aftondryck.

Godkväll. Här sitter jag och förtär en dryck. En dryck som efter en dag fylld med prövningar och omställningar sitter mycket fint.

Vilken det handlar om? Det ska jag berätta imorgon.

stress.

Jag är stressad. Söker så mycket praktik att jag börjar lyssna på Tomas Ledin. Hinner inte sova. Kan inte sova. Måste hitta praktik. VILL hitta praktik. Ska hitta praktik. Hittar fel i alla ansökningar och känner mig som en komplett idiot.

Vill bara säga som Pitbull: I KNOW YOU WANT ME.

zoogatan.

Emely: Dom var på Storgatan.
Sofie: Var ligger Zoogatan nånstans?
Emely: Storgatan, sa ja.
Sofie: Jaha. Jag hörde Zoogatan.
Emely: Ja ibland undrar man om det inte är Zoogatan med tanke på vilka man möter här.

att vara nattmänniska.

Igår efter att jag skrivit att jag skulle sova (det var natt redan då) satt jag uppe och skrev en debattartikel till skolan. Det gick fort och jag blev klar. En kombination som för mig aldrig infaller dagtid. Aldrig. Jag är så trött på att höra att jag sover "för länge" och "hela tiden". Jag sover precis lika mycket som alla andra, bara på andra tider. Jag sover när många andra märker, men jag gör saker när många andra inte märker. För att dom sover.

När någon annan sov sin djupsömn inatt skrev jag ner mina retoriskt mest effektfulla meningar. När någon annan steg upp för att gå till jobbet i morse sov jag min djupsömn. För jag hade jobbat klart.

På någon sätt är det socialt oacceptabelt att inte vara klarvaken innan 12 varje förmiddag. Eller dag. Men ska man sitta där då, och vara "vaken" bara för att samhället säger så, istället för att producera tolv timmar senare, när man faktiskt är klarvaken?

Kan vi inte bara respektera att man är olika även när det gäller biologiska klockor? Finns ens tiden?

spenderade kvällen där jag trivs bäst.

Jag och Hampe Hampster var på hockey. Det var roligt. Spännande match. Mest spännande Elitseriematchen jag gått på vågar jag påstå. Dock vann fel lag. Linköping åkte hem med 3 poäng. Lakers hade förtjänat att göra detsamma. Förutom åka hem då, eftersom dom var hemma. Men det är inte alltid domarna ringer vid gränsfall, tydligen. Och skottstatistiken 32-9 talar väl för sig.

Det var roligt och det var ganska fint ändå. Kallio gjorde mål och Norrena räddade en straff. Märker ni vem som är på gång? Exakt. Patrioten.

Nu skall (skalla mig Elli) denna sova eftersom en lång dag med grammatikläsning och pubquiz väntar imorgon. Godnatt.

godmorgon tant.

Jag: Jag vill boka en handikapplats.
Tant i telefon: På vilket namn?
Jag: Ida Berg.
Tant i telefon: Hon har inte varit här förut?
Jag: ... Näe.
Tant i telefon: ... Eller är det DU som är hon?!

Tänk det. Att jag ringer själv och pratar själv fast jag ska sitta på handikapplats. Tänk.

peter pohl.

"Och alla människor, du och jag och vem som helst, är ytliga innan de har drabbats av något som lär dem att tänka efter."

måndag.

hittade mommos gamla sjal. 

ska aldrig ta den av mig. 

hejdå. 

muuuumintrollet hei.

Ikväll var jag och Ellen på bio och såg Hypnotisören. Jag satt på helspänn hela filmen igenom. Verkligen hela. Hände något hela tiden. Och jag hoppade till varannan sekund och vågade inte andas. Sånt gillar jag. Gillar att gå på bio för att skrämma mig själv ibland. Däremellan skrattade vi, jag och Ellen. Åt sånt som andra inte såg.

Tobias Zilliacus är så fin. Det är liksom så äkta. Säger jag. Känns i egenskap av finlandssvensk väldans objektivt. Men helt ärligt så gör han en bra roll och det känns skönt. Som att nu någon skulle förstå mer för det. Men ändå. Persbrandt är alltid bra. Hon som spelade sjuka kvinnan var bra. Men det är henne jag kommer att tänka på inatt när jag inte kan sova, tyvärr.

