häst på stan.

Igårkväll när jag gick på stan kom en gubbe gående med en stor, väldigt stor, hund på håll. Trodde jag.
Han kom närmare och det var en häst han hade med sig. En häst mitt i stan. Alltså. En liten häst men ändå en häst. Jag blev skraj men sedan såg jag att den var gullig. Synen var av absurdaste slag och jag kunde inte hålla leendet borta. Hade det varit en stor, vanlig hade det inte varit lika kul. Nu kan jag inte låta bli att undra varifrån de kom och vart de skulle. Jag har ridit sen jag var ungefär tre eller fyra tills jag var tolv eller tretton. Då började jag tycka att hästar var fula och farliga. Detta troligen för att jag var mer eller mindre tvingad till det och det fungerade som en form av terapi för fröken jag. Men ändå. Nu ångrar jag mig. Åh vad söt den var.

Nu är jag i datasalen och har gitarrlektion om en minut. Joel lyssnar på Beach Boys utan att dela med sig. Flickor fnissar. Jag går iväg.