det titellösa inlägget.

Jag är tillbaka
och vi har inte bråkat
utan det har varit ganska skönt.
Det enda jag har fått spunk på är en hund som inte kan bete sig och som hela tiden är i vårt hus. Men jag vet inte vad som är värre; att han hela tiden skäller eller att hans ägare desperat försöker skrika åt honom att vara tyst, åtta år för sent.
Av denna orsak fick jag en aning för lite sömn. Men både jag och far vilade middag på soffan. När vi vaknade tvättade han min bil (puss och tack) och sedan for vi till abc och åt och handlade och så fick jag en tandborste (puss och tack) och precis när jag skriver detta kommer jag på att vi glömde ju kolla luften i mina sommardäck! Det var ju det vi skulle göra. Hur typiskt oss är inte det. Klockan är 00:27 så "vad ska jag göra nu"-samtalet sker imorgon. Eller lite senare idag, korrektare talat.

Hemma hittade jag en jacka. En jacka som var den jag använde när allt gick ganska enkelt och solen sken och jag var glad och lycklig och kände att jag behövdes. Jag var 16 och ingenting spelade nån större roll, men det var bra. Allt sken. Den passade ännu. Så jag tog den och körde iväg. Att köra bil själv i den jackan kändes fel. I den ska jag fnittra nykärt och kasta gräs och åka buss. Betala sju och fyrtio och springa för att inte missa den. Missa den för att man kramas för länge.
Inte köra och inte bestämma själv hur länge allt tar och när allt händer. Inte vara myndig och bära ansvar och vara på väg någonstans. Nej. Men om jag använder den igen i vår kanske jag blir lika flygande glad igen?

Inatt klockan 02 öppnade jag den. Boken. Erlend Loes Gör vad du vill.
Idag har jag bara ungefär 20 sidor kvar.
Det är inte klokt hur mycket jag älskar hans sätt att skriva.
Han är bäst. Jag vill skriva brev åt honom.
En sak är åtminstone säker; ger jag nånsin ut en bok är han en av dom jag tackar i slutet.
För inspirationen tackar jag. Tack tack tack.