De flesta var utklädda och inne i tävlingen, med andra ord tråkiga och noll minuter tid till att prata med oss, men så småningom hittade vi några roliga.
En man med skorv runt ögonen. Jag fick hans halsduk för att jag "var så fin". Han sa tio gånger åt mig att jag måste tvätta upp den för den har varit med om så mycket. Dock glömde jag den kvar vid Ollis och nu får den antagligen se ännu mer. Vid närmare eftertanke är jag 98 % säker på att mannen var den samma som i våras stötte på mig konstant utan pauser en hel kväll. Det var tungt.
RG-lines personal bestående av bland andra Harry Potter och gamla damen (eller vad var det?). Jag vaktade gamla damens väska medan hon dansade. Harry Potter bröt på finska. Här är jag och dom
Dexter hörde också till RG-lines personal och var den sötaste av dom. Tips på hur man får kontakt med söta människor vid Ollis:
Sätt dig vid ett tomt eller ganska tomt bord med gardin mitt emot personen i fråga.
Avvakta tills personen inte talar med någon annan eller på annat sätt är upptagen. När kusten är klar, dra gardinet till sidan! Le sedan sött.
Noterar människan det på första gången, dra igen! Le sött igen.
Till slut förstår den att det är fråga om försök till kontakt och beger sig troligen till bordet du sitter vid.
Så gjorde vi och så fick vi tag i Dexter. Han sa att Sovjetunionen startade Kubakrisen 1962 och på frågan varför RG-båtarna jämt stannar svarade han att det inte var hans fel. Det förstod vi, givetvis.
Sofie var glad och gav mig hundra kramar och sa att nästa gång jag är jättefull ska jag ringa henne för det vill hon se. Vi dubbelkollade att jag hade hennes nummer.
Ein jepobåo dök plötsligt bara upp. Jag sa:
- Ja siir att do ha spela i orkestern men ja kombär it på vem do e.
och därmed har jag använt en av de ovanligaste öppningreplikerna nånsin.
Han frågar om jag också har spelat i orkestern. Nej, säger jag, men mina syskon har.
Han frågar Jasså, va heitär do tå?
Jag säger Giss, för sådant gillar jag.
Han säger Berg.
Jag säger rätt gissat.
Han säger att jag är Magnus lillasyster, och Annas.
Ja, säger jag.
Du liknar, säger han.
Jag frågar vem?
Båda, ni ler likadant och har likadana ögon, säger han.
Jaha, säger jag och ler lite till.
Han trummade med min bror i orkestern och gick dagklubben med min syster. '
Han frågade vad jag skulle studera så jag sa litteraturvetenskap.
Han skrattar och jag frågar åt vad.
Ska do skriv en båok tå do e fäädi? frågar han.
Jag tänker på att jag aldrig har skrattat åt det.
Så jag provar.
Och det känns helt okej.
Sedan säger jag
ja.
Han säger att det är bra
och att man ska göra det man vill göra.
Jag säger
ja.
Farzan sa att det var länge sen han sett mig. Jag höll med och sa att det kanske var senast i högstadiets matsal. Nej, han hade sett mig sedan dess, men det var länge sen.
Här har ni Carro och jag.
Nästa gång vi far är det inte maskerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar