Förlust 0-5 mot USA. Ganska bedrövlig match. När jag duschade efteråt (svettigt att vara bänkidrottare) noterade jag hur mitt nagellack flagnade. "Som chanserna", tänkte jag, "som chanserna till guld, eller ens medalj".
Men det tog inte många minuter innan jag insåg vad jag höll på med. Jag höll på med det där som så många gör. Tappa tron. Ge upp. Helt i onödan. Det är absolut inte över förrän det är över. Och det är det inte än.
Med nylackade naglar beger jag mig imorgon till baren för att möta Kazakstan. En match som förhoppningsvis ska ge lite mera glöd och självförtroende. Även om vi möter staterna åter på torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar