en och trettoifem.

nu sitter vi här. och vi kan inte dela ölen.
varför kan vi inte dela ölen?
vad hände med ölen vi skulle dela?
ja alltså. dela, du får halva, jag får halva.
va? svara då? är det förståndet du har problem med?
nä.
nähä. svara då. var är ölen? jävla svikare.
nä.
nähä. hämta ölen då.
nä.
är det allt du kan säga?
nä.
förbannade idiot. du förstår ju inte det här.
nä.
det är alltså förståndet som är ditt problem.
nä.

han blir argare. stiger upp och slår till mig. men jag har lärt mig hur man blundar och hur man tänker
så att det inte gör ont.
man tänker att det snart över. att det inte händer. för det borde inte hända.
när jag inte gråter eller visar smärta
går han iväg.
arg. jättearg. kanske argast. satan. fan. helvete.
aldrig fina ord. aldrig fjäril, speciell, improvisation eller sjusovare.
bara fan och annat fult.
men han går.
och jag springer bort.
och tänker på
vad som hade kunnat hända med ölen.

Med en euro och trettiofem cent i plånboken är det här allt jag kan göra.
FPA kräver återigen intyg och skit. Intyg som jag inte ens är säker på att går att fixa. En sådan tur att jag råkade logga in på e-tjänsten och se det. Brev är något man tydligen inte kan skicka längre? Idioter.