hejdå roger.

Bägge dockteaterföreställningarna gick bra, långt över förväntan. Man fick liksom extra energi av dom fina barnen i publiken och det liknade ingen repetition.

Vår pjäs inleds med att min karaktär, på utpräglad finlandssvenska, säger "Hej. Jag heter Roger." och sen ska jag fortsätta med att berätta om livet i grottan, men det fick jag vänta lite med, för barnen ville genast veta mer:

Barnen: Heeeej Roger! ÄR DU SNÄLL ELLER ELAK?!
Jag: Jag är jättesnäll, men då det är så ensamt här i min grotta! Jag har bott här nu i 35 år! Jag vill hitta på något nytt, det måste ju finnas fler som är som jag, hallå...?
Barnen: HALLÅÅ, vi är ju hääär!

Det finaste var efter andra föreställningen när en dagisfröken kom fram med en liten flicka och sa till mig att denna tjej tyckte att det var så kul att titta på eftersom hon och jag pratade lite likadant.

Jag: Jaha, vad fint!
Fröken: Lite finska va...
Jag: Nä, finlandssvenska.
Fröken: Jamen hon är också!

Sen visade det sig (ylläri) att hon kunde finska och att hennes mamma var finsktalande.

Ytterst finlandssvenskt. Men denna gång var allting så fint ändå så det gjorde inte så mycket att fröken inte hade helt koll. Att flickan kände igen sig. Fast hon var kanske 6. Och tyckte om det. Och allt. Får snart göra en Finland utomlands-kategori i denna blogg märker jag.