Dallarn är ännu inte återfunnen. Jag har varit hos polisen och lite överallt.
Ikväll var jag hem och hämtade substitutet Pål-Peter, som får så lov och duga. Jag saknar min vän, verkligen. Hon var så snäll och fin och lätt och smidig. Bra vän faktiskt, Följde alltid med, sa aldrig nej. Väntade snällt. Hjälpte mig.
På tal om att hjälpa; idag hade vi drama. Det har vi i ett annat hus en bit bort från skolan. Jossan frågade hur jag ville hålla i när vi skulle gå. Jag visade och just när vi skulle börja gå sa någon "hej hööni vi lyfter on!", jag försökte förklara att det går bra att gå. "Nej men de sku va jättekul!". Så vandrade vi iväg, fem stycken bärare och klasskamrater och jag låg som på en säng. puss.
Jag har aldrig varit med om liknade, spontan, service.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar