oli tarkoitus lähteä juhlimaan.

är trött hela tiden och du frågar
hur jag mår och jag svarar
att jag mår bra för jag vet
att du inte bryr dig och du vet
att jag ljuger vi vet båda två
att allt är en illusion
av landsflykter högmod slarv egoism
okunskap barnslighet omogenhet

jag slösar 50 öre på din osäkerhet
50 öre som inte ens finns
jag slösar 50 öre på mig själv
min egen oförmåga att stå emot
slå ifrån
nej
det här är inte vår tid

jag undrar hela tiden var du är
för jag ser ju att du inte är här
inte med mig inte med oss
ingenstans och jag vill bry mig
men vem är jag att ens fråga

övar på någon slags finska
och känner
att jag är för gammal för min ålder
eller för ung för min tid
när jag lär mig tragiska låttexter
utantill och springer till affären
köper finskt godis för 40 svenska kronor

sjunger på vägen hem
juodaan nää ja lähdetään
annoin ovimiehelle vitosen
koska olin niin iloinen
mitt oborstade hår under min mössa
och mina nonchalanta byxor som tagna från en pyjamas

skvallrar:
hon är inte härifrån
hon bryr sig inte så mycket
hur ska hon nånsin förstå?
att ytan är det relevanta?
hon är körd
hon måste ta båten hem

eller kan man ta båt till finland?
är det hav emellan eller kan man köra bil eller hur tar man sig dit?
kan man göra någonting alls där eller blir man melankolisk och förbannad direkt?
tänk om man kommer till den ärliga verkligheten?
vågar vi ens tänka på hur man har det där?
tänk om bubblan av konstlat tillfredsställande spricker
och någon kräver något av oss?
vi, som inte har gjort något.