"Muuuumintrollet hei, ei saa peittää!"
Filmens tveklöst bästa scen. När finlandssvensken sitter där och allvarligt försöker reda ut ett seriöst problem. Och så kommer en sådan kommentar från en svensk. Det slog liksom inte fel.

fattig lördagsnatt.

vi målar fan på väggen
med kolkritor
och lite vattenfärg

vi bränner våra broar
med sista tändstickan
i asken

lamporna lyser men ingen är hemma
för vi har sprungit bort
och vi vill inte veta var eller vilka vi är

vi kanske hittar hem
vi kanske kommer tillbaks
till det där som inte på något vis
är eftersträvansvärt
vi kanske fastnar igen
i det vi hade innan vi tände lamporna

vi kanske kan stanna kvar
om vi fortsätter låtsas
att vi är vilse
medan vi suddar ut
fan

äntligen.

 Har nu med gott samvete öppnat dörren för mina vänner Fredag (vänster) och Lördag (höger). Har gått på hur många föreläsningar som helst och är ganska trött men nöjd. Retoriken går bra (ropar inte hej, har inte haft talen ännu) och grammatiken sådär. Hejdå.

om ruslana visste vad hon gjorde med oss.

vad är det här för jävla frisyr.

"dra för fan, jag har ingen borste!" 

morjens pikku kaverit.

Idag har jag köpt en kniv. Är jag fulländad finländare nu?

   

felaktig hjärtrytm & blöta skor.

sover när jag är vaken
är vaken när jag sover
sover när jag pratar med dig
pratar med dig när jag sover
sover hela tiden och världen bara stirrar
med intetsägande idiotiska intensiva "internationella" ögon
som har sett sina bästa dagar

"det var aldrig meningen"
säg det igen om tio år och ät upp det
du kommer att få sura uppstötningar

du öppnar ett stulet cigarettpaket
läser något om att vi ska dö
som om vi inte fattade det själva.

herregud hur hamnade vi här? 

skönt med dialekt.

Jag och finlandssvensken, som dessutom visade sig vara österbottning, mötte upp igår för att vi tyckte det var en bra idé. Vi drack finskt öl och pratade om livet. Sverige, Finland, hundar, Gud, gemensamma bekanta, gitarrer, musik och framtiden.

Men det roligaste var att jag mitt i allt kom på att han mer eller mindre är kändis. I alla fall i mina ögon. Ni vet det där avsnittet av Svenska dialektmysterier när Fredrik Lindström är i Österbotten? När han är i Närpes och träffar rockbandet. Min nya bekantskap var med i det bandet. Det tycker jag är kul.

"Tå man vaknar så tänker man 'men... ja prata jo bara om Finland igår!'"

suomi.

Idag var jag på biblioteket och gjorde ett sista desperat försök att lära mig skillnaden mellan akut och grav accent. Några bord bort satt två tjejer och pratade finska. Först vågade jag inte alls gå fram, kände bara att det skulle bli dumt. Men så ångrade jag mig. Efter lite diskussion visade det sig att utöver dessa två landsmän befinner sig även ytterligare en finlandssvensk här.

Genast kände jag mig mycket mera fylld. Vi planerar redan självständighetsfesten i december.

skit i det då.

Klockan 19.30:

Jag: Mmmm, Postkodmiljonären, Rickard Sjöberg och jag, äntligen! En veckas väntan är över.

Min TV: Nä, jag ska visa fotboll istället.

Jag:

börjar bra.

God jefla morgon.

morötter och stålknivar.

Inatt drömde jag att vi hade grammatiklektion. Läraren bad oss säga "morötter och stålknivar" i tur och ordning, för att lära oss urskilja akut och grav accent. Jag var sist ut. Och jag sa det med finsk brytning för att jävlas och för att jag blev så arg när jag inte hörde skillnaden.

Ja. Det är något med finska språket och aggression. Tror jag.