världshistoriens tråkigaste lördag? ja, kanske.

hon såg konstig ut
när hon sa vem hon var
som om hon inte visste riktigt själv.
snart visste vi alla vem hon var.
klockan på väggen stod still
tills hon sa att vi får gå.
alla sprang och
ingen ville ha mer.
tiden sprang och
vi fick mer.
någon skrek att
vi måste vara som Tegnér.

jag tänkte på honom
och skrev
jag vet inte hur man tänker då
men mina skriverier
var inte längre för korta
alla fel var borta
jag blandade inte längre ihop tidsformer
och de röda sträcken
ersattes med röda hjärtan.

jag föll för den om än fanatiska
vetskapen om litteratur
och ritade hjärtan.
och fick hjärtan tillbaka.
och mina texter var bäst.

idag är vi gifta.
vi gifter oss i cuba.
det bara blev.
jag frågar om hon ville gifta sej.
hon säger ja och nickade frenetiskt.
jag visste inte vad frenetiskt betyder.
men det gör att hon tyckte att texten är bra. braare. braast.
den makalösaste text hon läsit.

vi bråkar. men aldrig om samma saker som då.
utan om vem som ska diska. och diskas.
och en hel del annat.
men mina texter är bra.
och vi är tjära.
usch vad klibbigt?