fredag.

Fjärde turnéföreställningen. Tredje i vilken jag inte behövde ingripa. På rätt väg.

Alltid på vägen. I bilen. The bil. Som jag aldrig vill sluta kliva upp i. Vill aldrig sluta höra skämten. Verkligheten. Ironin. Livet. Artisteriet. Och jag får frågor. Om det har varit som jag trott, som jag förväntat. Nja säger jag. Mer precision.

Detta är tydligen ett ansvar få praktikanter förunnat och det förstår jag väl egentligen men jag vet ju inte vad jag ska svara så jag säger "ja" och sen slår vi av helljusen.

Till slut är alla utom jag avsläppta ur bilen och Han frågar om Han får bjuda på hamburgare och jag, den hungriga, fattiga, sällskapssjuka studenten säger "ja" och sen slår vi på helljusen.

Ja. Tack. Sista föreställningen för min del imorgon. Har alltid haft känsliga tårkanaler.