perspektiv.

Inatt kunde jag inte sova alls. Huvudet nästan sprängdes av alla tankar. Rätt dåliga och förvirrade. Till lika känns det lite som när man är kär. Magen pirrar och jag fnissar, trots att kandidaterna är noll till antalet. Alltså mer noll än nånsin. Inte ens 0.5. Märkligt.
Efter ungefär tre timmar sömn steg jag upp och gick till skolan, där jag blev fotad som en galen vetenskapsman. Vet inte om jag vill se bilderna. På drama var jag en gammal Hjördis som härjade med småpojkar som pallade mina äpplen. Arga roller är dom jag har lättast att gå in i. Vet inte vad det sen betyder. Dolda aggressioner kanske. Dolda.

Efter maten gick jag till FPA för att undra vad som riktigt pågår. Tydligen var det bara ett studieintyg som fattades, och mina pengar utlovades till på onsdag.
Vet ni vem som var där? Robin Hood. Vet ni vad han sa? Hej. Vet ni vad jag sa? Hej.

Ikväll hade jag tid till en läkare för att få ytterligare ett läkarintyg till bilbeskattningsprocessen. Han skrev ett, den lilla rädda mannen. Men han sa också att det knappast hjälper. Dels eftersom jag har två ben i behåll och dels för att mina pågående studier inte anses som yrkesinriktade. Kyss röven, vad spelar det för roll vad jag sysslar med? Jag behöver bilen. Om det hade någon som helst betydelse för hela grejen hade jag helhjärtat och gärna förklarat hur mycket mer den där skolan har lärt mig än något yrkesinriktat (skit).
Nå det är inte det här som är värst. Det var en sak till han sa också. Nämligen att om jag påbörjar yrkesinriktade studier eller jobb i Finland får jag bort skatten. Jag sa att jag ska till Sverige. Varför, frågade han. För att jag vill ha perspektiv på saker, sa jag. Dels för att det är sant, dels för att frågan lutade mot det dummare och hans svenska var ganska usel. Han sa att då får jag inte bort någon skatt.

Att sådant här ska begränsa vad jag gör med mitt liv är bara idiotiskt. Trots att jag inte direkt lider av det lever jag begränsat nog redan. Kommer jag in till Sverige sticker jag dit ändå. Puss.