Jag kommer ihåg när vi hämtade henne. Jag var sju år. Det var jättelång väg dit. Uppfödaren berättade att hon åt allt. Det var nästan sant också. Speciellt bananer. Jag kommer ihåg den sista banan jag gav till henne. Vi delade den, hon och jag. Jag kommer ihåg hur liten hon var när jag satt i rullstol, hur glad hon alltid har varit och fattat att hon inte får springa på mig. Gångerna hon har tröstat mig och varit min enda trygghet uppe på vinden i förra huset. Hur hon alltid, nu på slutet, kämpade sig upp till mitt rum genast hon hörde att jag spelade gitarr.
Kanske skaffar jag hund igen. Men aldrig får jag tag i en så fin som Elvira. Det fanns en. Jag fick känna henne i 12 år. Tack.
nej är det sant :( :(
SvaraRaderajo tyvärr :(
SvaraRaderaDet var ett sant nöje att få träffa henne. En fin hund.
SvaraRaderafinast.
SvaraRadera