hoppsan.

Syskonen Berg är fyra stycken.
Den äldste sitter vid köksbordet och diskuterar försäkringar.
Tvåan är i Chile på vinprovning.
Trean färgar kanske håret eller skrattar åt barn.
Den yngste kör in i en snödriva och kommer inte loss.
Den yngste är jag.

Ja, enda sedan bilskolan har jag gjort felet att köra lite väl hårt innan svängning. Men det var väldigt halt. Bromsarna tog inte ett skit. Så då var jag där då. Fast i snön. Svor lite. Tog fram telefonen. Då kommer killar. Frågar om jag behöver hjälp. Det skedde mitt emot lokaaln så det tog inte många sekunder innan en handfull småpojkar stod där. Väntade säkert på att få springa hem till mamma och berätta vilken jävla chaufför hon är, den där Ida. Kanske hon inte riktigt kan köra? Hon kan ju inte gå?

Min granne som är i min egna ålder samt några andra lite äldre hjälpte mig och drog upp mig med traktor. Och nu är jag tillbaka i min lägenhet igen. Jag blev inte rädd. Jag blev inte ledsen. Jag blev en erfarenhet rikare. Edgar är hel, jag är hel, jag hade kunnat hamna ända ner i diket men nej, inte idag.

Min lägenhet doftar frisörsalong och mitt hår är rosa.