Igår. Igår igår igår. Såg jag bästa pjäsen jag sett i mitt liv sedan En komikers uppväxt 2006. Pleppo är en annan grej. Det hör till en annan dimension. Igår såg jag Håpas du trifs bra i fengelset.
Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Ska jag skriva "Jag grät och jag gråter"? Ska jag skriva "Det är ju sådär det är"? Ska jag skriva "Härlig är jorden, maa on niin kaunis"? Vem på jorden vill det egentligen? Egentligen? Jag vet inte alls vad jag ska. Den tömde mig på precis allt samtidigt som den också fyllde mig med någonting. Jag vet inte om det är insikter eller bara sorg eller bara verkligheter.
Det var så anspråkslöst. Så fint omvandlat. Tycker jag som har läst boken. Hur allting var så vackert invävt. Berättelsen och allt det andra samtidigt men ändå åtskiljt. Allting på en gång, i två fantastiska, trovärdiga skådespelare. Så mycket viktigt, så mycket avskalad sanning, så mycket kallt och så mycket varmt och så mycket hat och så mycket kärlek. Det var det vackraste, ärligaste och mest omskakande jag sett. Jag vet, jag slösar med mina superlativ efter nästan samtliga kulturevenemang. Denna gång är det befogat.
Jag skrattade. Några få gånger. Åt fåglarna på Samis tröja och åt Jimi Hendrix och ibland också åt verkligheten faktiskt. Allt var bara så sant ibland. Och då kände jag mig i vanlig ordning lite skamsen eftersom jag var ensam om synvinkeln.
Insåg när jag kom hem att "Sami" bland annat har varit med i Kopps, Rederiet och Jägarna 2. Och där sitter jag på andra raden och inte märker något.
Om ni är i Sverige och har möjlighet att se deras turné, se den. Alla behöver den. Om ni är i Finland eller annat land och inte kan så kan ni ju fundera på om man hade kunnat få till stånd en liknande uppsättning där.
Från Regionteaterns Youtubekanal:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar