okej jag är här.

Jag är tillbaka. Tro det eller ej. Usko tai älä. Och så vidare.

Jag har varit en helt värdelös bloggare på senaste tiden. Det finns flera orsaker. Det började i somras, när jag fick onödiga och (som jag insett i efterhand, men inte fattade då) helt oproportionerliga kommentarer emot mig. Det tog bort all lust att skriva eller skapa överhuvudtaget. Synd, ja, men det där är (en) historia.

Sen flyttade jag till Uppsala. Där bodde jag i skogen. Det tog länge innan jag alls fick internet, och när jag fick det funkade det dåligt, jag var irriterad, jag kom inte enda fram, jag var osäker på platsen för första gången i mitt liv, skulle jag gå kvar ens. Jag var aldrig hungrig. Jag var alltid trött. Jag var omringad av upptagna människor helt inne i sina konstnärliga världar.

Jag orkade helt enkelt inte, och när jag orkade så fanns det ingenting att skriva om. Jag skrev ju hela tiden i skolan, vad fan skulle jag skriva om i bloggen när det enda som hände i min värld var att det rörde sig i en berättelse i mitt huvud. Som jag inte vill publicera. Än. Dessutom hände det faktiskt inte så mycket där ute i skogen. Folk tycktes tillfredsställda genom innebandy och frisbee och bastu och filmkväll. Det är ju jättebra för dom men det hjälper inte mig. Inte i ett helt år.

Nåja, jag ska inte klaga. Det har varit ett bra år på många sätt. Vi var en märklig grupp där få saker fungerade, men personligen har jag kommit en bra bit. Jag har skriftligen påbörjat en tanke jag haft i huvudet i flera år och jag har fortsatt ganska långt. Jag har träffat en handfull bra människor som jag tänker fortsätta ha i livet mitt. Jag har lärt känna många människor, lärt känna mig själv bättre. Vad jag tål och inte tål, vad jag behöver och inte. Hur och när. Vem och varför. Vad fungerar och inte. Var ska jag inte bo. Och så vidare.

Jag vet inte om någon är kvar här, det är förståeligt om ni har lämnat en händelselös blogg. Men jag är tillbaka hursomhelst. Ni får gärna komma tillbaka också. För nu är jag i Lappland.