju inte det.
och han sa jag bor granne med hennes pappa.
vad gulligt att han vet sånt tänkte jag och så gick det upp för mig
att det är min morbror.
och vi sa tänk.
och så tänkte vi på varför vi aldrig sett varandra innan skolan.
orsaken hette nyykaabi.
redan hava jag bildkonstångest.
ångest. bildkonst. bildkonst. ångest. bildkångest. ångkonst.
och ett missat samtal från broder nummer två. tänk så sött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar