måndagshjärna.

Har tänkt mycket på folk som t.ex. sitter i rullstol eller har annat (funktions)hinder och sen säger dom att dom är "precis som alla andra". Så klart dom inte är. Ingen är väl som någon annan.

Om man dessutom presenterar sig som "precis som alla andra" börjar ju åhörarna genast leta efter det som gör att dom väljer att understryka det. Man kan ju typ inte ses som "alla andra" efter det. Och vem är ens "alla andra" att vilja gruppera sig med. Förstår icke. 

Förstår inte mycket annat heller men idag hade vi föreläsning om genus och makt och det var intressant. Vi pratade om hen och jag, som sa att jag hade bott 20 år i Finland och kände mig skitgammal, fick prata lite om hän. 

Började fundera över hur gärna karlakarlarna i Suomi kanske skulle vilja ha ett han-ord att identifiera sig med. Men det har dom inte för alla är hän. Är det så rätt då. 

Nu ska jag ta en tupplur innan jag tänker för mycket på denna märkliga värld. I fredags hade jag förresten redovisning och det var första gången i hela mitt liv som jag inte var nervös. Det är lätt för lärarna att säga "Ta med dig det här!" när det har gått bra, när dom inte vet hur det känns i kroppen och i hjärnan fast det nu kanske gick helt ok. Men fredagen ska jag ta med mig, för den gick utmärkt både utåt och inåt. Godnatt.