slutet.

"Vi kunde ju inte börja ge dig sånt där på premiären när hela ledningen var på plats, så du får den nu."

Tack fantastiska människor för bästa praktiktiden i mitt liv. Med ansvar växer man och det har jag gjort. Jag har lärt mig så mycket och börjat fatta nya saker som jag tidigare inte ens har varit kapabel att tänka på.

Jag har fått utlopp för min humor och inte behövt känna mig konstig. För det har vi varit allihop. KONSTiga.

Jag har haft en uppgift som har känts meningsfull och viktig. Viktigare än jag i början kunde ana.

Tack för allt ni har lärt mig. Tack för tålamodet, tillmötesgåendet, humorn, förståelsen, värmen, TEET, lyckan, sarkasmen, skämten, skratten. Tack för att jag inte en enda jävla gång har behövt förklara vad det innebär att vara finlandssvensk. Tack för öppenheten, skickligheten, begåvningen. Tack för förtroendet.

Och tack till cheferna, som på intervjun i november vågade sätta en helt oerfaren och ganska vilsen praktikant på en uppgift som denna. På frågan om detta var något jag kunde klara av svarade jag "Alltså jag har ju sett mycket teater, så jag fattar ju ändå en del". Helt ovetande om hur mycket det slutligen skulle kräva av mig. Ävenledes hur mycket det skulle ge. Tack.

Nu upphör min karriär som sufflör och jag övergår till administrativa uppgifter resten av praktiken. Hej.