ett år.

I fredags var det ett år sedan jag slutade gymnasiet.
Ett år under vilket jag har mått otroligt mycket bättre, trots vissa återfall av panik, ångest och helvete. Men det har minskat och det har varit ett skönt år.
Jag har flyttat, älskat, hatat, ångrat, skrattat, dansat, frågat, kramat, glömt, solat, druckit, pussat, nekat, funderat, skrivit, hoppats, längtat, lärt och drömt.

Idag är det alla hjärtans dag och ett år sedan jag, min söta pappa, min söta Madde och Margita (borde här också stå min söta...?) såg Björn Gustafsson och André Wickström i Lappfjärd. Det var nog en av de bästa sakerna på hela 2009. Inte visste jag, när jag satt där på tredje raden och torkade tårar orsakade av skratt, att jag ett år senare skulle sitta här, lyssnandes på Rolling Stones, i den här lägenheten, med det här håret och de här funderingarna. Inte visste jag att det skulle vara såhär. Inte visste jag att jag skulle fika på Waynes med någon jag ännu inte kände då.
Man vet ju ingenting. Det är roligt. Få se vad som händer imorgon!

Pappas sms var dagens höjdpunkt; Ha det bra min flicka! H. Papp.
Oj va fin.