Några år efter mötet vid läkaren och kaffedejten var Helge odisputabel. Berit var Kvinnan och han ville gifta sig. Med henne, givetvis. Han flanerade runt i byn flera dagar och fick ingen ro, han var rädd att Berit skulle betacka sig men tog till slut mod till sig och frågade.
Och hon sa ja, tänka sig. Affektion fyllde upp Helges kropp, och han underfägnade sin fru vid ett bistro i närheten. Ja i närheten av vadå? Deras hem. Eftersom frun var en bemedlad dam hade hon råd att köpa många hem. Femtio minst. Hade hon sagt. Helge drog öronen åt sig när han hörde det men tänkte att det säkert stämde, med tanke på vilka lukrativa affärer hon sysslade med på sidan om.
Nåja, bröllopet ägde rum och Helge var livrädd att han skulle snubbla när de stegade in i den något stiliserade kyrka som Berit hade lyckats boka, trots lite mackel.
Ingen ramlade och efter vigseln var det samling för en myriad filantroper hemma hos dem. Berit föreläste i seismologi, vitter som hon ansågs, medan Helge fann detta ytterst marginellt.
Men det var ett fint bröllop, tänker han och tror att alla andra tänker likadant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar