en offentlig hemlighet.

"När min man sover smyger jag upp på vinden och räknar mina elefanter. Porslinselefanter. Jag har 208 stycken i kulörta, uppseendeväckande färger och räknar dom varje kväll. För att försäkra mig om att alla finns kvar, att dom mår bra och inte lider någon nöd. Och för att det ger mitt sinne en inre ro. Min favorit är röd. Han heter Esbjörn och jag stal honom på en basar i Indien.

Jag måste räkna dom när min man sover eller är borta för han är rädd för elefanter. Även porslins. Jag gav honom en porslinselefant (en spygrön som jag fick av en tandläkare när jag lagade ett hål) en gång i födelsedagspresent men han blev både rädd och arg och skrek att sådär kan jag ju inte hålla på, det är fan inte hållbart, och sen sprang han ut och försvann. Jag trodde han skulle komma tillbaka men det gjorde han inte så jag ringde polisen. Dom hittade honom i skogen i närheten. Han hade sagt att skogen är väl den enda elefantfria zonen i Sverige.

Han är inte medveten om min samling och jag vill heller inte att han ska vara det. Jag vill inte att han försvinner igen. Trots att jag älskar elefanterna mer än honom. I hemlighet."

en "hemlighet" som jag skrev förra veckan. i torsdags läste skådespelare upp den för publik. ingen visste vems hemlighet det var. förutom jag då. det är så häftigt att se opåverkade människors reaktioner.