Jag hade med dom till Wien, men jag tränade i ett jättelitet rum som var trångt och jag kunde inte ha dom på ryggen för att dom trillade av, för att det var 35 grader och så vidare. Dessutom var det fullt program och jag hann inte ha dom tre gånger i veckan som jag egentligen borde. Men jag gjorde så gott jag kunde.
Idag var jag lite nervös. Med anledning av ovan nämnda. För idag träffade jag min(a) terapeut(er) och vi mätte rörlighet och styrka, som en utvärdering av dessa tre månader av användning. Jag var rädd att mina tre österrikiska veckor skulle ge sämre resultat och att det skulle påverka morgondagen (när jag ska träffa företagets personal) negativt.
Men nä. Det mesta hade ökat från 15 till 30. Grader. Jag är alltså dubbelt så mycket mjukare nu. Efter tre månader med elektroder. Fötterna hade ökat från 10 till 15 tror jag. Så inte lika mycket, men ändå något.
Om detta är resultatet av tre månader, vill jag gärna se resultatet efter ytterligare tre. Imorgon ska jag träffa uppfinnaren, uppfinnarens betjänter, min terapeut och hjälpmedelscentralsmänniskor. Jag har skrivit ett långt brev. Och jag ska tjata. Jag kan inte förstå vad problemet är. Det är helt uppenbart att det hjälper mig, ett HJÄLPMEDEL alltså. Hjälpmedelscentralen hallå hallå. Koppla mig till en elektrod eller två.
Övar nu upp min charm som hjälpmedel för imorgon.
Skulle det dock vara så att jag måste lämna dom så vill jag härmed säga farväl och tacka för en fantastisk tid tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar