va on e gäälin.

Kära läsare,
det här gör mig inte på något sätt till en sämre människa. Jag är fortfarande samma snälla lilla Idaflick. Jag är ingen sämre kompis, lillasyster, flickvän, kusin, svägerska eller dotter.
Jag har bara gjort något jag velat göra i ett och ett halvt år. Och eftersom jag närmar mig tjugo bast ville jag göra det nu, medan jag har någon "nytta" av den.
Jag tycker om er och uppskattar mina läsare lika mycket och det här ändrar inte på något.
"Va jåora on byri me tokodee?" visst är det ungefär vad du tänker, Magnus?
Ja, jag har ju alltid velat och vill fortfarande testa det mesta, och som sagt har jag velat det här länge. Man har bara ett liv, och jag vill få ut så mycket som möjligt och inte dö tråkig. Dessutom är det nog fint, om du bara vänjer dig. (Ju bättre du är på att acceptera det här desto lägre pris kan diskuteras vid försäljning av fyrhjuling...)


Det lila vid sidan är bläck som ritades dit innan tresekundersmärtan skedde. Det är i skrivande stund bortduschat och alltså inget att oja sig för.

Och älskade syskon, för husfridens skull, berätta inget åt pappa. Jag gör det, vid behov, själv på fredag. Tack.