gammal känsla.

Hej.

Det här är ett inlägg jag egentligen bara skriver för att slippa skriva viktigare texter om österbottniska. Igår drack jag vin som blev kvar här från min fest för två veckor sen medan jag hoppade runt i lägenheten och funderade på vad man egentligen ska förlåta. Och vad man glömmer. Och minns. Och vad man ska acceptera och släppa och hur långt man ska dra allt och överhuvudtaget dela med sig. Sen fick jag ångest när jag tänkte på felstegen och så gick jag och lade mig. Drömde samma dröm jag alltid drömmer nu för tiden. Om en man som sover på min soffa. Det är en man jag känner. Men så vaknar jag och så är soffan tom på folk men sprängfylld med skolpapper, dåliga idéer, damm och pennor. Hur länge ska man egentligen vänta på allt? Det har ju varit tjugoandra september hur länge som helst. Kan vi gå eller?