trubadurhiss.

jag lämnar mitt bord och mina kompisar och går för att se om toalettdörren är upplåst.
jag rycker i handtaget. det rycker tillbaka. det vill inte ha mig.
"men vafaaaan, är det stängt? jag ska ju pissa!"
jag tittar upp. jag ser precis vad mina näthinnor vill se.
lockigt hår. blå ögon. avslappnad attityd.
jag vet inte vad hans näthinnor ser. inget lockigt hår i alla fall.
han säger något som jag nästan svimmar över.
han säger att han är trubaduren. trubaduren som ska spela ikväll.
jag gick ut ikväll bara för att jag såg att det skulle vara trubadurer.

jaha. vad gör jag då? låter honom få veta det.
och berättar en historia om en gång för en vecka sen när samma dörr var låst men ändå öppen.

han frågar vad vi gör nu.
jag säger att vi åker hiss ner.
"ska vi göra det? ja trapporna kan ju bli lite svårt för dig kanske."
"ja. kom."

vi går till hissen. väntar på den. länge.
jag vill fråga massa saker men avgränsar det till några.
hissen kommer. efter 3 minuter framför en vit dörr.
den låter och är mörk.
vi kommer ner.
jag lovar att vara i publiken. lovar.

det är jag också.
det är fint. bara covers men ändå så vackert någonstans.

han frågar om det var godkänt.
det var mer än så, säger jag.

han skakar hand och presenterar sig för alla mina vänner, och mig.
ingen av oss lyckas uppfatta hans namn.