bejaka.

Igår i skolan hade vi improvisationsteater. Tydligen har Helge Skoog gått samma kurs. Så nu kan jag skriva det i mitt CV. Eller.

Mycket av det vi gjorde påminde mig om min barndom. På det sätt vi roade oss med 30 kilometer till närmaste "stad".  På det sätt vi skapade våra egna lekar och vår egna värld.

Det viktigaste var i alla fall, när vi spelade igår, att man skulle bejaka. Inte nej. Ja. Annars stannade allting. Och jag tänkte att det är väl så med hela livet ibland, eller ganska ofta. Säg ja. Det leder oftast längre. Nog för att nej är ett bra ord med sina fördelar. Men man kanske kan säga det sen. När man i alla fall har prövat på ja. Man vet aldrig vart det leder, tamefan. Igår var jag både pensionär och brandman inom loppet av 2 minuter. För att man sa ja.

Från och med nu ska jag bejaka mitt lifv. Japp.