idag har jag köpt plåster. har inga sår. åtminstone inga ytliga. tänk det. att det finns verktyg för ytliga sår i mataffären. tänk att det finns mataffärer. tänk att alla åker och handlar. tänk att alla förstår sitt eget behov. "ah, maten är slut, måste handla!". tänk att man vet vad man ska ha. tänk att man kan orientera sig. ut genom dörren, låsa dörren, passera allt annat, komma fram, gå in, hitta till äggen och smöret och brödet och tonfisken och potatisen och gurkan och plåstren, hitta hem igen. tänk att vissa man möter gillar mötley crue och vissa arvingarna. tänk att man ändå har ett liv. tänk vad många val man har. tänk att man förstår vilken buss man ska stiga på. tänk att man kan reda upp det om man kliver på fel. tänk att man insåg att det fanns ett bussbehov. tänk att man har husdjur. tänk vad många djur. tänk vad många människor. tänk att vissa lär sig att backhoppa och vissa att rita hus. tänk att man har mål. tänk att man vet vad man ska göra. gå till köket och hämta en banan, gå till skolan, jobbet, grannen eller soprummet. tänk att man följer en tid. tänk att man vet vad klockan är. jag förstår inte hur det blev såhär.
egentligen skulle jag bara skriva att jag köpte plåster utan sår men klockan var lite för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar