att skriva.

jag visste att det var något jag hade glömt
och det var: skriva en vinnande novell innan april är slut

två dagar kvar och jag sitter här och skriker åt mig själv att man inte kan tvinga fram text, att det inte blir bra. och jag säger till mig själv fan vilken idiot du är du har ju det i dig. du kan tvinga och du kan spy och du kan låta komma för det spelar ingen roll om det är måndag eller lördag eller onsdag eller februari eller oktober eller april för det finns där och det ska ut. det ska ut fast det kanske inte vinner. men det är samma sak med jobb. söker man 20 kommer man kanske till en intervju. söker man 30 kommer man kanske till två, 35 eller 40 och en jävla massa tur så har man kanske ett jobb. man kommer ingenstans om man inte går framåt. eller rullar framåt om man inte kan gå. tänker framåt om man inte kan rulla. vill framåt. och mitt i allt ska man leva i nuet. jävla balansgång.

jag tänker alltid att det ska vara kul att skriva för att det är en hobby och sen när det inte känns kul så slutar jag och tänker att det här inte är mitt kall i livet. idiotiskt. ingenting är väl alltid kul. själva processen är väl sällan kul. men efteråt är det skönt. som när man städar. eller bygger en hylla. eller diskar. eller tar upp en fånig konflikt som har grott i hjärnbalkar sedan 2009. eller ringer en myndighet. eller ja. för att skriva kan vara lika tungt eller tyngre. mentalt. inatt skrev jag 5 rader, grät 10 minuter, skrev 5 till, grät 10 till. för att det måste ut. för att det äter upp mig annars. för att det sitter så djupt. för att det är så otroligt jävla orört att jag nästan blir arg.

och jag vet inte vad det är med mitt tålamod. jag pendlar mellan att ha omänskligt långt och omänskligt kort tålamod. när jag skriver har jag omänskligt kort. jag vill att alla ska läsa direkt. jag finner det meningslöst att skriva några sidor och trycka på "spara" och låta det bli kvar i datorn. vad ska datorn med det. jag vill att alla ska se. idiotiskt tänkt av mig.

ibland kan jag få idéer men sedan tänka "dom ska jag spara till bättre tillfälle, inte skriva ännu". vad väntar jag på egentligen? som att jag skulle bli publicerad, ens. verkligen inte med denna förhalande attityd.

mitt förhållande till mitt skrivande är inte speciellt hälsosamt. men vi kan inte göra slut heller. då dör vi. så länge man lever kan man göra något för litteraturen, eller vad det nu var jag läste i en pjäs på jobbet häromdagen.