söndag. varför heter det söndag?

Idag har solen haft en bra dag och snö har ramlat från tak.
Jag har tänkt fall mer och försvinn helst.
Stan har varit fin och nästan alla var ute.
Blåmögelost och vindruvor har flyttat in i mitt kylskåp.
En intervju har blivit klar. En är ännu ogjord.
Jag har så många Pleppo-frågor att det blir svårt.
Smokie har pinsamt nog plötsligt kommit ur mina högtalare
och jag har lett och tänkt på gymnasieettan.
Jag har dansat runt i lägenheten och skakat och frusit
och tvättat kläder och mött grannen två gånger.
Att jag inte äger ett svart halsband till morgondagens fotografering har också konstaterats.

Och så har jag tänkt.
Tänkt på att man kan tänka vad som helst. Det finns ju ingen gräns. Det är både wow och usch. Men vad är det som gör att vi inte säger allt vi tänker? Vad får oss att förstå vad som går och inte går? Hur blir vi som vi blir? Vad händer när vi tänker?

Till exempel förra veckan när jag gick hem från skolan stod en man och skyfflade snöklimpar över till andra sidan vägen. Dom var många och stora och jag avundades inte hans uppgift.
Så kommer jag förbi, och han väntar artigt med att slänga över klimparna tills jag passerat. Vad har fått honom att förstå att han inte ska slänga dom på mig? Hur vet han att man inte gör så? Och vad är det som plötsligt skulle kunna få honom att flippa och slänga så många klimpar han bara hann på mig?
Samma sak när man kör bil och släpper över fotgängare vid övergångsställen. Och hundra andra saker.
Snart måste jag åter besöka filosofi/psykologi-hyllan vid biblioteket. Fast det finns inga böcker som ger svar. Å andra sidan är det skönt att för en gångs skull inte bli tillrättavisad med alla teorier och tankar.

Det här var en söndag. Och den återkommer ej.