fult.

Alltså Sveriges fulaste ord. Det måste vara gött. Usch vad jag ogillar det. Jag har levt här några år nu och lyckats undvika att ta det i egen mun. Jag förstår att man vill säga det. Det är användbart och behändigt och ganska målande. Sådär typsikt svenskt. "Ok, jag bryr ju mig inte egentligen? Då säger jag GÖTT, då blir det bra!"  Jag har själv varit nära. Många gånger. Men så hinner jag ända till "najs" eller "fint" eller "coolt" i sista stund. Vet inte om det är så mycket bättre. Men gött? Nej. Fult? Ja.